På söndag är temat ”Goda förvaltare”. Jag ska inte predika den här helgen, men funderar ändå på temat förvaltarskap.
Människan har fått till ansvar att förvalta skapelsen. Där kan jag tänka mig åtminstone tre olika beståndsdelar:
1. Förvalta det skapade, naturen.
Vi ska vårda och sköta skapelsen. Bruka, inte missbruka. Ta hand om den. Förvalta den. Men också njuta av den.
2. Förvalta det ägda, saker och ting som vi har och använder.
Vi ska använda det vi äger, använder och har tillgång till på ett klokt sätt. Även här gäller bruka, inte missbruka. Ta hand om. Förvalta. Men vi ska också glädja oss över det vi har och använder.
3. Förvalta oss själva.
Vi ska ta hand om oss själva. Vårda och sköta oss själva, vår kropp och vår själ. Inte slita ut oss, missbruka oss, eller ignorera våra behov. Vi ska arbeta och röra oss, men vi ska också njuta av att leva, ta tid att ”bara vara”.
Därför skulle jag vilja säga att förvaltarskap också omfattar det vi kallar mindfulness, eller medveten närvaro. Här kan du läsa mer om medveten närvaro, om du vill.
Hörde helgmålsbön i TV. Han som ledde sa att han hört en person att han aldrig sa min eller mitt, utan tex huset som jag bor i, bilen som jag kör , vännerna som jag möter, osv
Han menade att man är förvaltare av det man äger och då är man väldigt rädd om det som omger mig, aktar och värderar det.
En bra synpunkt tyckte jag.
Tack för kloka tankar, Gunborg!