Eva, präst i Dalsland

En av de liknelser Jesus berättar i Bibeln handlar om ett får som har gått vilse, och 99 andra får som inte har gått vilse. Den som har alla fåren lämnar de 99 och går iväg för att leta efter de där enda fåret. Läs gärna liknelsen här: Matt 18:12-13 och Luk 15:4-6

Syftet med liknelsen är att visa att varje människa är viktig och värdefull, så värdefull att Gud inte vill förlora någon av oss.

Ibland funderar jag på de där 99 fåren, som blir lämnade ensamma medan deras herde går ut på får-letning. Hur kände de sig?

Grundtanken i berättelsen är att de får som inte hade gått vilse var trygga där hemma. De visste att de var trygga, och de visste att herden skulle komma tillbaka till dem. Men det står inte utskrivet i texten, därför kan man missa den poängen.

Den som inte är trygg kan i stället tänka: ”Jag är inte så viktig som det där andra fåret. Herden bryr sig nog inte om mig, eftersom hen går ifrån mig.”

Därför vill jag idag komplettera liknelsen med ett tillägg: ”Vad tror ni: om en man har hundra får och ett av dem kommer bort, lämnar han då inte de nittionio kvar” – I TRYGGHET – ”och ger sig ut och letar efter det som är borta?”

Jesus säger ju att ”den som kommer till mig skall jag inte visa bort”, och ”ingen skall rycka dem ur min hand”.

Jag roar mig med att studera statistiken för min blogg, med hjälp av en enkel besöksräknare.

Det visar sig att de flesta av mina besökare inte kommer via Facebook, som jag har trott, utan genom webbsökningar på t ex Google.

Då blir jag nyfiken.

Vem är du, som hittar hit? Vad har du sökt efter? Vad tycker du om det du hittar?

Sickan (”Charles Ingvar!”) i Jönssonliganfilmerna har alltid en plan. Och när den första planen misslyckas kommer han på en ny plan, bättre än den första. Och när den andra planen misslyckas funderar han ut ytterligare en ny plan. Och så vidare.

Kanske är det så med Gud också? Att Gud hade en bra plan för mänskligheten, men planen misslyckades. Och så tänkte Gud ut en ny plan, som också misslyckades. Och så vidare.

Vad tror du?

Jag har skrivit en hel del om det.

Fortsätt läsa här.

Nu ska jag göra så där som man inte ska göra, och plocka ut en enda bibelvers, till och med en enda mening från en bibelvers, ur sitt sammanhang.

”Ni som söker Gud, era hjärtan ska leva” (Ps 69:33 1917 års översättning) (Min formulering är från Bibelkommissionens varsamma bearbetning.)

Den här meningen fascinerar mig. Det finns alltså ett samband mellan att söka Gud och att ha ett levande hjärta.

Ett levande hjärta är rött och varmt, det pulserar av liv.

Det går som en ström av liv från Gud till mitt hjärta när jag söker honom, när jag hela tiden justerar min inre antenn så att kontakten med Gud är så bra som möjligt.

Att söka Gud är inte detsamma som att vara på väg från punkt A till punkt B och sedan vara framme. Det är en ständig resa, en ständigt pågående process.

Vi behöver alla söka Gud, hela tiden. Vi blir aldrig färdiga med det.

”Ni som söker Gud, era hjärtan ska leva.”

Det är inte mycket vi får veta om Lea, en av kvinnorna i Bibeln. Hennes namn skulle kunna betyda ”vildko”, ”uttröttad” eller kanske ”den som tröttar ut”. Hon är Labans äldsta dotter, och alltså äldre än sin syster Rakel. Om hennes utseende får vi bara veta att hennes ögon var utan glans. Det hebreiska ordet som Bibel 2000 översätter med ”utan glans” skulle eventuellt också kunna översättas med ”känsliga”, ”ömma” eller kanske ”svaga”. Troligtvis är detta ett sätt att beskriva Lea som person, inte bara hennes ögon. Hur gammal hon var när berättelsen börjar får vi inte veta, bara att hon var äldre än sin giftasvuxna syster Rakel.

