Eva, präst i Dalsland

I förrgår skrev jag att synd är allting som gör att vi inte kan komma nära Gud.

På sätt och vis kan man säga att synd är att jag (du) gör saker som hindrar mig (dig) från att komma nära Gud. Men det är inte så enkelt som att det finns en lista med saker som vi ska låta bli, så är allting frid och fröjd.

Eftersom vi människor, som har ansvar för både oss själva och den jord vi lever på, alltså vi människor som grupp, har valt att gå vår egen väg, utan att lyssna på Gud, så har vi tvingat hela jorden att följa med på den vägen.

Jorden kan inte göra si eller så på egen hand, det mesta som händer med den beror på oss människor. Om vi gjorde allting rätt skulle jorden vara en mycket bättre plats att leva på. Men det gör vi ju inte.

Därför kan man säga att både vi själva och vår jord befinner oss ”i synd”. Utan att riktigt kunna ta oss därifrån.

Om det inte vore för Jesus, alltså.

Fortsättning följer.

Vad tänker du på när du hör ordet ”synd”?

Kanske tänker du på vad man inte får göra, vad som är förbjudet? Syndakatalog? Straff och dom? Världens bortvändhet från Gud? Någonting annat?

Kanske ordet bara är obegripligt för dig?

Vad just du tänker på beror antagligen på vilken generation du tillhör, och på hur van du är vid kyrkans språk och traditioner.

Varje gång vi firar nattvard i kyrkan använder vi ordet synd. Men vi förklarar det inte så ofta. Det är ett besvärligt och svårbegripligt ord.

Jag skulle vilja säga att ”synd” betyder att inte kunna vara nära Gud. Eller snarare själva orsaken till att inte kunna vara nära Gud.

Gud är helt och hållet ren, och helig. Bara den som själv är helt och hållet ren och helig kan komma nära Gud. Och det är ingen av oss, varken jag eller du.

Du kanske tror att Gud bestämmer vad som är synd och vad som inte är synd, alltså vad som får komma nära Gud och vad som inte får det. Men det tror inte jag.

Jag tror att det ligger i Guds själva natur, att det som inte är helt och hållet rent och heligt helt enkelt förintas av att komma i närheten av Gud. Precis som att allting som närmar sig solen brinner upp.

Det är därför vi har Jesus. Som ett filter, som gör det möjligt för oss, som inte är helt och hållet rena och heliga, att ändå komma nära Gud.

För en tid sedan skrev jag om Filipperbrevet, där det står att om vi låter Gud få veta alla våra önskningar ska han ge våra tankar och vårt hjärta skydd (Fil 4:6-7). Texten fortsätter ”… i Kristus Jesus”. Man skulle också kunna översätta med ”så ska Gud bevara våra tankar och vårt hjärta i Kristus Jesus”. Kan budskapet vara att om vi är öppna inför Gud hjälper han oss att vara kvar i tron på Jesus?

Tanken kan i så fall vara att tron på Jesus är någonting som vi inte själva kan skapa eller hålla liv i. Vi behöver hjälp med det, och den hjälpen får vi av Gud om vi är ärliga mot honom. Både när vi tror och när vi inte tror. Både när vi är glada och när vi inte är glada.

Det räcker att vi VILL tro, för att det ska räknas som tro. Men det kan ju kännas bra att också uppleva att man faktiskt tror.

Frågan är kanske om det känns som ett hot eller en möjlighet, det där med att vara helt ärlig och öppen inför Gud. Vet man inte vem, eller hurdan, Gud är kanske det känns läskigt. Men pröva ändå! Du kanske blir positivt överraskad. 🙂

Härom dagen skrev jag att de som har skrivit Bibeln trodde att Jesus var Gud själv. Och att du kan välja att tro på dem eller inte tro på dem.

Kanske tänker du att det skulle vara lättare att tro på dem som har skrivit Bibeln, om du kunde tro på själva boken. Den kan ju vara påhittad, från början till slut. Eller hur?

Men det finns ingen bok som är så noga undersökt som Bibeln är. Det finns otroligt många bevarade dokument med delar av Bibelns texter, som är mycket gamla. Det finns en del små skillnader i de olika handskrifterna från den tiden, men innehållets betydelse påverkas inte i någon större omfattning.

Många andra skrifter från samma tidsperiod som Bibeln, som jag tror att du inte skulle komma på tanken att ifrågasätta, existerar bara som några få dokument. (Om du tycker att sådant är intressant kan du läsa mer på den här sidan, som handlar om Nya Testamentet.)

Så innan du väljer om du ska tro att Bibeln är trovärdig eller inte, som bok betraktat, tycker jag att du ska undersöka fakta om Bibeln.

För några dagar sedan skrev jag om Nya Testamentet, och ställde frågan om vi kan lita på dem som skrev det som står där.

Kanske svaret borde vara att vi inte kan veta om vi kan lita på dem.

Vi känner dem ju inte. De levde för två tusen år sedan. Alla som kände dem är döda sedan ungefär lika länge.

Men man måste ta hänsyn till alla sidor av saken.

Det finns som sagt starkt vetenskapligt stöd för Nya testamentets texters tekniska äkthet. Det som står i dem är det som stod där från början. Eller, ja, det allra mesta som står i de drygt 5000 manuskript som finns bevarade är det som stod där från början. Om du vill kan du läsa mer om det på den här sidan. Men sök gärna själv efter mer information, om du har intresse för det. Det övergripande budskapet i Nya Testamentet är genomgående detsamma, i alla fall.

Texterna är skrivna av Jesus egna lärjungar eller av någon av deras lärjungar. Alltså av någon som kände Jesus personligen, eller någon som kände en person som kände Jesus. Inte längre bort från Jesus än så. Inte någon som kände någon som hade hört talas om någon som var släkt med någon som kände någon. Läs mer om det på den här sidan om du vill.

De som skrev texterna satte sina liv i pant på att det de skrev om Jesus var sant. De hade inga fördelar av att påstå att Jesus hade blivit levande igen efter sin död. Tvärtom fick de ofta personliga svårigheter för att de påstod att Jesus levde. Och de var väldigt ivriga att berätta om Jesus, fastän det ställde till det för dem själva.

För min del tycker jag att det är tillräckligt för att jag ska tro att de som skrev Nya testamentets texter ärligt och uppriktigt ansåg att Jesus hade uppstått efter sin död.

Sedan kan man förstås välja att tro att de var lite knäppa. Men det var väldigt många människor på den tiden som trodde att de INTE var det.

Så egentligen handlar det hela tiden om mig, om vad jag tror.

Och om dig.

Vad tror du?