Eva, präst i Dalsland

…men lev i nuet!

Jag gick en runda i skogen häromdagen, och tänkte då på att jag tänkte på en massa annat än det jag just då höll på med. Att leva i nuet är inte alltid så lätt, särskilt inte när man känner behov av att planera för kommande dagar.

En vän till mig gick en krävande utbildning. Hon satsade all sin tid och energi på utbildningen, och avstod från att göra en hel del annat som hon egentligen gärna hade velat göra. Det kan jag göra sen, när jag är klar med utbildningen, sa hon.

Tråkigt nog blev det inget ”sen” för min vän. Hon fick lungcancer (fastän hon aldrig hade rökt i hela sitt liv), och lämnade jordelivet i förtid, strax efter avslutad utbildning, bara några år efter sin 40-årsdag.

Man behöver planera för framtiden, det behöver man absolut göra. Men för den skull ska man inte glömma bort att vara närvarande i nuet, och att med alla sina sinnen uppleva det man har runt omkring sig just här och nu. Man får också försöka att inte i onödan oroa sig för framtiden, när man planerar för den. (Matt 6:25-34)

Vem kan se Guds härlighet utan att bli förskräckt? Gud är så otroligt mycket härligare än vi kan föreställa oss. Om vi skulle få se en skymt av Gud, ansikte mot ansikte, skulle ingen av oss vara oberörd.

När Petrus, Jakob och Johannes fick se Jesus stråla av ljus, på förklaringsberget, blev de rädda. De hade vandrat med Jesus en tid, och sett honom göra otroliga saker och säga saker som fick dem att häpna. Ändå blev de överväldigade av synen. Efteråt fortsatte de som vanligt, tillsammans med den Jesus de kände så väl.

När vi tänker på hur mäktig och helig Gud är, låt oss då inte glömma bort att denna mäktiga och heliga Gud faktiskt älskar oss människor, var och en av oss, med en kärlek som gör att vår rädsla försvinner när vi upplever den.

Du kan läsa bibeltexten om Jesus och lärljungarna på förklaringsberget här: Mark 9:2-13

Idag läste jag en rad ur det avsnitt i Bibeln som brukar kallas för Bergspredikan.

”Saliga de som hungrar och törstar efter rättfärdigheten, de skall bli mättade.”

Vi får kanske inte se rättfärdigheten segra i alla sammanhang, men det är viktigt att vi inte slutar att tro på rättfärdighetens seger. I världen, men också i våra egna liv.

Du som längtar efter rättfärdighet, du kommer att få din längtan uppfylld! Kanske inte idag. Kanske inte i morgon, Kanske inte på länge. Men en dag ska det goda segra. Det är vårt hopp och vår tro.

Ibland blir det bara för mycket. Livets bekymmer och motgångar känns övermäktiga. Man vill bara ge upp.

Kom ihåg att Gud orkar bära alla dina känslor. Berätta allting, säg som det är!

Ja visst, Gud vet redan hur du har det. Alla dina känslor och tankar ligger skyddade i Guds kärleksfulla händer, även om det inte känns så. Men för din egen skull behöver känslorna få komma ut.

För Gud är ingenting omöjligt. Ibland blir vi räddade ur våra svårigheter. Ibland blir vi inte räddade, i alla fall inte så att vi just då märker det. Men Gud är alltid precis där du är, lyssnar alltid på dig, tröstar och ger kraft och mod att bära svårigheterna.

Många gånger kan vi inte se eller uppleva att Gud är nära, att Gud hjälper. Det kanske känns som om du inte står ut, inte orkar uthärda mer. Men när vi ser tillbaka på vad som hänt oss i livet kan vi bättre urskilja Guds närhet och hjälp.

Bit inte ihop och låtsas att du mår bra, när du inte mår bra! Gud orkar lyssna, och människor i din omgivning behöver höra hur du har det för att kunna hjälpa dig med det du behöver hjälp med.

Ge inte upp! Gud ger inte upp om dig.

”Fråga inte: Vad skall vi äta? Vad skall vi dricka?” säger Jesus (Matt 6:31-34). Ska vi då inte ta ansvar för våra liv, för vad vi behöver för att överleva?

Jo, självklart ska vi det!

En gång i min ungdom packade jag en resväska och gav mig av ut i världen – utan pengar, utan kontakter, utan att ta ansvar. Jag hade tur, eller om jag var beskyddad. I vilket fall som helst gick det bra för mig, och jag kom hem helskinnad. Men jag lärde mig att jag måste ta ansvar för mitt eget liv. Precis som du också måste göra.

Vad vi inte behöver göra är att bekymra oss, framför allt behöver vi inte bekymra oss i onödan.

Om vi oroar oss för vad som ska hända oss i morgon, då glömmer vi att leva i nuet, att vara öppna för vad som händer omkring oss, att njuta av livet och se allt det goda vi faktiskt har.

Gud vet vad vi behöver. Han har gett oss en jord att leva på, han har gjort det möjligt för oss att få tag på mat att äta, och han har gett oss varandra att få hjälp av när vi får det bekymmersamt.

Tyvärr gör vi inte alltid det vi borde göra.

Vi tar inte vara på våra möjligheter, vi gläder oss inte över det vi har omkring oss, vi hjälper inte varandra, och vi stirrar oss blinda på vad som – kanske – ligger framför oss i stället för att leva i nuet.

Om du, som jag, känner att du skulle behöva bli bättre på att inte göra dig bekymmer, då får du, som jag, lägga fram det inför Gud och be om förlåtelse.

Och sedan – det är minst lika viktigt – får vi också ta emot förlåtelsen som Gud ger.