Gud är större

Kung Salomo säger till Hiram, kungen i Tyros: ”Det hus jag vill bygga skall vara stort, ty vår Gud är större än alla andra gudar.” (2 Krön 2:5)

Kung Hiskia säger samma ord, i stort sett, till de judiska soldaterna, när de blir anfallna av en fientlig kung: ”den som är med oss (alltså ’Herren, vår Gud’, se efterföljande vers) är större.” (2 Krön 32:7-8)

En av männen som tillrättavisar Job säger de orden: ”Jag säger dig: Gud är större än människor.” (Job 33:12) Och en gång till: ”Gud är större än vi kan förstå” (Job 36:26)

Aposteln Johannes skriver också de orden, i sitt första brev: ”Gud är större än vårt hjärta och förstår allt.” (1 Joh 3:19/20)

Varje gång relateras Gud till någonting, och det konstateras att detta något inte är lika stort, eftersom Gud är större än allting.

Ingen har ensamrätt på det uttrycket.

Gud, ge mig sinnesro…

Jag återkommer ständigt till sinnesrobönen, så även idag.

GUD, ge mig sinnesro …

Det är från Gud den verkliga sinnesron kommer.

Bara hos Gud finner jag ro,
från honom kommer min räddning.
[…]
Bara hos Gud finner jag ro,
från honom kommer mitt hopp.

(Ps 62 vers 2 och 6 i Bibeln)

… att acceptera det jag inte kan förändra …

När vi kämpar med saker som vi ändå inte kan påverka eller förändra tar det onödigt mycket kraft och tid.

Det finns mycket som vi verkligen behöver kämpa MED, och mycket som vi måste fortsätta att kämpa MOT. Då behöver vi

… mod att förändra det jag kan …

Svårigheten ligger i att veta vad vi ska släppa och vad vi ska fortsätta att kämpa med.

Gud, jag ber dig, ge mig

… förstånd att inse skillnaden.

Tack! (Eller Amen.)

Jag skulle inte bli någon bra nunna eller Man ska alltid fråga ”Varför?”

Minns du Ville, Valle och Viktor, från den där julkalendern för jättelänge sen? Eller minns du dem inte, men har hört talas om dem ändå? Jag hade tänkt skriva att de sjöng en sång som hette ”Man ska alltid fråga varför”. Men när jag sökte på det visade det sig att det inte stämde. Minnet bedrar ibland. Man har rätt att fråga varför, sjöng de. Och det är ju för all de inte så långt ifrån.

Jag skulle inte bli någon bra nunna. Framför allt för att jag inte har någon klosterkallelse. Det behöver man förstås ha för att bli nunna. Men jag skulle inte bli någon bra nunna även av ett annat skäl:

Jag vill alltid veta varför.

Ett exempel: När vi skulle lära oss att räkna med enheten ”mol” i kemin i högstadiet, då frågade jag hur mycket en mol är. Lärarna sa att det var ”en viss mängd av ett ämne”, mer behövde jag inte veta, vi skulle ju bara lära oss att räkna med det. Men om jag inte visste hur mycket en mol var hade jag väldigt svårt att lära mig räkna med det. Det var självklart, tyckte jag. Men det tyckte inte mina lärare. Och så där har jag hållit på sedan dess.

Jag kanske har en felaktig och förlegad uppfattning om hur det är att leva i ett kloster. Det kanske inte (längre?) är så att man alltid ska lyda sin ledare, utan att fråga eller ifrågasätta. Men jag skulle nog inte bli någon bra nunna ändå. Och jag vill i alla fall alltid veta varför.

Det hoppas jag att du också vill.

Ansvar, inte bekymmer

”Fråga inte: Vad skall vi äta? Vad skall vi dricka?” säger Jesus i Bergspredikan. Ska vi då inte ta ansvar för våra liv, för vad vi behöver för att överleva?

Jo, självklart ska vi det!

En gång i min ungdom packade jag en resväska och gav mig av ut i världen – utan pengar, utan kontakter, utan att ta ansvar. Jag hade tur, eller om jag var beskyddad. I vilket fall som helst kom jag hem helskinnad. Och jag lärde mig att jag måste ta ansvar för mitt eget liv. Precis som du också måste göra.

Vad vi däremot inte behöver göra, är att bekymra oss, framför allt inte bekymra oss i onödan. Om vi oroar oss för vad som ska hända oss i morgon glömmer vi bort att leva i nuet, att vara öppna för vad som händer omkring oss, att njuta av livet och se allt det goda vi faktiskt har.

Gud vet redan vad vi behöver. Han har gett oss en jord att leva på, han har gjort det möjligt för oss att få tag på mat att äta, och han har gett oss varandra att få hjälp av när vi får det bekymmersamt.

Tyvärr gör vi inte alltid det vi borde göra. Vi tar inte vara på våra möjligheter, vi gläder oss inte över det vi har omkring oss, vi hjälper inte varandra, och vi stirrar oss blinda på vad som – kanske – ligger framför oss i stället för att leva i nuet.

Om du – som jag – känner att du skulle behöva bli bättre på att inte göra dig bekymmer, då får du – som jag – lämna över det till Gud, låta Gud förlåta dig, och börja på nytt igen. Och igen. Och igen.

”Gör er därför inga bekymmer, fråga inte: Vad skall vi äta? Vad skall vi dricka? Vad skall vi ta på oss? Allt sådant jagar hedningarna efter. Men er himmelske fader vet att ni behöver allt detta. Sök först hans rike och hans rättfärdighet, så skall ni få allt det andra också. Gör er därför inga bekymmer för morgondagen. Den får själv bära sina bekymmer. Var dag har nog av sin egen plåga.” (Matt 6:31-34)