Gud är inte till för perfekta människor

När man läser Bibeln märker man att de flesta av de människor som det berättas om är långt i från perfekta. Många av de personer som har en framträdande roll i Bibeln gör helt andra saker än Gud vill att de ska göra, både oavsiktligt och med vilje. Ändå får de fortsätta att följa Gud, när de inser sina misstag och ändrar sina liv.

Vad säger det oss om Gud?

Jo, att Gud inte är till för perfekta människor.

Det finns faktiskt inga människor som aldrig gör fel, eller som alltid gör precis som Gud vill att de ska göra. Så om Gud bara gillade perfekta människor skulle ingen av oss ha en chans.

Om vi vill hålla ihop med Gud behöver vi alltså inte vara oroliga. Även om vi gör bort oss, väljer fel i livet, eller rentav gör det vi vet att Gud inte vill – och det gör både jag och du hela tiden – så finns det alltid en väg tillbaka till gemenskapen med Gud.

Det är bara att säga som det är till Gud, och börja om på nytt.

Varendaste gång.

Sorg kan inte amputeras

Jag talade nyligen med en vän om sorg, om att det känns som om sorgen aldrig kommer att ta slut, och om att man kan känna press från omgivningen att bli färdig med sin sorg, och gå vidare med livet.

Men man kan inte amputera sorg. Man kan inte välja bort sorgeprocessen, eller hoppa över bearbetningen av upplevda trauman. Att göra det, att ta en genväg genom att ignorera eller förtränga sina smärtsamma upplevelser, är ungefär som att amputera en skadad kroppsdel i stället för att låta skadorna läka ut.

En amputerad kroppsdel är visserligen osynlig, och på det viset ”borta”. Men den ger sig ofta till känna genom fantomsmärta. Sådan smärta är betydligt värre, för den kan man inte göra så mycket åt. Man bara har ont.

Sorg och trauma behöver bearbetas. Hur bearbetningen ska gå till är olika för varje enskild person. Men gemensamt för oss alla är att det tar tid, och att det måste få ta tid.

Gud har gett oss varandra, för att vi ska få hjälp att komma igenom smärtsamma upplevelser. Om en av dina vänner behöver ditt stöd i dag, kom då ihåg att det kan vara du som behöver det stödet i morgon.

Vad förstod Maria, egentligen?

I julnattens gudstjänst läste vi julevangeliet. Du vet (eller kanske inte vet), där det står att ”vid den tiden utfärdade Kejsar Augustus en förordning om att hela världen skulle skattskrivas” och så vidare. Framåt slutet av textavsnittet står det att ”Maria tog allt detta” (som herdarna berättade om det barn hon hade fött) till sitt hjärta och begrundade det .

Jag tror inte att Maria förstod vad det var som hände. Hon visste att barnet hon hade fött vad Guds barn. Men förstod hon var det innebar, för henne, för världen?

Inte ens vi, som menar oss ha facit i handen, förstår väl riktigt vem Jesus är, och vad han betyder för oss. Att Jesus är både Gud och människa – det är för svårt för oss att begripa. Ändå tror vi. Ändå får vi tro. Tro på det som verkar omöjligt, men som ändå är möjligt, på något sätt.

Gud kom hit till oss, på jorden, och blev som en av oss. Som en av oss, men ändå helt annorlunda än vi. En människa, men samtidigt så mycket mer än en människa.När vi firar jul får vi en påminnelse om Jesus, och vad han har gjort för oss. Vi behöver inte förstå för att tro. Vi behöver inte förstå för att lita på Gud. Vi behöver inte förstå, det räcker att vi tror. Tror, som Maria trodde. Som herdarna trodde. Och som sedan lärjungarna, och många, många andra, har trott.
Trott på en person. På Jesus Kristus, världens frälsare. Vår Herre.