Eva, präst i Dalsland

… behöver man hålla blicken fäst på någonting som står stadigt.

Idag tog jag en promenad vid havsstranden. Det var fantastiskt härligt. Solen sken och vågorna smekte mina fötter. De lite större vågorna skvätte ner kanten på mina shorts.

Och när de brusande vågorna drog sig tillbaka kändes det precis som jag rörde mig väldigt fort i motsatt riktning, fastän jag nästan stod stilla. Min hjärna fick svårt att tolka de blandade syn- och känselintrycken, och jag blev nästan yr. Tills jag slutade att titta ner på vågorna, och i stället höll blicken fäst på den fasta marken runt omkring. Då hade jag inga som helst svårigheter att stå stadigt.

På samma sätt kan det vara i livet. Ibland gungar marken, bildligt talat. Då är det extra viktigt att man har någonting att fästa sin inre blick på, någonting som står stadigt, oavsett vad som händer.

”Min kropp och mitt mod må svika,
men jag har Gud, han är min klippa för evigt.”
(Ps 73:26)

Nu är jag på semester. Här är det varmt och skönt. 🙂

Även här finns Gud. Och Svenska kyrkan.

Nu har jag bara en sak kvar att skriva om, från den där biten av Filipperbrevet, i Bibeln. Och det är ”Herren är nära” (Fil 4:5).

Kristna i alla tider har trott på att Jesus snart ska komma tillbaka. Så Herren är nära skulle kunna betyda att den som skrev Filipperbrevet tänkte sig att Jesus skulle komma tillbaka snart, troligtvis i hans egen livstid. Och det tror rätt många av oss kristna, fortfarande. Pratar man om Gud är tiden inte samma sak som för oss. Man kan säga att Gud står utanför tiden. I vilket fall som helst står det på ett annat ställ i Bibeln att ”för Herren är en dag som tusen år och tusen år som en dag” (2 Petr 3:8). Det som för oss är en väldigt lång tid är mycket kort för Gud. Alltså skulle ”nära” kunna betyda många av våra år, men nästan ingen tid alls för Gud. Att Herren är nära, eller att Jesus snart ska komma tillbaka kan därför vara lika aktuellt i vår tid som det var på den tid då Filipperbrevet skrevs.

Men det där är ju bara spekulationer. Eller hur?

Ett annat sätt att tänkta när det gäller vad ”Herren är nära” kan betyda är att Gud alltid är nära oss, här och nu. (Ps 145:18)

Jag tror faktiskt att Jesus ska komma tillbaka ”snart”. Men jag tror också att han alltid är nära oss. Nära mig och nära dig. Hela tiden.

De senaste dagarna har jag skrivit om några verser ur Filipperbrevet i Bibeln. Det gör jag idag också.

Alldeles före de ord jag skrev om igår står det här:

”Gläd er alltid i Herren. Än en gång vill jag säga: gläd er.” (Fil 4:4)

Det kanske kan låta som att vi alltid ska vara glada, vad som än händer. Och på sätt och vis är det också så. Men det står ”i Herren”. Gläd er alltid i Herren.

Vad som än händer oss i livet kan vi alltid vara säkra på att vi, om vi vill det, får höra till Gud. Vi, du och jag och alla andra, får vara Guds barn. Vi får vara lika trygga med Gud som ett litet barn är, om det barnet har åtminstone en förälder som verkligen vet hur man älskar och tar hand som sitt barn (och inte bara vet det, utan också gör det).

Det är för att vi får vara Guds barn som den som skrev orden i Filipperbrevet menar att vi alltid ska glädja oss. Vet man i sitt inre att man är älskad, helt och hållet, hela tiden, vad som än händer, då kan man alltid vara glad för det. Även när det är annat som man verkligen inte tycker att man kan (eller ska) vara glad för.

Ibland får man nog gräva lite för att hitta den där glädjen ”i Herren”. Det är inte alltid den känns, man kan behöva fundera ett tag för att komma ihåg hur trygg man är, i det avseendet.

Jag hade kunnat skriva ”jag” i stället för ”man”.

Jag hade också kunnat skriva ”du”.

Igår skrev jag om Filipperbrevet. Vad jag inte skrev var att alldeles före det avsnitt jag berättade om står det så här:

”Låt alla människor se hur fördragsamma ni är.” (Fil 4:5)

Fördragsam är ett ord som vi nog inte använder särskilt ofta. Det betyder ungefär tålmodig. Den som är fördragsam visar tålamod mot andra människor (och mot djur, och mot saker och ting).

Jag erkänner, jag är inte särskilt fördragsam. I alla fall inte alltid. Men det borde jag vara, eftersom Gud har så stort tålamod med mig.

Om jag (du) verkligen förstod hur älskad jag (du) är skulle jag (du) antagligen vara mer fördragsam. Otålighet kommer nog ofta från en känsla av att man inte har fått det man (tycker att man) behöver. Och det vi människor behöver mest av allt är kärlek, att vara älskad och accepterad för den man är.

Du är älskad av Gud. Mycket älskad. Och det är jag också.