Era hjärtan skall leva…

Nu ska jag göra så där som man inte ska göra, och plocka ut en enda bibelvers, till och med en enda mening från en bibelvers, ur sitt sammanhang.

”Ni som söker Gud, era hjärtan ska leva” (Ps 69:33 1917 års översättning) (Min formulering är från Bibelkommissionens varsamma bearbetning.)

Den här meningen fascinerar mig. Det finns alltså ett samband mellan att söka Gud och att ha ett levande hjärta.

Ett levande hjärta är rött och varmt, det pulserar av liv.

Det går som en ström av liv från Gud till mitt hjärta när jag söker honom, när jag hela tiden justerar min inre antenn så att kontakten med Gud är så bra som möjligt.

Att söka Gud är inte detsamma som att vara på väg från punkt A till punkt B och sedan vara framme. Det är en ständig resa, en ständigt pågående process.

Vi behöver alla söka Gud, hela tiden. Vi blir aldrig färdiga med det.

”Ni som söker Gud, era hjärtan ska leva.”

Lea, den försmådda hustrun

Det är inte mycket vi får veta om Lea, en av kvinnorna i Bibeln. Hennes namn skulle kunna betyda ”vildko”, ”uttröttad” eller kanske ”den som tröttar ut”. Hon är Labans äldsta dotter, och alltså äldre än sin syster Rakel. Om hennes utseende får vi bara veta att hennes ögon var utan glans. Det hebreiska ordet som Bibel 2000 översätter med ”utan glans” skulle eventuellt också kunna översättas med ”känsliga”, ”ömma” eller kanske ”svaga”. Troligtvis är detta ett sätt att beskriva Lea som person, inte bara hennes ögon. Hur gammal hon var när berättelsen börjar får vi inte veta, bara att hon var äldre än sin giftasvuxna syster Rakel.

Vilken roll spelade Lea i bedrägeriet mot Jakob? Vi får inte veta om Laban tvingade henne att ta sin systers plats, eller om det kanske rentav var hennes egen idé. Eftersom Jakob inte märkte att det var Lea som var den kvinna han låg hos på bröllopsnatten bör hon ha varit rätt lik sin yngre syster till storlek och kroppsform. För att han inte skulle märka vem han låg hos måste hon ändå ha varit tyst, och inte gjort någonting som kunde avslöja att hon inte var Rakel. För efter sju år bör Jakob ha känt sin blivande brud rätt väl, även om man tar hänsyn till den tidens seder och bruk. Redan första gången de träffas, ute vid brunnen, pratar de öppet med varandra, och de måste rimligtvis ha både setts och pratat med varandra under de år som följde på det mötet. Berättelsen avslöjar inte om Lea var en lydig och undergiven dotter, eller om hon var en driven och intrigerande kvinna som såg till att få sin egen vilja fram. Att hon åtminstone i vissa sammanhang kunde ta för sig framgår av berättelsen om ”kärleksäpplena”, då hon hävdade sin rätt att ha Jakob hos sig eftersom hon hade betalat Rakel för att få ha honom hos sig på natten.

Trots att Jakob blev gift med Lea utan sitt medgivande, och trots att han älskade Rakel mer än Lea, verkar han ha behandlat Lea relativt väl. I alla fall hade han äktenskapligt samliv även med henne, vilket resulterade i att hon födde honom sex söner och en dotter. Varje gång hon får en son hoppas hon att hennes man nu ska börja älska henne, vilket hon verkar uppleva att han ändå inte gör. Rivaliteten mellan Lea och hennes syster om deras gemensamma make går som en röd tråd genom berättelsen. De tävlade framför allt – åtminstone att döma av bibeltexten – med sina kroppar, och med sin förmåga att skänka sin make söner. När de inte själva får fler barn ger de sina tjänarinnor till bihustrur åt Jakob, för att få fler barn genom dem. Men när Jakob frågar om de vill lämna sin far hus och följa med honom tillbaka till Kanaans land står de eniga, utan någon märkbar rivalitet.

En tid efter mötet med Esau, när Jakob och hans stora familj bor i trakten av Salem, går Leas dotter Dina på besök till de inhemska kvinnorna. Under sitt besök i staden blir hon överfallen och våldtagen av en man i Sikem, som sedan vill gifta sig med henne och därför behåller henne hos sig. Dinas helbröder Ruben och Levi hämtade hem sin syster, och tog ut en gruvlig hämnd på förövaren och hela hans hemstad. Lea nämns inte i det textavsnittet, och jag undrar hur detta påverkade henne. Hurdan var Leas relation till sin enda dotter? Hur reagerade hon på det som hände Dina? Hurdan var deras relation efter våldtäkten? Vi får inte ens veta om Lea fortfarande levde när detta hände.

