Eva, präst i Dalsland

I Uppenbarelseboken står det att ”Guds tjänare” ska bära Guds namn ”på sin panna” (Upp 22:4). Det står också att de som ”bär Guds sigill på sin panna” ska ha ett särskilt skydd i kommande onda tider (Upp 9:4). I Andra Moseboken står det att prästen skulle ha ett särskilt utformat ”sigill” fastbundet på sin panna för att Gud skulle vara nöjd med dem (2 Mos 28:38), och enligt vad som står i Femte Moseboken ska Guds lag, stadgar och föreskrifter vara ”ett kännemärke” på hans folks pannor (5 Mos 6:8, 5 Mos 11:18).

Vad betyder det? Ska man skriva Guds namn på sin panna för att bli godkänd?

Nej, jag tror att Gud bryr sig mer om vad som finns i vårt hjärta än om vad vi har eller inte har på kroppen. Vi människor har behov av tecken och signaler för att identifiera varandra på olika sätt. Men det behovet har inte Gud. Han känner igen oss ändå, och vet precis vilka vi är och vad vi bär i våra hjärtan.

(Det här med varför det står som det gör i Gamla testamentet kan jag prata mer om en annan dag.)

I somras jobbade jag som tjänstebiträde i drygt två månader. Det var otroligt roligt, och det av flera skäl. Ett av dem var att jag hade människor omkring mig att interagera med. Jag har pluggat på distans ett antal terminer, och suttit hemma och umgåtts med mig själv och mina böcker hela dagarna. Typ.

Nu är jag distansstudent igen, och förstår verkligen hur viktigt det är att ha ett sammanhang. Det sägs att ögat är själens spegel. Men ögat är också en spegel för dem man har omkring sig.

När du (jag) ser människor, SER du (jag) dem då?

I Filipperbrevet skriver Paulus att han kastar allting på sophögen, allting utom kunskapen om Kristus (Fil 3:8).

Vad menar han egentligen? Är allting bara skräp? Finns det ingenting som är värt någonting i det liv vi lever här på jorden?

Nej, det är förstås när han jämför med vad Kristus har gjort för honom, och för oss allihop, som han säger det här. Om han måste välja, då väljer han bort precis vad som helst, om det hindrar honom från att ta emot det Jesus har gjort.

Vi har fått livet av Gud. Och även om det finns mycket i vårt jordiska liv som inte är som det borde vara, så finns det också mycket som är både bra och viktigt.

Så släng inte bort någonting utan att först undersöka om det är värt att ha kvar. För det mesta behöver vi inte välja mellan Kristus och andra saker. Bara när de där andra sakerna får oss att tappa kontakten med Gud.

Det gäller att vara uppmärksam på tidens tecken, så att man är medveten om vad som händer och vad som ska ske i framtiden. Till exempel skulle jag ha tagit min höstjacka idag, och inte levt kvar i tron att det fortfarande är sommar.

I Bibeln står det inte uttryckligen ”Jesus är Gud”. Däremot framgår det att de första kristna ansåg att Jesus är Gud. I Uppenbarelseboken, där aposteln Johannes berättar om en syn han har haft, står det så här:

”Jag är A och O, säger Herren Gud, han som är och som var och som kommer, allhärskaren.” (Upp 1:8, och på grekiska)
Här är det> Gud själv som talar.

”Jag är A och O, början och slutet” (Upp 21:6, och på grekiska.)
Här talar ”han som satt på tronen”. Av sammanhanget får man, eller i alla fall jag, intrycket att det är Gud själv.

”Jag är A och O, den förste och den siste, början och slutet” (Upp 22:13, och på grekiska)
Vid första anblicken kan man tro att det är en ängel som säger det här. Lite längre ner i texten står det dock att det är Jesus som talar. (Det är ganska vanligt i Bibeln att gränsen mellan Gud och ”Guds ängel” är tämligen otydlig.)

”Så säger han, den förste och den siste, han som var död men har fått liv igen” (Upp 2:8, och på grekiska.)
Han som var död men har fått liv igen är Jesus. Det är själva grunden för den kristna tron.

”Jag är den förste och den siste” (Upp 1:17, och på grekiska)
Här är det ”någon som var lik en människoson” som talar. Att det är Jesus framgår av orden ”jag var död, och se jag lever” i nästa vers.

Aposteln Johannes hävdar alltså att både Herren Gud och Jesus använder samma ord för att beskriva sig själva i den syn han berättar om. A och O är första och sista bokstäverna i det grekiska alfabetet, dvs ett annat sätt att säga ”den första och den sista” eller ”början och slutet”. De som sammanställde Bibeln hade kunnat ändra på formuleringarna, om de inte ville att det skulle se ut som om Jesus är Gud. Men det gjorde de inte.

Det jag har skrivit här kan aldrig ”bevisa” att Jesus är Gud. Vad tror du själv?