Eva, präst i Dalsland

När jag var yngre tänkte jag bli missionär. Det var nog egentligen ett sätt att hantera kallelsen till präst, eftersom jag inte kunde tänka mig att fortsätta att plugga. Men det var inte det jag tänkte berätta om nu.

Jag har alltid varit fascinerad av språk. Inte bara av talade språk utan lika mycket av andra sorters kommunikation. Jag har inte lärt mig ”alla språk”, som jag drömde om när jag växte upp, men jag kan säga ”Hej” och ”tack” på flera olika språk, och det kommer man faktiskt ganska långt med. När jag var i Frankrike på 80-talet hade jag lärt mig säga ”Jag pratar inte franska”, på franska. Och när jag började ett samtal på det viset gick det sedan jättebra att fortsätta på engelska.

Om bara viljan finns kan man förstå varandra, även om man inte kommer från samma land eller talar samma språk.

Förr i tiden måste man resa långt bort för att möta andra kulturer. Nu hittar vi dem utanför vår dörr, här hemma i Sverige. Att möta människor från olika platser i världen är också att resa, även om man inte kommer så långt, i kilometer räknat.

På samma sätt kan man kommunicera med Gud utan att man först måste åka någonstans, eller gå till någon särskild byggnad. Gud talar ditt språk, vilket det än är, och finns precis där du är. Hela tiden.

När man läser igenom Gamla testamentet i Bibeln märker man snart att det finns många ställen som är svåra att förstå. Vad gör man med dem?

Den enkla lösningen är förstås att döma ut hela Bibeln, och Gud, eftersom man tycker att det som står är obegripligt. Men gör inte det!

Fundera i stället på varför det står som det står. Finns det ett mönster, ett genomgående budskap från dem som skrev texterna?

Och viktigast av allt, tycker jag, är att man inte dömer ut Bibeln eller Gud utifrån enstaka texter. Bibeln är en helhet, som berättar någonting om både Gud och oss människor. Vissa texter kan man läsa och ta till sig rakt av, till exempel mycket av breven i Nya testamentet. Andra texter behöver kompletteras och diskuteras – ”tolkas”, som det heter.

Man måste inte läsa hela Bibeln. Man måste inte ens läsa någonting alls i Bibeln, men då missar man väldigt mycket info som kan vara till hjälp och nytta i kontakten med Gud och med andra människor. Och om man läser allt som står är det lättare att göra sig en hel bild av budskapet.

Jag utmanar dig att någon gång i livet läsa igenom hela Bibeln, och att då inte vara rädd för de svåra ställena utan låta dem få vara en liten del i helheten!

Ibland får jag musik i huvudet, små melodier som jag inte riktigt vet vad jag ska göra av. Jag skriver ner dem och spelar in dem, och lägger de flesta av dem i min virtuella byrålåda.

Här är en av de melodierna. Lyssna om du vill.

Evas käcka visa

Bara för att man tror på Jesus Kristus betyder inte det att man alltid är överens. Man kan tro på Jesus på så många olika sätt. Oftast tycker man själv att just ”mitt sätt” är det riktiga.

Att det finns så många sätt att tro på Jesus har gjort att det finns många olika kristna kyrkor och grupperingar. Jag tycker att det är tråkigt, nej, riktigt sorgligt, att vi inte kan komma överens med varandra.

”Alla skall förstå att ni är mina lärjungar om ni visar varandra kärlek,” sa Jesus.

Betyder det att vi inte är ”riktiga kristna” om vi tycker olika, eller om vi inte tycker om varandra?

Jag tror inte det. Men jag tror att om vi inte älskar varandra, alla vi som tror på Jesus, då gör vi det svårare för andra, som inte känner honom, att förstå vem han är.

Jag vill älska alla mina kristna syskon, även om vi inte tänker och tycker likadant. Det betyder inte att jag alltid lyckas med det. Men jag vill, och jag försöker.

Varje dag litar jag på vad andra människor säger. Det gör du också.

Varje dag riskerar jag mitt liv för att jag litar på vad andra människor säger eller tycker. Det gör du också.

När jag (du) är ute på vägarna, med bil eller cykel eller till fots, då litar jag (du) på att de andra trafikanterna vet vad de gör, och på att de beslut de tar är logiska och goda. Jag (du) förutsätter att jag (du) inte kommer att bli påkörd. Jag (du) förutsätter också att jag (du) inte kommer att bli överfallen av någon okänd människa som jag (du) möter på gatan.

Varje gång jag (du) kliver in i en hiss litar jag (du) på att hissen ska göra det den är till för, och inte stanna mellan två våningar.

Varje gång jag (du) sätter dig på en stol litar jag (du) på att stolen håller, och inte brakar ihop under mig (dig).

Varje gång jag (du) äter mat litar jag (du) på att maten inte är giftig.

Jag (du) gör allt det, fastän jag (du) mycket väl vet att jag (du) när som helst faktiskt skulle kunna bli påkörd, överfallen, förgiftad eller skadad av saker som går sönder.

Att lita på andra människor är en förutsättning för att vi ska kunna leva tillsammans. Det går av bara farten, vi behöver inte fundera på varje liten detalj och bestämma oss varje enskild gång. Vi litar på vad andra har berättat för oss, och på vad vi själva har upplevt.

På samma sätt tror jag på att Jesus Kristus dog och sedan blev levande igen. Därför att jag litar på dem som själva såg det hända, på dem som skrev ner berättelserna om det som hände, och på dem som sedan kopierade det skrivna för att berättelserna skulle bevaras och spridas.

Jag har en gång (egentligen flera gånger, vid flera olika tillfällen) funderat på om det kan vara sant, om jag verkligen kan lita på dem som har berättat. Och jag har kommit fram till att jag kan lita på dem, och att jag också ska lita på dem.

Mitt beslut grundar sig också på vad jag själv har upplevt. Men det behövs båda egna upplevelser och andras berättelser för att jag ska vara kristen, för att jag ska tro på att Jesus Kristus inte fortsatte att vara död.

Om du inte är kristen, men vill vara det, behöver du ta reda på vem du kan lita på.

Är du beredd att göra det?