Enligt bibeltexten är det Gud som gör så att Lea får barn, eftersom han ser att hon är ”åsidosatt” eller kanske rentav ”hatad”. Lea ger Gud äran när hon får sina söner. Herren har sett hennes nöd (Ruben) och hört att hon blev åsidosatt (Simon), Gud har belönat henne (Isaskar) och gett henne sönerna (Sebulon), och därför tackar hon Gud (Juda). Den Gud hon ärar är JHWH, Abrahams, Isaks och Jakobs Gud. Har hon lärt känna JHWH genom sin make Jakob, eller är han känd även i hennes hemland?

Vi får inte veta hur Leas liv fortlöpte, om hon var lycklig eller olycklig, hur länge hon levde eller hur hon dog. Sista gången hon nämns som levande person är vid mötet mellan Jakob och Esau. Sista gången hennes namn nämns är när Jakob talar om var han vill bli begravd, nämligen i den grotta där Abraham och Sara, Isak och Rebecka är begravda, och där han själv har begravt Lea. Den försmådda hustrun läggs efter sin död i förfädernas grav. Vad säger oss månne detta om Lea?

(1 Mos 29-49)

Alla vi tros-svaga

Fyra gånger i Matteusevangeliet (Matt 6:30, Matt 8:26, Matt 14:31, Matt 16:8) och en gång i Lukasevangeliet (Luk 12:28) står det att Jesus kallar sina lärjungar ”ni trossvaga”. Det är alltså samma lärjungar som levde nära honom och som med egna ögon såg vilka fantastiska saker han gjorde. Samma lärjungar som på Jesus uppdrag vandrade omkring och berättade om honom, och som då själva drev ut orena andar och botade sjuka (Matt 10:1, Matt 10:5-8, Mark 6:7-13, Luk 9:1-6).

Om Jesus hade kallat alla de andra människorna, de som ibland hyllade honom och ibland hånade honom, för ”trossvaga”, då hade det varit mer begripligt. Men han sa det alltså till dem som redan visade upp en stor tro på honom.

Så bra!.

Även om vi, du och jag, kanske inte alltid är så säkra på exakt vad vi tror om Jesus, får vi kalla oss hans lärjungar, och följa honom på livets väg!.

Även om vi emellanåt (eller kanske rentav ganska ofta) känner oss trossvaga, får vi ändå kalla oss kristna..

Det som räknas är vem vi tror på – Jesus, inte vad eller hur mycket vi tror om/på honom.

Bigamist mot sin vilja

Jag har skrivit en del på min blogg om Abraham, i Bibeln. Vid flera tillfällen ljög han, och sa att hans fru var hans syster, för att rädda sitt eget skinn. Det ledde till att en egyptisk Farao och en kung i Gerar tog henne till hustru, fastän hon redan var gift med Abraham.

Det var korkat av Abraham, det tror jag att vi kan vara överens om.

Men hans fru, då?

Hon hette Sara (från början hette hon Saraj). Vi får inte veta särskilt mycket om henne i Bibeln. Vi får inte veta någonting alls om vad hon tyckte om att bli bigamist. Det var accepterat på den tiden att en man hade flera hustrur, men inte att en hustru hade flera män.

På wikipedia kan man läsa en lång och innehållsrik artikel om Sara, på engelska: Sarah. Där kan vi läsa om både Egypten och Gerar.

Den svenska artikeln är betydligt kortare: Sara (Bibeln). I den artikeln står ingenting om vare sig Egypten eller Gerar. (Det är mycket annat som inte heller står där.)

Du kan läsa berättelse om den ofrivilliga bigamisten här: 1 Mos 12:10-20 och 1 Mos 20:1-17

Det är en otrevlig berättelse, den om hur Abraham behandlar sin fru.

Hur tänker du om det?

Läsa Bibeln?

Det kan kännas trögt att börja läsa Bibeln. Den innehåller ju så många olika böcker, och väldigt mycket text. Kan man hjälpa sig själv att komma igång?

Ja, det kan man absolut göra!

Ett sätt är att läsa Bibeln tillsammans med någon eller några andra. Träffas och läsa och prata om det man läser, eller komma överens om att läsa, men sköta själva läsningen på egen hand, och stämma av med varandra då och då.

Ett annat sätt är att leta reda på en bibelläsningsplan som man tycker verkar vettig. Det finns sådana att köpa, men det finns också sådana att ladda ner till sin telefon/dator, eller läsa online.

Ett tredje sätt, som egentligen hör ihop med de båda andra, är att bestämma sig för att inte läsa för mycket i taget. För då är risken att men inte orkar eller hinner, och att man tappar modet, ger upp.

Men man behöver egentligen ingen bibelläsningsplan för att läsa Bibeln. Det räcker att man
1) har en Bibel och
2) öppnar den och läser i den.

Hur man läser, hur mycket man läser, hur ofta man läser – det är förstås vars och ens eget val. Men om man vill veta mer (om vad människor genom flera millennier har tänkt och sagt) om Gud, då är Bibeln ett bra ställe att söka.

För mig passar det bra att ha med mig Bibeln i min smartphone, och att ha en plan för min läsning.

Vad tror funkar bäst för dig?