Här är en användbar bön:
”Gud, ge mig sinnesro
att acceptera det jag inte kan förändra,
mod att förändra det jag kan
och förstånd att inse skillnaden.”
Själv lägger jag allt för mycket tid och kraft på saker som jag inte kan förändra. Det vill jag förändra.
En vän berättade för mig att han tycker att Gud är så tyst. Jag försöker verkligen komma närmare Gud, sa han, men jag märker inte att Gud är där.
När vi fortsatte att prata om saken visade det sig att min vän försökte prestera att komma närmare Gud. Utan att vara medveten om det, ville han uppfylla vissa outtalade men upplevda krav från Guds sida, för att göra sig förtjänt av att få vara nära Gud.
Många gånger tror jag att det är så vi gör, vi människor. Vi tror att vi måste göra si eller göra så, läsa Bibeln tillräckligt mycket eller be på något särskilt sätt, gå i kyrkan si eller så ofta, uppföra sig på ett mer ”kristet” sätt, eller följa vissa regler. För annars tror vi att vi inte duger. Och när vi inte upplever att Gud ”talar” eller ”gör något” tar vi det som tecken på att Gud inte är nära.
Det hjälper inte hur mycket vi hör och läser att Gud älskar oss precis som vi är, och att Gud inte kräver någonting särskilt av oss för att vi ska få komma nära honom. Vi tror förstås att Gud är som vi människor är, och vi människor ställer ju krav på både oss själva och varandra.
Men Gud är inte som vi. Tack och lov för det, säger jag!
Min vän fick i ”hemläxa” att läsa Ps 131 i Bibeln, och göra som det står där. Utan att försöka prestera någonting särskilt. Vi får se hur det går. Jag hoppas att det går bra.
Så här står det i Psalm 131:
”… jag är som ett litet barn,
som barnet i moderns famn.”
Ett litet barn, ett riktigt litet barn, kan inte göra någonting alls. Det bara är. Det är mamman (/pappan/föräldern/den som älskar barnet) som gör allt, som håller det lilla barnet i sin famn och ser till att barnet får allt det som ett litet barn behöver för att överleva.
Sådan är Gud.
Vi är många som har en tro på någonting. Vi är många som har en tro på Gud. Vi är till och med många som har en tro på Jesus Kristus.
Men de flesta av oss tror inte exakt likadant.
Kanske finns det rentav lika många olika sätt att tro som det finns människor på jorden.
Om vi då lägger vår energi på att försöka övertyga varandra om vem av oss som har rätt, då kan vi få hålla på länge, utan att komma överens.
Min övertygelse är att det absolut finns sådant som är ”rätt” och ”fel” när det gäller personlig tro eller övertygelse.
Jag tror till exempel att jorden är rund, inte platt. Jag är till och med fullständigt övertygad om att jorden är rund.
Men för den skull ägnar jag inte min tid åt att försöka övertyga andra om att min tro på att jorden är rund är den enda rätta tron.
Det är faktiskt så att jag väldigt sällan, nästan aldrig, känner behov av att försöka övertyga någon annan om att det jag tror på är rätt.
Det är, tänker jag, inte heller min uppgift som präst.
Gud är betydligt bättre på att övertyga människor än vad jag är, så jag överlåter den saken åt Gud.
Det finns bara ett sätt att lära sig att lita på Gud, och det är genom egen erfarenhet. Ju mer man umgås med Gud, ju mer man vet om honom, desto större erfarenhet får man av hurdan han är. Innan man känner Gud kan man inte veta. Man kan ha hört andra berätta, men man vet inte själv. Genom att ta reda på saker om Gud, genom att söka efter honom, genom att ha kontakt med honom, får man större och större erfarenhet av hur han är.
Till viss del handlar det om att bestämma sig, att välja att lita på Gud. Men man bestämmer sig knappast för att lita på någon som man inte har någon egen erfarenhet av, eller som man inte har hört och sett att andra litar på. Så framför allt handlar det om att skaffa sig kunskap och erfarenhet, så att man litar på att Gud är där även de dagar då man inte tycker att det känns så.
För Jesus sa ju faktiskt: ”Och jag är med er ALLA DAGAR till tidens slut.” (Matt 28:20)
Jesus, vet du vad? Till och med demonerna lyder oss, när vi säger ditt namn!
Lärjungarna var superlyckliga. Wow, vilken makt de hade!
Men Jesus, som hade gett dem den makten, sa:
Var inte så glada över det där, det är inte inte viktigt.
Det som är viktigt, det är att höra till Guds rike, att ha kontakt med Gud.
Och det är nåd. Inte makt.
(Läs bibeltexten här, om du vill: Luk 10:17-20)
