Jag: kanal.

Den här vackra kanalbilden får illustrera en sång som jag har på en gammal inspelning och inte vet vad den heter. Kanske är det ”Jesus pianist”.

Textskrivaren leker med ord på olika sätt. Bland andra ordlekar finns den här:

”Jag: kanal. Han: kan allt!”

Gissa vem ”han” är?

Den där tacksamheten . . .

”Tack min Gud, för vad som varit, tack för allt som som du beskär!”

Jag önskar att jag kunde vara lika tacksam som August Storm, när han (vid blott 29 års ålder) skrev ovanstående psalm. Tyvärr är det inte så. Jag är ofta inte alls tacksam, tittar avundsjukt åt både höger och vänster, och önskar mig det jag inte har.

Vilken tur, då, att Gud inte kräver av mig, eller av dig, att vi ska vara perfekta, eller fullkomligt tacksamma i alla livets stunder! Det är inte för Guds skull vi ska tacka Gud. Han behöver inte vår tacksamhet. Det är vi själva som behöver den. När vi vänder blicken från våra bekymmer, från vår oro och från våra egocentriska tankar, då händer det någonting med oss:

”Gör er inga bekymmer, utan när ni åkallar och ber, tacka då Gud och låt honom få veta alla era önskningar. Då skall GUDS FRID, som är mera värd än allt vi tänker, ge era hjärtan och era tankar skydd i Kristus Jesus.” (Fil 4:6-7)

Det är absolut ett av mina favoritbibelställen.

Härlighet som förskräcker

Vem kan se Guds härlighet utan att bli förskräckt? Gud är så otroligt mycket härligare än vi kan föreställa oss. Om vi skulle få se en skymt av Gud, ansikte mot ansikte, skulle ingen av oss vara oberörd.

När Petrus, Jakob och Johannes fick se Jesus stråla av ljus, på förklaringsberget, blev de rädda. De hade vandrat med Jesus en tid, och sett honom göra otroliga saker och säga saker som fick dem att häpna. Ändå blev de överväldigade av synen. Efteråt fortsatte de som vanligt, tillsammans med den Jesus de kände så väl.

När vi tänker på hur mäktig och helig Gud är, låt oss då inte glömma bort att denna mäktiga och heliga Gud faktiskt älskar oss människor, var och en av oss, med en kärlek som gör att vår rädsla försvinner.

Läs bibeltexten här: Mark 9:1-13

När kärleken kallnar

”Genom att laglösheten tilltar kommer kärleken att kallna hos de flesta.” (Matt 24:12)

Frågan är vad som är orsak och vad som är verkan. Ökar laglösheten för att kärleken kallnar, eller kallnar kärleken på grund av att laglösheten ökar?

När jag hör och läser om allt som händer i både Sverige och övriga världen, då fylls jag av motstridiga känslor. Ilska och besvikelse över det som händer brottas med en känsla av att vi måste göra allt vi kan för att sprida kärlek och förståelse mellan människor, för att eventuellt kunna påverka det mänskliga klimatet till det bättre.

Den här sången sjöng vi när jag växte upp: En ensams händer kan ej bygga en fredens värld

En och en kan vi aldrig förändra och förbättra vår värld. Men om vi gör gemensam sak kan vi åstadkomma oerhört mycket.

Ska vi, du och jag, komma överens om att göra det vi kan för att sprida kärlek, Guds oändliga kärlek, som motvikt mot ondska och hat?