Eva, präst i Dalsland

En vän frågade mig om hon, eftersom hon är kvinna, måste tiga i församlingen. Hon syftade på det som står i 1 Kor 14:34). Det var en mycket specifik fråga. Hur skulle jag besvara den?

Men hon frågade samtidigt hur man kan veta vad man ska ”lyda”, eller bry sig om, i Bibeln, och vad man inte behöver bry sig lika mycket om. Efter en stunds funderande valde jag att fokusera på det allmänna i stället för på det specifika, och låta henne dra sina egna slutsatser.

Så här svarade jag:

”För att veta vad man behöver ta på allvar och vad man inte behöver ta lika mycket på allvar får man skaffa sig en överblick över helheten. Vilka texter stämmer med helheten och vilka texter sticker ut?
Man behöver också ta reda på vad som är ”frälsande” och vad som ”bara är intressant”.

Helheten är att Gud älskar oss och vill oss väl. Oss allihop, alla människor i hela världen och genom alla tider. Det som inte stämmer överens med att Gud älskar oss och vill oss väl kan man hoppa över (eller spara till en annan gång).

Frälsningen stavas J-E-S-U-S. Jesus som är Gud(s son) och som blev människa och levde och dog och sedan fick livet tillbaka igen. Jesus som ska komma tillbaka (vad nu det innebär) för att göra världen sådan den borde ha varit hela tiden.

Den Gud som älskar oss alla och vill oss väl bryr sig mer om vad som finns i våra hjärtan än om vad vi gör och säger. Å andra sidan påverkas det vi gör och det vi säger av vad som finns i våra hjärtan, så det hör ihop.

Den Jesus som gav sitt liv för att rädda oss bryr sig mer om ATT vi tror på honom än VAD vi tror om honom.”

Så svarade alltså jag. Hur skulle du ha svarat?

Härom dagen skrev jag om det viktiga ordet ”därför”, om hur det kan förändra betydelsen av en mening.

Här kommer ett till exempel.

I det som brukar kallas ”missionsbefallningen” står det:

”Gå … ut och gör alla folk till lärjungar”.

Det ser ut som vilken befallning eller uppmaning som helst. Men det saknas någonting i citatet – ordet ”därför”.

”Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar” står det.

Varför?

Svaret på den frågan finns i textens sammanhang.

I Matteusevangeliet berättas det om att Jesus blev dödad, och att han sedan fick sitt liv tillbaka. Han besegrade döden, och fick då samma makt som sin Fader, Gud själv.

Till sina lärjungar sa han:

”Åt mig har getts all makt i himlen och på jorden. Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar”.

Jesus har all makt, men han använder inte makten för att tvinga sig på någon.

Det är inte Jesus makt som gör människor till troende. De troendes personliga berättelser övertygar människor om Guds kärlek.

Jesus har besegrat döden och på det sättet visat vem han verkligen är.

Gå därför ut och berätta vad du själv tror på, vad du själv har upplevt, vad du själv är övertygad om.

”…så länge jorden står,
det efter vinter kommer vår…”

Det är ett par rader ur en dikt som är tonsatt och finns i vår psalmbok.

Ganska enkla och ganska självklara ord.

Men strofen börjar med ordet ”därför”.

”Därför,
så länge jorden står,
det efter vinter kommer vår…”

Genast får orden en djupare betydelse.

Psalmen har nummer 198, och heter ”Likt vårdagssol i morgonglöd”.

”Likt vårdagssol i morgonglöd,
gick Jesus fram ur natt och död
till liv förutan like.
Därför,
så länge jorden står,
det efter vinter kommer vår
också i andens rike.”

Varför?

Eftersom Jesus har besegrat döden, segrar livet över döden också för oss människor.

Därför!

Här är en användbar bön:

”Gud, ge mig sinnesro
att acceptera det jag inte kan förändra,
mod att förändra det jag kan
och förstånd att inse skillnaden.”

Själv lägger jag allt för mycket tid och kraft på saker som jag inte kan förändra. Det vill jag förändra.

En vän berättade för mig att han tycker att Gud är så tyst. Jag försöker verkligen komma närmare Gud, sa han, men jag märker inte att Gud är där.

När vi fortsatte att prata om saken visade det sig att min vän försökte prestera att komma närmare Gud. Utan att vara medveten om det, ville han uppfylla vissa outtalade men upplevda krav från Guds sida, för att göra sig förtjänt av att få vara nära Gud.

Många gånger tror jag att det är så vi gör, vi människor. Vi tror att vi måste göra si eller göra så, läsa Bibeln tillräckligt mycket eller be på något särskilt sätt, gå i kyrkan si eller så ofta, uppföra sig på ett mer ”kristet” sätt, eller följa vissa regler. För annars tror vi att vi inte duger. Och när vi inte upplever att Gud ”talar” eller ”gör något” tar vi det som tecken på att Gud inte är nära.

Det hjälper inte hur mycket vi hör och läser att Gud älskar oss precis som vi är, och att Gud inte kräver någonting särskilt av oss för att vi ska få komma nära honom. Vi tror förstås att Gud är som vi människor är, och vi människor ställer ju krav på både oss själva och varandra.

Men Gud är inte som vi. Tack och lov för det, säger jag!

Min vän fick i ”hemläxa” att läsa Ps 131 i Bibeln, och göra som det står där. Utan att försöka prestera någonting särskilt. Vi får se hur det går. Jag hoppas att det går bra.

Så här står det i Psalm 131:

”… jag är som ett litet barn,
som barnet i moderns famn.”

Ett litet barn, ett riktigt litet barn, kan inte göra någonting alls. Det bara är. Det är mamman (/pappan/föräldern/den som älskar barnet) som gör allt, som håller det lilla barnet i sin famn och ser till att barnet får allt det som ett litet barn behöver för att överleva.

Sådan är Gud.