Eva, präst i Dalsland

Häromdagen skrev jag i ett inlägg att jag inte skulle bli någon bra nunna, eftersom jag alltid vill veta ”varför”. Jag fick en kommentar till det inlägget: ”Och jag som ville bli nunna en gång efter att ha sett Sound of music, det verkade så enkelt att bara behöva följa klostrets regler utan att ifrågasätta.”

Ja, det kan låta bekvämt att ”bara lyda”. Jag har också tänkt tanken. Om man är övertygad om att den man lyder verkligen är tillräckligt klok och tillräckligt kärleksfull, då är det nog inte svårt att lyda.

Barn som litar på och känner sig trygga med sina föräldrar, och som vet att de får lov att ifrågasätta det föräldrarna säger och får diskutera med dem, de har nog inte svårt för att också lyda dem. Föräldrar som tar sig tid att prata med sina barn, och berätta och förklara, vinner barnens förtroende.

Men finns det någon människa som alltid är klok och kärleksfull? Som aldrig skulle utnyttja makten på fel sätt? Man brukar säga att makt korrumperar.

Så när man i den kristna tron pratar om att lyda Gud, då kan det kanske låta konstigt. Varför ska man lyda Gud?

Men om nu Gud verkligen är god, om Gud nu verkligen älskar oss, som Bibeln säger, och om nu Gud är den där föräldern som vet vad som är bäst för oss, och vad vi behöver för att leva ett riktigt bra liv, och som dessutom låter oss ifrågasätta och diskutera, skulle vi då inte också kunna lyda Gud?

Vad skulle behövas för att du skulle kunna känna förtroende för Gud?

Minns du Ville, Valle och Viktor, från den där julkalendern för jättelänge sen? Eller minns du dem inte, men har hört talas om dem ändå? Jag hade tänkt skriva att de sjöng en sång som hette ”Man ska alltid fråga varför”. Men när jag sökte på det visade det sig att det inte stämde. Minnet bedrar ibland. Man har rätt att fråga varför, sjöng de. Och det är ju för all de inte så långt ifrån.

Jag skulle inte bli någon bra nunna. Framför allt för att jag inte har någon klosterkallelse. Det behöver man förstås ha för att bli nunna. Men jag skulle inte bli någon bra nunna även av ett annat skäl.

Jag vill alltid veta varför.

Ett exempel: När vi skulle lära oss att räkna med enheten ”mol” i kemin i högstadiet, då frågade jag hur mycket en mol är. Lärarna sa att det var ”en viss mängd av ett ämne”, mer behövde jag inte veta, vi skulle ju bara lära oss att räkna med det. Men om jag inte visste hur mycket en mol var hade jag väldigt svårt att lära mig räkna med det. Det var självklart, tyckte jag. Men det tyckte inte mina lärare. Och så där har jag hållit på sedan dess.

Jag kanske har en felaktig och förlegad uppfattning om hur det är att leva i ett kloster. Det kanske inte (längre?) är så att man alltid ska lyda sin ledare, utan att fråga eller ifrågasätta. Men jag skulle nog inte bli någon bra nunna ändå. Och jag vill i alla fall alltid veta varför.

Det hoppas jag att du också vill.

En vän frågade mig om hon, eftersom hon är kvinna, måste tiga i församlingen. Hon syftade på det som står i 1 Kor 14:34). Det var en mycket specifik fråga. Hur skulle jag besvara den?

Men hon frågade samtidigt hur man kan veta vad man ska ”lyda”, eller bry sig om, i Bibeln, och vad man inte behöver bry sig lika mycket om. Efter en stunds funderande valde jag att fokusera på det allmänna i stället för på det specifika, och låta henne dra sina egna slutsatser.

Så här svarade jag:

”För att veta vad man behöver ta på allvar och vad man inte behöver ta lika mycket på allvar får man skaffa sig en överblick över helheten. Vilka texter stämmer med helheten och vilka texter sticker ut?
Man behöver också ta reda på vad som är ”frälsande” och vad som ”bara är intressant”.

Helheten är att Gud älskar oss och vill oss väl. Oss allihop, alla människor i hela världen och genom alla tider. Det som inte stämmer överens med att Gud älskar oss och vill oss väl kan man hoppa över (eller spara till en annan gång).

Frälsningen stavas J-E-S-U-S. Jesus som är Gud(s son) och som blev människa och levde och dog och sedan fick livet tillbaka igen. Jesus som ska komma tillbaka (vad nu det innebär) för att göra världen sådan den borde ha varit hela tiden.

Den Gud som älskar oss alla och vill oss väl bryr sig mer om vad som finns i våra hjärtan än om vad vi gör och säger. Å andra sidan påverkas det vi gör och det vi säger av vad som finns i våra hjärtan, så det hör ihop.

Den Jesus som gav sitt liv för att rädda oss bryr sig mer om ATT vi tror på honom än VAD vi tror om honom.”

Så svarade alltså jag. Hur skulle du ha svarat?

Finns det en väg, en lära, en tro, som är ”den enda rätta”? Kan man säga att någonting är sant för alla människor? Hur tänker du om det?

– – – paus för eftertanke – – –

Vill du veta vad jag tänker?

Min tanke är att om allting är relativt, alltså om det finns en ”rätt tro” för varje enskild människa, om det finns lika många ”sanningar” om Gud som det finns individer i världen, då är ingen av dem ”sann”. Då finns det bara uppfattningar och åsikter, inga sanningar.

Den kristna tron säger att det finns en sanning som gäller för alla, överallt, genom alla tider. Sanning, inte åsikt. Vare sig vi gillar det eller inte.

Det är en tro som grundar sig i vad Jesus själv har sagt, enligt vad hans lärjunge Johannes skriver i sitt evangelium:

”Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig.” (Joh 14:6)

Den Fader som Jesus pratar om är den som har tänkt ut och format hela vår värld, allting vi kan se och höra och ta på, och allt som är för stort eller för smått för att vi ska kunna se eller förstå det.

Enligt den kristna läran kommer alla människor att behöva ta ställning, för eller emot Jesus Kristus. Aposteln Paulus skriver att alla knän ska böjas för Jesus Kristi namn och att alla tungor ska bekänna att Jesus är herre. (Fil 2:9-11)

Det innebär, enligt den kristna tron, att alla, både de som tror och de som inte tror, både de som vill och de som inte vill, en dag kommer att bli tvungna att se och inse vad som är sant och vad som inte är sant.

Du får givetvis tro precis vad du vill. Jag hoppas bara att du har funderat ordentligt, och grundar din egen personliga uppfattning på någonting som du är övertygad om är sant.

Det kom några tjejer till Jesus.
De släpade med sig en annan tjej
och drog henne ända fram till honom.

”Hon har gjort något förfärligt!” sa de.
”Du vet vad som är rätt och fel, Jesus.
Nu ska du bestämma vad hon ska få för straff.
Hon har …”

”STOPP!” sa Jesus.
”Jag vet redan vad hon har gjort.
Det är inte jag som ska döma henne – ni ska göra det.
Men bara om ni aldrig har gjort någonting liknande själva.”

Tjejerna blev alldeles tysta, en lång stund.
Sen gick de därifrån, en efter en.

Jesus böjde sig ner och rörde vid henne som låg på marken.
”Var inte rädd!” sa han.
”Du gjorde fel,
men jag tror att du inte kommer att göra om det.

Var bara lugn.
Du kan gå nu.”

(Fri tolkning av Joh 8:3-11)