Eva, präst i Dalsland

Jag har skrivit en hel del här i min blogg om det här med att läsa Bibeln. Nu utmanar jag dig!

Utmaningen gäller att läsa Nya Testamentet, antingen tillsammans med mig (på distans) eller på egen hand.

Jag läser ett stycke ur Nya Testamentet varje dag, och jag skicka ut ett mejl till alla som låter mig göra det. I mejlet skriver jag någonting uppmuntrande om bibelläsningen, och listar de bibeltexter vi läser kommande vecka.

Min egen läsning kommer att följa en bibelläsningsplan som tar mig igenom hela Nya Testamentet under 2023, och som jag har lagt ut här på bloggen, med klickbara länkar som leder till den aktuella bibeltexten på Svenska Bibelsällskapets webbsida.

Här hittar du bibelläsningsplanen.

Om du vill anta min utmaning kan du läsa samma texter som jag läser, eller också texter som du väljer själv. Du kan läsa varje dag, eller när du själv väljer att läsa.

Om du har tid och ork kan du börja från början i Matteusevangeliet, och läsa ikapp. Men du kan också hoppa in där jag är just nu, och fortsätta läsningen i samma takt som jag. Om du inte har möjlighet att läsa varje dag kan du antingen läsa ikapp någon eller några gånger per vecka, eller också läsa dagens text utan att ta igen tidigare läsning. Låt bara inte min utmaning bli en börda, ett måste, utan använd den som hjälp på vägen! Huvudsaken är att du läser Bibeln, i din egen takt.

Om du vill att jag skickar mina veckomejl till dig kan du höra av dig via kontaktformuläret här på bloggen.

Hoppas att du vill vara med!

Jag läser återigen igenom Gamla Testamentet, och förundrar mig återigen över alla de komplicerade lagar och regler som står där. I berättelsen om hur Israels ättlingar vandrar från Egypten till det utlovade landet berättas det även om vad Gud befaller dem att göra – med tabernaklet, med prästerna, med de regelbundna offren – och om vad som är rent respektive orent. Vad kan allt det betyda, egentligen?

Är det, som det uttryckligen står, Gud själv som ger order om allt detta? Är det Mose som lägger till det ena efter det andra, när han märker att folket inte sköter sig? Är det senare berättare som har broderat ut historien, utifrån hur traditionen såg ut vid tiden för nedtecknandet av berättelsen? Det kan vi egentligen inte veta. Men jag har en teori, som kanske, eller kanske inte stämmer.

När Israels ättlingar flydde från Egypten, då var de en hop oorganiserade slavar, som hade haft fullt upp med att göra det egyptierna befallde. Enligt berättelsen i Andra Moseboken arbetade de med att bränna tegel, ett hårt och tungt kroppsarbete, medan deras slavdrivare ständigt höll uppsikt över dem, ständigt beredda att låta piskan vina över deras ryggar.

Kan det vara så att Guds lagar och regler var till för att göra dem till ett organiserat, sammanhållet och rättskaffens folk? Och att det, i så fall, inte var innehållet i de enskilda reglerna som var det viktiga, utan ordningen och rutinerna?

För Jesus var inte så noga med alla de där reglerna. För hans del hade det räckt med ”älska Gud och älska varandra”, verkar det som. Och vi som lever som kristna i vår tid anser inte att vi behöver leva efter de mosaiska lagarna och reglerna. Men om de vore universella, och giltiga för alla, överallt och alltid, då borde vi också behöva följa dem.

Nu kanske du säger att ”offren var till för att visa att vi alla har skuld inför Gud pga syndafallet, och i och med Jesus död och uppståndelse behövs inte offren längre”.

Jo, visst. Men låt oss lägga det resonemanget åt sidan just nu. För alla detaljerna i t ex offerritualerna motiveras inte av mänsklighetens kollektiva skuld inför Gud.

Då tycker åtminstone jag att det verkar mer logiskt – och Gud är logisk – att lagarna och reglerna hade ett konkret syfte, där och då.

