Eva, präst i Dalsland

Härom dagen skrev jag att människan inte är kostnadseffektiv. Och så är det. Men det är inte det intryck jag får när jag läser nyheterna.

Allting handlar om pengar. Allting ska kosta så lite som möjligt, och priset är ofta mer avgörande än kvaliteten.

För, handen på hjärtat – hur ofta köper du en dyr sak, när det finns en liknande till lägre pris?

Men det som är billigast är ofta tillverkat av arbetare som har låg lön. Och de bor och arbetar i länder som ligger långt bort. Och det innebär att de saker som dessa människor tillverkar transporteras långa sträckor innan du köper det. Och det i sin tur betyder att de saker som tillverkas på nära håll, av människor som får en lön som de kan leva på, inte blir sålda, och att dessa människor riskerar att bli arbetslösa.

Därför måste människor vara kostnadseffektiva, fastän det inte är bra för oss.

Ibland är vi tvungna att prioritera, och köpa billigt, för att vi inte har råd. Så är det, tyvärr. Men inte alltid.

Hur prioriterar du, när du köper saker?

Härom dagen åt jag lunch på en snabbmatsrestaurang. Jag iakttog personalen, som stressade och nästan sprang när de betjänade oss kunder.

Men vi människor är inte gjorda för att stressa. Vi är inte kostnadseffektiva till vår natur.

Vi blir utslitna av att stressa, precis som jorden blir utsliten när vi tvingar den att producera mer än den är gjord för.

Det är vi, inte vår skapare, som har uppfunnit pengasystemet.

För en tid sedan hörde jag för första gången Leonard Cohens Hallelujah på engelska. I alla fall var det första gången jag hörde texten ordentligt.

En strof fastnade i mina tankar:

”But you don’t really care for music, do ya’? ”

Jag är inte säker på vad Cohen menar med sina ord, men det blev en sån där Jaha! upplevelse för mig.

Vi sjunger och spelar till Guds ära. Vi sjunger sånger om och till Gud. Men inte för att Gud behöver det, utan för att vi själva behöver det.

Jag är övertygad om att Gud gärna hör oss sjunga och spela. Men ”behöver” Gud våra sånger? Nej, det tror jag inte.

Och så avslutas Hallelujah med orden:

”I did my best, it wasn’t much
…
And even though it all went wrong
I’ll stand before the Lord of Song
With nothing on my tongue but Hallelujah.”

Och ett ”Halleluja” är också verkligen allt som behövs.

Vad som än händer, och vad du än gör, så älskar Gud dig.

Ingenting kan förändra den saken.

Så här skriver Paulus i Romarbrevet:

”Jag är viss om att varken död eller liv, varken änglar eller andemakter, varken något som finns eller något som kommer, varken krafter i höjden eller krafter i djupet eller något annat i skapelsen skall kunna skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus, vår herre.” (Rom 8:38-39)

Du kan inte av misstag ramla ut ur Guds kärlek.

Du kan inte välja bort Guds kärlek.

Du kan inte göra någonting som är så hemskt att Gud skulle sluta att älska dig för det.

Du kan välja att inte älska Gud.

Men du kan inte välja att inte vara älskad av Gud.

Jag har nu haft körkort i lite mer än fyra år, och jag gläder mig fortfarande över den frihet det har gett mig – att jag när jag vill kan åka iväg vart jag vill (så länge tiden och bränslet räcker). Jag har faktiskt fortfarande lite svårt att riktigt fatta att jag har den friheten.

Vi pratar ibland om friheten i Kristus. Alltså att den som tror på Kristus är fri, inte bunden.

Visserligen finns det många regler i Bibeln, från Moseböckernas tio budord till breven i Nya testamentet med deras uppmaningar och förmaningar. Men allt det där går att sammanfatta i en enda mening:

Älska Gud, och älska din nästa som dig själv!

Alla andra regler och uppmaningar och förmaningar är bara till för att förklara vad det betyder att älska Gud och sin nästa. För att vi har så svårt att fatta, liksom. Men det räcker med den enda meningen här ovanför.

Det är inte alltid så enkelt att älska sig själv. Men du är oändligt älskad av Gud, och det betyder att du är värd att älskas, både av dig själv och av andra människor.

Och när vi förstår hur otroligt älskade vi är blir det lättare att älska andra.

Precis som jag inte riktigt fattar, eller kommer ihåg, hur fri jag är tack vare mitt körkort, fattar vi inte alltid, eller kommer ihåg, hur fria vi är tack vare Guds kärlek. Vi behöver inte vara rädda för Gud. Vi behöver inte vara oroliga att vi inte är älskade, eller värda att älska.

För Gud älskar dig precis som du är. Det borde du också göra. Och det borde alla andra människor också. Att du inte alltid upplever att du är älskad förändrar inte Guds kärlek. Den är oändlig, den tar aldrig slut.

Oändlig kärlek. Tugga på den, du!