Eva, präst i Dalsland

Idag har vi läst om Jesus lärjunge Tomas i våra kyrkor. Tomas tvivlaren, brukar han kallas. Han som sa att han bara kunde tro att Jesus hade uppstått om han fick sticka in sitt finger i hålen i Jesus händer och stoppa in sin hand i såret i Jesus sida. Han som sedan fick göra just det.

Ärlig talat, vem skulle inte tvivla på att en person som vi visste var död hade blivit levande igen? Det är ju omöjligt!

Ja, det är omöjligt. Men för Gud är ingenting omöjligt.

Tomas fick träffa den åter igen levande Jesus. Då tvivlade han inte längre.

När vi på ett eller annat sätt ”möter” Jesus, genom en personlig inre upplevelse eller genom att höra eller läsa om andras upplevelser, då blir det möjligt för oss också att tro på det omöjliga.

Har du mött den levande Jesus Kristus?

En gång i tiden kom jag på att jag inte ville fortsätta att säga ”skit” varje gång något hände som jag inte gillade, som jag då gjorde. Jag bestämde mig för att vänja om mig, så att jag i stället för ”skit” skulle säga ”Halleluja”.

Jag tränade, och tränade, och tränade. Och tränade lite till. Så småningom hade det blivit en vana. När jag förut skulle ha sagt ”Skit!” sa jag ”Halleluja!”.

Och då blev jag påmind om vad som var viktigt i mitt liv. Inte det där tappade smörpaketet, den missade bussen, blixtlåset som gick sönder, eller ägget som gick sönder i handen på mig. Men Gud.

När jag sa ”Halleluja!” i stället för ”Skit!” vändes min blick upp mot Gud i stället för ner i smutsen.

Gud älskar mig, fastän jag tappar saker, missar saker, blir kladdig, tappar brallorna.

Gud älskar dig också. Alltid.

De senaste dagarna har jag skrivit om anledningen till att vi firar påsk, och om att de första kristna var övertygade om att Jesus verkligen hade dött och sedan blivit levande igen.

Men hur kan man veta att det stämmer, det som står i Bibeln?

Det är en fråga som inte kan besvaras med några få ord. Om du är intresserad kan jag tipsa om de här sidorna:
Kan vi lita på Bibeln?
Påskens budskap – Kan vi lita på Bibeln?
Varför man kan lita på Bibeln
Kortfattat kan man säga att det finns mycket bra vetenskapligt stöd för Bibelns innehåll.

Då pratar vi alltså om själva dokumenten, att det som står skrivet i Bibeln verkligen är det som skrevs från början. Betydelsen av det som står i Bibeln kan man inte bevisa med vetenskapliga metoder.

Den ständigt återkommande frågan är – kan vi lita på dem som skrev berättelserna?

Fortsättning följer.

Igår skrev jag om två av Jesus lärjungar, som inte kunde låta bli att tala om vad de hade sett och hört. Nyckelordet är ”sett”.

De hade själva, med egna ögon, sett Jesus, efter hans död. De visste av egen erfarenhet att han inte längre var död. Och det var inte bara de två som hade sett honom, utan alla lärjungarna, och så många som femhundra människor på en gång.

Vi som lever nu har inte själva sett den levande Jesus med våra fysiska ögon. Vi kan ha ”sett” honom för vår inre syn, och det kan vara tillräckligt för att vi ska vara övertygade om att han lever. Men de som levde då, och såg honom med sina fysiska ögon efter hans död, de visste.

Och de kunde inte låta bli att berätta om det.

Igår skrev jag om Jesus död och uppståndelse, att man kan tänka att det verkligen har hänt eller att det är en legend. Jag frågade också om du skulle vara beredd att dö för någonting som inte var sant.

Att människor är beredda att gå i döden för sin övertygelse är ingen nyhet. Vi har ju också helt nyligen, på mycket nära håll, sett det hända.

Men så var det inte för de första kristna, de som levde den allra närmaste tiden efter Jesus. De dog visserligen för sin tro, men de tog inte sina egna liv, de dödades av andra. Och de blev dödade för att de vägrade att ge upp sin tro, sin övertygelse om att Jesus Kristus dog på riktigt och blev levande igen på riktigt.

När de som bestämde i landet befallde två av Jesus lärjungar att hålla tyst med det där, att inte prata om det eller berätta om det för andra, svarade de: ”Vi kan inte tiga med vad vi har sett och hört.”

Det var så viktigt för dem att berätta för andra om Jesus att de var beredda att dö för det.

Att för sin övertygelses skull vara beredd att döda oskyldiga människor, utan att ens försöka prata med dem, är en helt annan sak.