Idag var det dags för veckomässa igen. Jag höll beredelseordet även denna gång, och pratade om hur det kan vara att möta den som säger: ”Jag var död, och se, jag lever”.
Om du vill kan du läsa mitt beredelseord här: Beredelseord Kristi förklarings dag 2017
Jag tycker själv att jag är lyckligt lottad, som har vuxit upp i en kristen miljö och haft möjlighet att få kunskap om Gud redan som barn. Det kan vara svårt att börja tro på Gud, även om man skulle vilja det, när man inte har gjort det tidigare i livet.
Mitt tips till dig, om du vill veta vem Gud är men inte vet hur du ska få kontakt, är: Fake it til you make it! Alltså ungefär: Ställ in dig på att det verkligen är sant!
Jag menar inte att du ska låtsas att du tror på Gud, om du inte gör det. Jag föreslår inte heller att du ska börja säga till dina vänner att du tror på Gud, om du inte gör det. Jag föreslår bara att du ska prata med Gud, som om han verkligen finns.
Till exempel kan du säga, tyst för dig själv eller bara i dina tankar, ungefär någonting i stil med ”Gud, jag vet inte om du finns, men om du finns…” och så ber du Gud göra någonting för att du ska veta att han finns.
Men tro inte att Gud är någon sorts jultomte, så att du bara ber om att få saker som du vill ha. Då kan du mycket väl tänka att det skulle ha hänt i alla fall. Nej, säg till Gud att du vill veta om han finns.
Om du verkligen vill veta, om du helt ärligt och uppriktigt säger det till Gud, då är jag säker på att du kommer att få veta.
Om bara du själv vet att du pratar med Gud, vad har du då att förlora på att försöka?
”Lär av mig, som har ett milt och ödmjukt sinne” sa Jesus.
(Matt 11:29)
Han sa också: ”Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig”.
(Joh 14:6)
Var han ödmjuk? Eller led han av storhetsvansinne?
Wikipedia definierar ödmjukhet så här:
”Ödmjukhet är en personlig egenskap. En ödmjuk person har en balanserad självuppfattning och är medveten om sina begränsningar.”
Om Jesus verkligen är den han själv sa att han är, då var det ödmjukhet, inte storhetsvansinne, att säga de saker han sa.
Om Jesus inte är den han själv sa att han är, då måste han ha lidit av svårartat storhetsvansinne.
Antingen eller. Båda kan inte stämma.
Vad tror du själv – talade Jesus sanning om sig själv? Eller var han skvatt galen?
Idag är det Kristi förklarings dag. Jag har ansvarat för två gudstjänster, en friluftsgudstjänst och en söndagsgudstjänst. Den här gången höll jag ungefär samma predikan i båda gudstjänsterna, bara lite förkortad i friluftsgudstjänsten.
Jag talade förstås över dagens tema, som jag brukar göra – Jesus förhärligad.
Både ”förklaring” och ”förhärligad” är bibliska ord som inte är så lätta att förstå för oss nutida människor. Om du vill veta vad jag sa om dem in min predikan kan du läsa den här: Predikan Kristi förklarings dag 2017
Berätta gärna vad du tycker om min förklarings-predikning!
En av psalmerna i vår svenska psalmbok börjar med den strofen – ”Jag går mot döden var jag går”. Och det är förvisso sant.
Jag går mot döden var jag går. Men jag behöver inte se döden som målet för mitt liv. Om jag har blicken fixerad vid min egen (eller någon annans) död blir jag blind för allt det som finns mellan mig (eller någon annan) och döden. Trots att livet med tiden begränsas av sjukdom eller ålderdom finns det alltid någonting kvar att leva för, och någonting annat att hålla blicken fäst vid än döden.
Halvfullt eller halvtomt, brukar man säga. Ser du livet som på väg att tömmas på återstående dagar, eller som på väg att fyllas med innehåll?