Vilken roll spelade Lea i bedrägeriet mot Jakob? Vi får inte veta om Laban tvingade henne att ta sin systers plats, eller om det kanske rentav var hennes egen idé. Eftersom Jakob inte märkte att det var Lea som var den kvinna han låg hos på bröllopsnatten bör hon ha varit rätt lik sin yngre syster till storlek och kroppsform. För att han inte skulle märka vem han låg hos måste hon ändå ha varit tyst, och inte gjort någonting som kunde avslöja att hon inte var Rakel. För efter sju år bör Jakob ha känt sin blivande brud rätt väl, även om man tar hänsyn till den tidens seder och bruk. Redan första gången de träffas, ute vid brunnen, pratar de öppet med varandra, och de måste rimligtvis ha både setts och pratat med varandra under de år som följde på det mötet. Berättelsen avslöjar inte om Lea var en lydig och undergiven dotter, eller om hon var en driven och intrigerande kvinna som såg till att få sin egen vilja fram. Att hon åtminstone i vissa sammanhang kunde ta för sig framgår av berättelsen om ”kärleksäpplena”, då hon hävdade sin rätt att ha Jakob hos sig eftersom hon hade betalat Rakel för att få ha honom hos sig på natten.

Trots att Jakob blev gift med Lea utan sitt medgivande, och trots att han älskade Rakel mer än Lea, verkar han ha behandlat Lea relativt väl. I alla fall hade han äktenskapligt samliv även med henne, vilket resulterade i att hon födde honom sex söner och en dotter. Varje gång hon får en son hoppas hon att hennes man nu ska börja älska henne, vilket hon verkar uppleva att han ändå inte gör. Rivaliteten mellan Lea och hennes syster om deras gemensamma make går som en röd tråd genom berättelsen. De tävlade framför allt – åtminstone att döma av bibeltexten – med sina kroppar, och med sin förmåga att skänka sin make söner. När de inte själva får fler barn ger de sina tjänarinnor till bihustrur åt Jakob, för att få fler barn genom dem. Men när Jakob frågar om de vill lämna sin far hus och följa med honom tillbaka till Kanaans land står de eniga, utan någon märkbar rivalitet.

En tid efter mötet med Esau, när Jakob och hans stora familj bor i trakten av Salem, går Leas dotter Dina på besök till de inhemska kvinnorna. Under sitt besök i staden blir hon överfallen och våldtagen av en man i Sikem, som sedan vill gifta sig med henne och därför behåller henne hos sig. Dinas helbröder Ruben och Levi hämtade hem sin syster, och tog ut en gruvlig hämnd på förövaren och hela hans hemstad. Lea nämns inte i det textavsnittet, och jag undrar hur detta påverkade henne. Hurdan var Leas relation till sin enda dotter? Hur reagerade hon på det som hände Dina? Hurdan var deras relation efter våldtäkten? Vi får inte ens veta om Lea fortfarande levde när detta hände.

Enligt bibeltexten är det Gud som gör så att Lea får barn, eftersom han ser att hon är ”åsidosatt” eller kanske rentav ”hatad”. Lea ger Gud äran när hon får sina söner. Herren har sett hennes nöd (Ruben) och hört att hon blev åsidosatt (Simon), Gud har belönat henne (Isaskar) och gett henne sönerna (Sebulon), och därför tackar hon Gud (Juda). Den Gud hon ärar är JHWH, Abrahams, Isaks och Jakobs Gud. Har hon lärt känna JHWH genom sin make Jakob, eller är han känd även i hennes hemland?

Vi får inte veta hur Leas liv fortlöpte, om hon var lycklig eller olycklig, hur länge hon levde eller hur hon dog. Sista gången hon nämns som levande person är vid mötet mellan Jakob och Esau. Sista gången hennes namn nämns är när Jakob talar om var han vill bli begravd, nämligen i den grotta där Abraham och Sara, Isak och Rebecka är begravda, och där han själv har begravt Lea. Den försmådda hustrun läggs efter sin död i förfädernas grav. Vad säger oss månne detta om Lea?

(1 Mos 29-49)