Eva, präst i Dalsland

Man säger att vissa saker är ”en mänsklig rättighet”. Men rättighet i relation till vad?

Är mänskliga rättigheter det som vi människor gemensamt kommer överens om? I så fall är det sannolikt att definitionen av vad som är en mänsklig rättighet förändras från en tidpunkt till en annan. Vad vi människor tycker förändras ju över tid.

Vilka människor ska förresten ha mandat att bestämma vad som ska vara en rättighet för alla människor vid en viss given tidpunkt? Vi människor tycker ju inte lika,inte ens när det gäller mänskliga rättigheter.

Enda säkra sättet att definiera vad som är en mänsklig rättighet borde därför vara att relatera till någonting annat än människan, någonting som inte förändras. Eller snarare – någon. Någon som vill oss människor väl, som är rättvis och som inte ändrar åsikt när tiderna förändras.

Mitt förslag: Jesus Kristus. Han älskar oss, var och en av oss, lika mycket oavsett vad som händer eller vad vi gör. Och han ändrar inte åsikt, inte om oss och inte om någonting annat. Om därför Jesus säger att någonting är en mänsklig rättighet kan vi lita på det, vad som än händer.

Vad kan vi göra åt det vi ser omkring oss, på nära håll och längre bort i världen? Våld, hat, hot, kärlekslöshet, brottslighet, terror … Listan kan göras hur lång som helst. För mig är det känslan av att vara maktlös som dominerar. Vad kan jag göra? Kan jag verkligen göra någonting som betyder någonting, när behoven är så stora?

Det finns naturligtvis många sätt att reagera på problemet. Vi måste agera på flera olika plan, inte minst politiskt, för att vårt samhälle och vår värld ska fungera bättre. Men lagar och bestämmelser och straff av olika slag förändrar inte grundproblemet.

En människa som känner sig o-synlig, o-välkommen, o-älskad och o-behövd blir inte hjälpt av politiska och samhälleliga åtgärder. Det enda som hjälper är att hen blir synlig, välkommen, älskad och behövd. Där finns mycket att göra. Alla kan bidra till detta.

Men om vi gräver lite djupare inser vi att det inte är nog att vi människor bryr oss om varandra. Vi räcker ändå inte till. Mänsklig kärlek har sina begränsningar. Var och en av oss har våra egna problem, brister och begränsningar.

I slutänden är det bara Guds kärlek, förmedlad från person till person, som kan förändra människors situation på allvar. Vår medmänskliga kärlek inte hela vägen. Det behövs en kärlek som når ända in i människors hjärtan och förändrar dem.

Endast Gud kan älska så.

Vad kan man egentligen förändra, mer än sig själv, sitt eget beteende, sina egna förväntningar, sina egna planer? Men ack, så svårt att acceptera att man inte kan förändra någon annan, eller något annat som man inte själv har ansvar för eller kontroll över!

Gud, ge mig sinnesro
att acceptera det jag inte kan förändra
mod
att förändra det jag kan
och förstånd
att inse skillnaden.
Tack!

… men lev i nuet!

Jag gick en runda i skogen idag, och tänkte då på att jag tänkte på en massa annat än det jag just då höll på med. Att leva i nuet är inte alltid så lätt, särskilt inte när man känner behov av att planera för kommande dagar.

En vän till mig gick en krävande utbildning. Hen satsade all sin tid och energi på utbildningen, och avstod från att göra en hel del annat som hen egentligen gärna hade velat göra. Det kan jag göra sen, när jag är klar med utbildningen, sa hen.

Tråkigt nog blev det inget ”sen” för min vän. Hen fick lungcancer (fastän hen aldrig hade rökt i hela sitt liv), och lämnade jordelivet i förtid, strax efter avslutad utbildning, bara några år efter sin 40-årsdag.

Man behöver planera för framtiden, det behöver man absolut göra. Men för den skull ska man inte glömma bort att vara närvarande i nuet, och att med alla sina sinnen uppleva det man har runt omkring sig just här och nu. Man får också försöka att inte i onödan oroa sig för framtiden, när man planerar för den. (Matt 6:25-34)

Jesus kritiserade sin tids präster för att de la tunga bördor på människornas axlar (Matt 23:4).

Mitt stifts nye biskop sa i sin predikan i söndags att en av biskopens/prästens uppgifter är att hjälpa människor att förstå att det stämmer som Jesus säger i söndagens evangelietext (Matt 11:28-30), att den ”börda” han lägger på våra axlar är lätt, inte tung, att bära.

Här kan du lyssna till biskopens predikan på Youtube. Han berättar bland annat vad ett ”ok” är.