… säger Jesus (Matt 11:28). Men han säger också att han är som en herde, som söker upp den som inte själv kan komma till honom (Luk 15:4 + Luk 19:10).
Det betyder att om en jag (du) VILL vara hos Jesus spelar det ingen roll om jag (du) förmår ta mig (dig) till honom för egen maskin, så att säga. Vill jag (du) vara hos Jesus är jag (du) redan där.
Varje människa är unik och fantastisk. Man kanske inte känner sig fantastisk särskilt ofta, men det förändrar inte det faktum att vi är fantastiska varelser, du och jag.
Varje människa är älskad av Gud. Man kanske inte alltid känner sig älskad, men det förändrar inte Guds kärlek. Gud ändrar sig inte från dag till dag. Är du (jag) älskad idag – och det är du (jag) – kommer du (jag) också att vara det i morgon. (Rom 8:31-39)
Guds kärlek är inte i första hand en känsla, utan en inställning. Du (jag) finns till därför att Gud vill att du (jag) ska finnas till. Därför älskar Gud dig (mig).
Var och en av oss får vara precis som vi är. Du får vara den du är. Jag får vara den jag är.
Men det är skillnad mellan att vara och att göra. Vi får vara precis sådana som vi är. Men vi får inte göra vad som helst, oavsett hur gärna vi än skulle vilja göra det ena eller det andra.
Vara och göra. Himmelsvid skillnad.
När jag gick ”risk-ettan” (en del i körkortsutbildningen) såg vi en film om alkoholrelaterade trafikolyckor. Efter filmen pratade vi om det vi hade sett, och om vilka känslor det hade väckt i oss.
Några av oss hade reagerat känslomässigt på de vållande bilförarnas berättelser, framför allt på att de ständigt levde med den olycka de själva hade vållat. En del av förarna sa till och med att det hade varit bättre om de själva hade dött.
Några av oss reagerade mer på de anhörigas situation, de som hade förlorat en älskad person genom olyckan, och de som på sätt och vis hade förlorat en älskad person, men där hen inte hade dött utan i stället blivit svårt handikappad och behövde ständig tillsyn. De levde också med olyckan i minnet varje dag, inte minst genom att de varje dag konfronterades med resultatet.
Min starkaste reaktion var inte riktigt som de andras. Jag kände visserligen ungefär som de, men det som stannade kvar i mitt sinne efteråt vad vikten av att förlåta och bli förlåten. Det man inte kan förlåta, och det man inte klarar att ta emot förlåtelse för, det blir kvar i ens inre, som en börda som man inte kan lägga ner.
Jesus,som kan ge verklig förlåtelse och befrielse, säger: ”Kom till mig, alla ni som är tyngda av bördor; jag skall skänka er vila.” (Matt 11:28)
Nu har det stift jag är prästkandidat för fått en ny biskop. Det blir spännande att se hur vår nye biskop kommer att gestalta uppdraget. 🙂
Svenska kyrkan är en TROSgemenskap. Till skillnad mot en ÅSIKTSgemenskap. Därför kan vi samsas under samma tak, vi som tror på Jesus Kristus, även om vi har en massa olika åsikter om vår tro.
Tyvärr har vi allt för ofta också åsikter om varandras tro. Vi vill så gärna att alla ska tro likadant, dvs som jag (du?).
Men det vi har gemensamt är inte VAD vi tror, utan VEM vi tror på.
