Verklig rättvisa

För en tid sedan såg jag filmen Quick, som är berättelsen om det som ibland brukar kallas för den största svenska rättsskandalen genom tiderna. Den gjorde mig upprörd.

Upprörd över att människor som borde vetat bättre kunde behandla en svag och sårbar människa på detta förfärliga vis.

Det är inte rättvist.

Rättvisa är oerhört viktigt för mig. Och en av mina starkaste övertygelser är att Gud är rättvis.

Om Gud finns, då är Gud också rättvis.

Varför?

Allting jag ser omkring mig säger att Gud är rättvis.

Gud, som har tänkt ut universum, jorden med allt vad den rymmer, och människan, kan inte vara någonting annat än rättvis.

Man brukar säga att livet inte är rättvist. Men det beror inte på livets ursprung, utan på hur vi har använt livet. Använt, brukat, missbrukat.

Jag tror, fullt och fast, att när Gud en dag ska döma mig (och dig, och alla levande och döda människor), då blir domen rättvis.

Varför?

Eftersom Gud vet allting, och känner varje människans innersta tankar och hemligheter.

Rättvis, men barmhärtig.

Varför?

Eftersom Gud sände sin ende son till världen för att vi skulle få liv genom honom (1 Joh 4:9).

Vad du än har gjort, till och med det du skäms allra mest för – om du tar vägen genom Jesus kommer du ut på andra sidan, befriad.

Det är verklig rättvisa.

Att hänga tvätt bredvid en gödselhög

Jag jobbade på en bondgård i min ungdom.

Du vet – kor, gödsel och så.

Det förvånade mig ständigt att tvätten, som vi hängde till tork ganska nära en gödselhög, luktade så gott.

Som om vinden, som luktade gödsel i min näsa, inte lät den lukten fastna i den rena tvätten.

Det är ungefär som det är med Guds Andes vind.

Fastän vår värld luktar ganska illa, här och där, så luktar Guds Ande ändå alltid lika gott.

Visst är det märkligt?

Mer om sinnesrobönen

Jag fortsätter på ett inlägg jag skrev för några dagar sedan, om sinnesrobönen

Ett annat sätt att översätta ”grant me the serenity” är ”låt mig finna sinnesro”. Tanken med sinnesrobönen är ju inte att sinnesron plötsligt ska dimpa ner över en, utan att man genom övning ska lära sig att med Guds hjälp själv finna sinnesro, genom att reda ut för sig själv vad man kan och inte kan förändra.

Gud
låt mig finna sinnesro
att acceptera det jag inte kan förändra,
mod
att förändra det jag kan,
och förstånd att inse skillnaden.
Tack!

Vem släckte ljuset?

Tvättdag idag. Tvättstugan ligger i källarvåningen.

Plötsligt blev det alldeles mörkt. Vem släckte ljuset?

Nej, ingen hade släckt ljuset, det var en bil som körde förbi utanför det lilla källarfönstret, och skymde solen.

Utan ljus från solen behöver vi konstgjort ljus för att kunna se.

När någonting skymmer Gud för vår inre blick, då blir det också mörkt. Vad gör vi då?

Börjar vi leta efter Gud, eller tänder vi en lampa i stället?