Goda förvaltare

Gör det du kan, och gör det väl!

Gårdagens evangelietext kan upplevas som hård och dömande. Även den som har gjort fel utan att mena det ska bli straffad. När jag läser sammanhanget tänker jag att Jesus i första hand pratar om fariséerna och de skriftlärda, som hade fått det stora uppdraget att förvalta Guds ord, Guds ledning och Guds nåd, men som i stället för att hjälpa folket gjorde det svårare för dem. De hade kunskap och möjlighet, men valde (medvetet eller omedvetet) att inte göra det de hade kunnat göra.

Jag uppfattar därför Jesus ord om förvaltarskap, inte som ytterligare en tung börda som läggs på våra axlar, utan som en tankeställare. Gör jag det jag kan? Gör jag det väl? Om jag inte gör det, då behöver jag tänka om. Gör om, gör rätt, som det brukar heta.

Om du vill vara en god förvaltare av Guds nåd, gör då det du KAN, och gör det VÄL. Det är allt Gud begär.

(Luk 12:42-48)

Förvaltarskap

På söndag är temat ”Goda förvaltare”. Jag ska inte predika den här helgen, men funderar ändå på temat förvaltarskap.

Människan har fått till ansvar att förvalta skapelsen. Där kan jag tänka mig åtminstone tre olika beståndsdelar:

1. Förvalta det skapade, naturen.
Vi ska vårda och sköta skapelsen. Bruka, inte missbruka. Ta hand om den. Förvalta den. Men också njuta av den.

2. Förvalta det ägda, saker och ting som vi har och använder.
Vi ska använda det vi äger, använder och har tillgång till på ett klokt sätt. Även här gäller bruka, inte missbruka. Ta hand om. Förvalta. Men vi ska också glädja oss över det vi har och använder.

3. Förvalta oss själva.
Vi ska ta hand om oss själva. Vårda och sköta oss själva, vår kropp och vår själ. Inte slita ut oss, missbruka oss, eller ignorera våra behov. Vi ska arbeta och röra oss, men vi ska också njuta av att leva, ta tid att ”bara vara”.

Därför skulle jag vilja säga att förvaltarskap också omfattar det vi kallar mindfulness, eller medveten närvaro. Här kan du läsa mer om medveten närvaro, om du vill.