Gud är som ett vajerräcke

I Ordspråksboken kan vi läsa följande:

”Ty den HERREN älskar, den agar han, likasom en fader sin son, som han har kär.” (Ords 3:12 1917)

De orden har många gånger använts för att rättfärdiga aga, eller ”kroppslig bestraffning i uppfostrande syfte” som Wikipedia skriver.

Det står ungefär likadant i vår nuvarande bibelöversättning. Men om man tittar på vad som står i den ursprungliga texten, som är på hebreiska, så betyder det aktuella ordet visserligen ”straffa”, men även ”tillrättavisa”. Och varken straff eller tillrättavisning är detsamma som kroppslig bestraffning.

Jag tänker mig att Gud är som ett vajerräcke på motorvägen. Vajerräckena sitter där som ett skydd, för att minska riskerna både för den som är på väg att köra av vägen och för övriga trafikanter:

”Vid påkörning av ett vajerräcke så lägger sig de mjuka stolparna ned och de längsgående vajrarna lägger sig på bilsidan och bildar en båge som mjukt för fordonet tillbaka mot körbanan.” (Wikipedia)

Skillnaden mellan aga och tillrättavisning är som skillnaden mellan en betongmur och ett vajerräcke.

Vilken av dem tror du att Gud, som älskar alla människor lika mycket och vill oss alla väl, liknar mest?

Pay it forward

Pay it forward är namnet på en bok och en film. Ja, faktiskt en hel rörelse. Tanken är att om jag gör någonting bra åt en människa, så kommer jag så småningom att få någonting bra gjort åt mig, av en helt annan människa. Jag hjälper dig, du hjälper en annan, som hjälper en tredje, som hjälper en fjärde osv, som så småningom hjälper mig.

Eller som en världsberömd person en gång sa: ”Ge, så skall ni få.”

När gjorde du någonting bra för någon senast, utan att förvänta dig att få någonting tillbaka (av just den personen)?

Gräns-lös, eller gräns-fri?

Att vara gränslös, att inte vara så bra på att sätta trygga gränser kring sitt eget eller någon annans inre (min egen definition), kan leda till stora problem i livet.

Men att vara gräns-fri, att vara trygg i sig själv och utan problem veta vad som är bra eller inte bra för en själv, är en helt annan sak.

Det kan också betyda att vara trygg med gränser som har definierats av någon annan, någon som har mer erfarenhet och kunskap, och som helt och fullt respekterar andra människors integritet, och därför är fullständigt pålitlig.

Till exempel Gud.

Trygga och pålitliga gränser skapar inte tvång eller fångenskap, men verklig frihet.

Hur är det med dig – är du gräns-lös eller gräns-fri?

Varför ville Jesus bli döpt?

Jag har bloggat om dopet några gånger, dop till omvändelse och förlåtelse och räddning (frälsning). Innan Jesus började sin förkunnelseverksamhet gick han till Jordanfloden, där hans kusin Johannes ”förkunnade syndernas förlåtelse genom omvändelse och dop” (Mark 1:4), och lät döpa sig av honom (Matt 3:13-17).

Men varför ville Jesus bli döpt? Han behövde väl inte omvända sig eller få förlåtelse för någon synd?

Det stämmer att kristendomens budskap är att Jesus inte behövde få syndernas förlåtelse. Han behövde inte heller omvända sig. Han var helt enkelt utan synd (Hebr 4:15, Joh 8:46).

Varför ville då Jesus bli döpt?

Så här tänker jag:

Eftersom Jesus inte behövde någon omvändelse, och inte behövde förlåtelse, hade hans dop (minst) två andra betydelser. Den ena var att dopet blev början på den reltivt korta tid då han vandrade omkring och pratade med människor om Gud och om sig själv, innan han blev dödad och blev levande igen. Dopet var då ett sätt att visa vem han var – Guds son. En markering, för vår skull.

Den andra betydelsen jag tänker på är att Jesus ville bli döpt för att visa att han var människa, precis som vi vanliga människor. Vi människor behöver dopet, och fastän Jesus inte behövde det lät han döpa sig. Dopet var då ett sätt att visa vem han var – människa. En markering, för vår skull.

Genom en och samma handling visade alltså Jesus att han var Guds son, helt och hållet annorlunda än vi människor, och att han var människa, precis som vi.

(Att Jesus var ”Guds son” får jag nog återkomma till.)