Om ni älskar mig …

I de kapitel i Johannesevangeliet som brukar kallas Jesus avskedstal står bland annat detta:

”Om ni älskar mig kommer ni att hålla mina bud.” (Joh 14:15)

Det är Jesus som säger de orden, till sina lärjungar. Jag kan tänka mig (minst) två sätt att tolka hans ord.

1. De som älskar Jesus kommer automatiskt, utan att ens behöva försöka, att hålla hans bud.

2. De som älskar Jesus kommer att få en vilja att hålla hans bud.

Hur tänker du om det?

Sen kan man diskutera vilka ”bud” det gäller, men det är en annan tanketråd, som jag inte tänker gå in på just nu.

Att ändra en dålig vana eller Säg inte ”skit” hela tiden!

När det precis har hänt nånting riktigt bra är man ofta väldigt entusiastisk. Man pratar om det som har hänt hela tiden, berättar det för alla man möter.

Så småningom är man inte lika entusiastisk längre. Man pratar kanske om det, men inte lika ofta, och inte med samma iver.

Vi som har en tro på den Frälsare som dog på ett kors för vår skull, och som sedan uppstod igen, för vår skull. Hur entusiastiska är vi?

När jag var i 20-årsåldern hade jag den fula vanan att säga ”skit” när det hände någonting som jag inte tyckte om. Om jag tappade det råa ägget på mattan i köket fastän jag hade tänkt knäcka det i stekpannan sa jag ”skit”. Om jag precis missade bussen sa jag ”skit”. Om jag råkade tvätta min vita blus med den röda tvätten sa jag också ”skit”.

Jag insåg att det inte var särskilt bra att säga ”skit” stup i kvarten, och ville ändra på det, så jag tränade mig till att säga ”Halleluja” i stället för ”skit”. Till slut (efter rätt lång tid) gick det av bara farten.

Det var väldigt effektivt. – Halle-LUJA! Ja visst, ja! Och min blick vändes upp mot Gud i stället för ner i marken.

Det är aldrig för sent att skaffa sig goda vanor i stället för de dåliga. Man måste bara bestämma sig. Och så behöver man träna, och träna och träna. Och fortsätta att träna.

En god vana som jag tror att vi alla behöver skaffa, återuppliva eller behålla är att ge Gud äran, att prata om vad Jesus har gjort för oss.

Israels folk använde Psaltaren till att ge Gud äran. De sjöng inte psaltarpsalmerna bara när de kände för det, de gjorde det till en god vana.

Jag vill gärna bli bättre på att ge Gud äran, och vara ett vittne om vad Jesus död och uppståndelse betyder för mig och för oss alla.

Jag hoppas att du också vill det.

Hermione Grangers väska eller Bön kan aldrig ersätta hårt arbete

I Harry Potters värld kan man svänga med sitt trollspö och säga en trollformel, så slipper man göra tråkiga eller svåra saker, som till exempel diska eller bära en tung låda. Mycket praktiskt, kan man tycka.

Jag har många gånger önskat att Hermione Grangers väska, den som rymmer precis hur mycket som helst fastän den är ganska liten, skulle finnas i verkligheten. Men det gör den inte. Och man kan inte trolla bort behovet av att själv göra tråkiga eller svåra saker.

Ibland hör jag någon prata om bön, och framför allt orden ”I Jesu namn”, som om det vore ett trollspö eller en magisk formel. Det var inte förrän jag befallde tapeten i Jesu namn som jag lyckades få upp den på väggen helt rak, sa en bekant till mig en gång. Jag kommenterade inte det, men tänkte desto mer.

Om vi använder Jesusnamnet, eller våra böner, som magiska formler, för att vi vill slippa sådant som är tråkigt eller svårt, då har vi missat någonting viktigt.

Jesus är vägen till Gud, och alla våra böner är samtal med Gud. Varken Jesusnamnet eller andra böner är våra tjänare, som vi kan använda hur vi vill, för våra egna syften.

Jag tror fullt och fast att Gud gör under när vi ber. Ibland får vi se undren, ibland syns de inte för våra ögon. Jag är övertygad om att det alltid händer någonting när vi ber, oavsett om vi märker det eller inte.

Men vi ska aldrig tro att Gud är vår tjänare, eller att den hjälp Gud ger oss är till för vår personliga bekvämlighet, för att vi ska slippa vanligt hårt arbete.

Släpp taget, en övning (eller två)

Ibland går jag och ältar samma sak om och om igen. Jag försöker släppa det, men det kommer bara tillbaka. Om du känner igen dig kanske du kan ha nytta av den här övningen:

1. Sätt ihop dina händer som en skål framför dig.
2. Tänk dig att du lägger det som du inte kan släppa i skålen. Föreställ dig att du ser det, där i dina händer, och känner tyngden.
3. Öppna skålens botten och låt innehållet ramla ut, och försök känna att dina händer nu verkligen är tomma och lätta.
4. Om det kommer tillbaka – börja om från 1 igen.

Ett annat tips är att ”kasta dina bekymmer på Herren” (1 Petr 5:7). Jag föreställer mig ibland att Jesus står framför mig, och så kastar jag mina bekymmer på honom, riktig slungar iväg dem. Han tål ju det.

Ibland, eller kanske ofta, kommer det jag har kastat tillbaka igen. Som om det satt fast i mig med en gummisnodd. Då kastar jag det igen. Och igen. Och igen, tills gummisnodden går av.