Glädje är inte bara skratt

Igår skrev jag att ett möte med Gud ska göra dig glad, annars är det inte på riktigt.

Men att man blir glad betyder inte alltid att man skrattar. Det kan lika gärna innebära att man känner att man kan slappna av, släppa taget, vara helt och hållet ärlig och sig själv.

När man gör det kan det hända att andra känslor kommer fram, känslor som man kanske inte brukar känna eller visa.

Jag har själv upplevt att jag i kontakten med Gud började gråta, och grät och grät och grät, tills gråten gick över i skratt. Jag fick möjlighet att gråta färdigt, att gråta ut just den smärtan.

Så var inte rädd för att visa dina känslor i mötet med Gud. Bara var dig själv, den du innerst inne är.

Om det inte gör dig glad…

I morse läste jag i Bibeln om en man som hittar en skatt i en åker. Han äger tydligen inte åkern, för när han hittar skatten gömmer han den igen, och sen går han iväg och köper åkern.

På det viset har han också köpt skatten, förstår man. Och det var ju smart gjort. Skatten var tydligen värd mycket mer än allt som den där mannen ägde, för han sålde allt han hade för att kunna köpa åkern.

Det är Jesus som berättar historien. Den handlar egentligen om ”himmelriket”. Om du vill kan du läsa den här: Matt 13:44.

Det jag fastnade för, idag, det var att det står ”i sin glädje”. I sin glädje gick han iväg och – gjorde vad? Jo, sålde allt han ägde. Det måste ha varit en väldigt stark glädje mannen kände, annars skulle han knappast ha tagit sig för att sälja precis allt han ägde för att kunna köpa åkern, och med åkern skatten som låg begravd i den.

Att hitta Jesus, att få kontakt med Gud, ska göra dig glad, annars är det inte på riktigt.

Den så högt värderade friheten

När vi människor lämnas att göra som vi själva vill brukar det inte alltid gå så bra. Kanske är det till och med så att det ofta går illa?

Av allt vi värderar högt kanske friheten är det främsta. ”You can be anything you want”, säger man. Vi vill själva bestämma över våra liv, och vill inte låta någon annan styra över oss.

Men klarar vi egentligen av den här friheten?

När vi får möjlighet att göra precis vad vi vill, gör vi då bara det som är sunt och bra?

När vi har råd att köpa precis vad vi vill, köper vi då bara det som är bra för oss?

När vi när som helst kan äta precis vad vi vill, äter vi då bara det som är nyttigt och bra för oss?

Nej, det gör vi förstås inte.

Problemet är bara vem som ska hjälpa oss att göra det som är bäst för oss, när vi inte själva klarar att göra det.

Ska den som har mest kunskap ”bestämma”? Vem ska i så fall avgöra vilken kunskap som är mest kvalificerande?

Finns det någon enda människa, eller för den delen någon grupp av människor, som vet så mycket att just den personen eller den gruppen är lämplig att bestämma över eller ens ge råd till dem som inte har lika mycket kunskap?

Finns det kanske en frihet som är större än att bara få göra precis som man själv vill? (1 Kor 1:30)

Kunskap är makt – och medför ansvar

Jag såg ett program på TV om framtidens mat. Till exempel visade de hur man odlar grönsaker i enorma växthus, där man kontrollerar allting – ”jorden” (som i själva verket är en sorts mineralull), klimatet, belysningen, bevattningen, pollineringen, ohyrebekämpningen – med vetenskapliga metoder. Resultatet är rejält ökade skördar. Och jag häpnar.

Inte över de ökade skördarna, även om det i sig är fantastiskt, utan över människans längtan att kontrollera sin omgivning och sina levnadsvillkor. Vi vill inte vara beroende av den nyckfulla naturen när vi producerar vår mat. Vi vill själva bestämma exakt när, var och hur maten ska produceras. Helst också exakt hur stor skörden kommer att bli. För att åstadkomma detta drar vi oss inte ens för att förändra växternas gener och forma dem efter våra syften.

Jag kommer att tänka på det valspråk min gamla gymnasieklass hade: Scientia potestas est – kunskap är makt. Det är sant att kunskap medför makt, i alla fall i någon bemärkelse. Men med kunskap följer också ansvar. Mer kunskap – mer ansvar. Är vi verkligen beredda att ta det ansvaret?

Vad händer när vi modifierar naturen för att den ska passa oss bättre? Till att börja med kanske det ser ut som om följderna bara är goda. Men vi kan aldrig i förväg veta vilka effekter våra manipulationer får.

Om vi vill leka Gud måste vi också ta Guds ansvar. Vare sig vi tror att det finns en Gud eller vi inte tror att det finns en Gud måste vi ta ansvar för det vi skapar. Ingen annan kan ta det ansvaret åt oss.

Men när det blir fel, när våra experiment misslyckas, då vill vi väldigt gärna skylla på någon annan.