Om vi jämför slavfolket, som bara hade tid och ork för det dagliga arbetet, med drogmissbrukare, som bara har tid och ork för sitt eget missbruk. För att en missbrukare ska komma på fötter krävs det disciplin. Visst kan det hända att missbrukaren blir löst från sitt missbruk genom Guds ingripande. Men då återstår ändå en hel massa arbete innan missbrukaren har ställt om sitt sätt att tänka, handla och planera. Det kan ta många år. För Israels ättlingar, slavfolket, tog det 40 år. Och då hade de ändå Guds lagar och regler till hjälp.

Jag tror jag tar paus här, och fortsätter mitt resonemang en annan dag. Välkommen tillbaka då!

Jag har skrivit en hel del om det här med att läsa Bibeln. Nu utmanar jag dig!

Utmaningen gäller att läsa Nya Testamentet, antingen tillsammans med mig (på distans) eller på egen hand.

Jag kommer att läsa ett stycke ur Nya Testamentet varje dag, och jag kommer att skriva någonting om det jag har läst, på ett forum jag har gjort här på min blogg.

Min egen läsning kommer att följa en bibelläsningsplan som tar mig igenom hela Nya Testamentet under 2023, och som jag har lagt ut här på bloggen, med klickbara länkar som leder till den aktuella bibeltexten på Svenska Bibelsällskapets webbsida.

Här hittar du bibelläsningsplanen.

Om du vill anta min utmaning kan du läsa samma texter som jag läser, eller också texter som du väljer själv. Du kan läsa varje dag, eller när du själv väljer att läsa.

Om du har tid och ork kan du börja från början i Matteusevangeliet, och läsa ikapp. Men du kan också hoppa in där jag är just nu, och fortsätta läsningen i samma takt.

Låt bara inte min utmaning bli en börda, ett måste, utan använd den som hjälp på vägen.

Jag kommer att mejla ut info lite då och då. Om du vill att jag mejlar dig kan du skicka ett meddelande via kontaktformuläret här på bloggen. För att kunna läsa och skriva på mitt bibelforum behöver du kontakta mig.

Hoppas att du vill vara med!

Igår sedan skrev jag om Job, i Bibeln (Job 1-42), och om hans vänner, som satt tysta med honom i flera dagar när de såg hur svårt han hade det.

Den biten gjorde de bra.

Men när sedan Job öppnade munnen och började klaga sin nöd (Job 3), så som man ofta har behov av att göra när man har det svårt i livet, då höll hans vänner inte måttet.

Då började de nämligen argumentera med Job, och försöka motbevisa det Job sa. Och det borde de inte ha gjort.

När man har det svårt behöver man få utrymme för sina känslor, och utrymme att klaga och anklaga (Gud), utan att bli motsagd.

Tids nog blir det tid för logik och förnuft igen, men inte just när man mår som sämst. Och Job hade förlorat allt, precis allting, då när hans vänner dök upp på scenen. Han var full av smärta, sorg och misstro. Han var en djupt troende man, och i sin smärta vände han blicken mot Gud, och gav Gud skulden för allt som hade hänt honom själv.

Alldeles oavsett om det verkligen var Gud som var orsaken till Jobs lidanden eller inte, behövde Job få känna så, och säga så, utan att bli tillrättavisad, just då.

När det gör ont, då gör det bara ont. Då orkar man inte vara logisk eller förnuftig. Då orkar man inte ta hänsyn till andra. Man bara måste få utrymme för det som gör ont. Just där och då.

(Rubriken på det här blogginlägget är hämtat från psalm 766 i den svenska psalmboken.)

Om du vill ge någonting speciellt till någon, ge då tid!

Inte några extra minuter eller timmar, inslagna i ett paket, utan din egen tid. Att vara tillsammans med en annan människa är värt oändligt mycket mer än dyrbara presenter.

När Job, i Bibeln, drabbades av svåra olyckor och personliga katastrofer, då kom några av hans vänner till honom. Och det första de gjorde var inte att trösta Job, eller att komma med käcka tips och råd. Det gjorde de så småningom, med mindre lyckat resultat. Men först satt de tillsammans med Job i flera dagar, faktiskt en hel vecka, och bara delade hans smärta, utan att säga ett enda ord (Job 2:11-13). Det tycker jag var starkt.

Berättelsen om Job väcker många frågor, men dem ska jag inte skriva om idag.