Frågan är alltså om man måste läsa Bibeln. Jag har redan gett mitt kortaste svar (”Nej”). Här kommer ett till svar:
Nej, man måste inte läsa Bibeln. Men vad man än kan säga om Bibeln så är den åtminstone en källa till mycket information om vad människor har tänkt om Gud, genom flera årtusenden. Vill man veta mer om Gud kan det alltså vara en bra idé att läsa Bibeln.
.Ja, det är ju en bra fråga. Måste man läsa Bibeln?
Här är mitt kortaste svar på den frågan: Nej.
.Jag pratade med en vän om det här med att berätta för andra om sin tro på Jesus. I en andaktsbok läste vi att lärjungarna måste ha känt sig osäkra när Jesus sände ut dem runt om i landet för att vittna (se till exempel Matt kapitel 10, Mark 6:7-13, Luk 10:1). Vad skulle de säga, som inte ännu visste så mycket?
Jag sa då att jag inte alls trodde att lärjungarna var osäkra. De visste ju inte att det var så mycket de ännu inte visste, om vem Jesus var, och vad hans uppdrag innebar. Så de sa nog mest: ”Vi har funnit Messias!” (Joh 1:41) och sedan ”Följ med och se!” (Joh 1:46). Min vän fortsatte: ”Munnen säger vad hjärtat är fullt av.” (Matt 12:34)
För min vän var detta mer än ett bibelcitat. Tidigare hade han en övertagen tro, föräldrarnas tro. Numera har han hittat sin egen tro, sin egen relation med Jesus. Förut när han berättade om Jesus var det mer av förnuftets och de inlärda kunskapernas vittnesbörd. Nu, när han berättar om sin tro, kommer orden från hjärtat.
.Funderar du på att försöka dig på att be Jesusbönen regelbundet?
Jag har tidigare berättat att jag ber Jesusbönen varje hel timme under dagen (när jag inte glömmer att göra det). Min variant av bönen är ambitiös: Herre, Jesus Kristus, Guds Son, världens Frälsare, min Frälsare, förbarma dig över mig, syndare.
För mig är det ett sätt att hålla kanalen till Gud öppen, att påminna mig själv om vem Jesus är och vem jag själv är – en vanlig människa, med vanliga mänskliga fel och brister, men ändå alltid sedd och älskad av Gud precis som jag är.
Men Jesusbönen kan se olika ut, beroende på vem som ber den, när den beds, och varför den beds.
Det som alltid finns med i bönen är ”Jesus”. Utan Jesus, ingen Jesusbön. Att säga Jesus, högt eller tyst, blir en påminnelse om att Jesus finns och alltid är nära.
Nästa steg är att lägga till ”förbarma dig”, som en påminnelse om att vi alltid får be Gud om hjälp.
Sedan kan man lägga till mer och mer, beroende på sina egna behov och sin egen ambitionsnivå.
Tänk bara inte att du måste göra som jag. Jag är präst, och dessutom ”Jesusextremist”. Du behöver hitta din egen nivå på bedjandet, som passar just dig, om du vill be Jesusbönen regelbundet.
För mig är det bra att göra det. Kanske för dig också?
(Det finns flera olika varianter av Jesusbönen och hur den kan användas. Sök på nätet, så får du fram många intressanta sidor.)
.
Du kanske vill läsa fler inlägg på min blogg?
Här är en länk till ett av dem:
… skriver Paulus i Romarbrevet (Rom 12:2). Vad kan det betyda, för oss i vår tid?
När jag först skrev det här inlägget bodde jag i en stadsdel som det skrevs om i tidningarna då och då, och inte i positiva ordalag. Segregation, arbetslöshet, oroligheter, brottslighet och annat som man helst inte vill höra talas om, var vardagsmat där. Just min gård var ganska lugn, så ibland kunde jag glömma bort hur det såg ut på gårdarna intill. Ibland ville jag inte veta, ville bara leva i en okunnighetens bubbla.
Att ”anpassa mig efter världen” skulle kunna innebära minst två olika sätt att hantera just den här speciella situationen.
Jag skulle kunna göra som de flesta som inte själva bor sådana områden, och stänga ögon och öron för det som händer, helt enkelt låtsas att det inte finns. Finns det inte behöver det inte påverka mitt liv.
Eller också skulle jag kunna göra gemensam sak med dem som vantrivs så mycket med sina liv att de inte orkar bry sig om andra, och strunta i lagar och regler när det inte passar mig att följa dem. Varför ska jag ta hänsyn när ingen annan gör det?
Om jag i stället väljer att inte anpassa mig, då kanske jag måste välja att se och höra och ta in det som händer, utan att bli avtrubbad av det. Då måste jag kanske också välja att inte följa minsta motståndets lag, och att inte låta min egen bekvämlighet styra.
Låt er förvandlas genom förnyelsen av era tankar, fortsätter Paulus. Kanske det är där, i mina tankar, det måste börja?
Gud, förnya mina tankar!
.
Du kanske vill läsa fler inlägg på min blogg?
Här är en länk till ett av dem:
