Eva, präst i Dalsland

Jag tror att Gud är god. Det skrev jag om häromdagen.

Jag tror också att det är Gud som har tänkt ut och gjort oss människor och hela den värld vi lever i.

Eftersom jag tror, fullt och fast, att Gud är god, tror jag också att Gud har en god tanke med oss människor.

Det ser kanske inte ut så. Man behöver bara läsa/höra nyheterna en helt vanlig dag för att börja undra var Gud håller hus någonstans.

Borde inte Gud stoppa allt det onda som händer i världen?

Jo, det borde Gud verkligen göra. Och det kommer Gud också att göra.

Men det är lite komplicerat, det där.

För vad är det vi vill att Gud ska göra, egentligen?

Ta bort allt det onda? Men det är ju vi människor som gör det onda. Vill vi att Gud ska ta bort oss? Vill vi att Gud ska göra så att vi inte kan göra onda saker? Vill vi att Gud ska ta bort vår fria vilja?

Hur man än vänder och vrider på det här med ondskan i världen blir det fel.

Fortsättning följer.

Idag läste vi en text ur Apostlagärningarna i kyrkan. Där står det (bland annat) att ”man måste lyda Gud mer än människor”.

Den texten kan användas för att förklara både det ena och det andra. Den används inte alltid på ett bra sätt, tycker jag. Kanske beror det på ordet ”lyda”, som kan låta som att man är tvingad att göra någonting som man inte egentligen vill. Men så tror jag inte att det är tänkt i den här texten.

Vi människor har en fri vilja. Det betyder att vi alltid har ett val, även om valet många gånger kan kännas omöjligt. (Vi kan prata mer om den fria viljan en annan gång.)

Den här bibeltexten säger faktiskt att vi inte behöver göra sånt vi egentligen inte vill göra. Särskilt inte om någon annan vill tvinga oss att göra det.

Och Gud tvingar oss inte till någonting alls. Aldrig någonsin. Punkt slut.

När vi måste välja mellan att göra det som vi tror är rätt och riktigt och det som vi tror är fel, då väljer vi (förhoppningsvis) det som är rätt och riktigt. För det mest räcker det att använda sitt sunda förnuft. Men inte alltid.

Jag vet att jag själv ganska ofta vill göra sådant som jag vet att jag inte borde göra. För det mest är det, tack och lov, inte så farliga saker. Det kan vara att jag äter för mycket godis, eller att jag är sur och grinig mot någon som bara är snäll mot mig. Eller att jag…
Nej, jag ska inte avslöja alla mina fel och brister här i min blogg. Du kan nog själv tänka dig vad det kan vara. Antagligen för att samma sak gäller dig också.

De som sa att ”man måste lyda Gud mer än människor” i just den här bibeltexten var Petrus och apostlarna, alltså de människor som kände Jesus Kristus medan han levde som människa på jorden, och som hade valt att fortsätta att följa honom. De hade blivit tillsagda att hålla tyst med vad de visste om Jesus, att inte berätta för andra om honom. Och det kunde de inte göra. Inte för att de var tvingade till det av Gud eller av någon människa, utan för att de var så oerhört glada över att känna Jesus. Att hålla tyst med vad de visste var fullständigt omöjligt för dem.

Finns det någonting som du aldrig någonsin skulle kunna tänka dig att avstå från att göra, även om någon skulle försöka tvinga dig?

För mig kan Gud bara vara god.

Varför?

Bara någon som är god kan tänka ut en värld som den vi lever i, som fungerar så bra och är så vacker. Ingenting kan övertyga mig om att jorden och allt som är på den har kommit till av en slump. Bara en supersmart varelse, som dessutom är god, kan ha tänkt ut alla dessa växter och varelser, och hittat på ett sätt att få dem/oss alla att fungera tillsammans.

Jag sökte på nätet på ”vem är god?” och hittade då en artikel som jag tycker är mycket intressant. Den ger uttryck för ett sätt att tänka, när det gäller Guds eventuella godhet. Läs om du vill, här hittar du den: Hur i helvete(t) kan Gud vara god?

Det här ämnet – Jag tror att Gud är god – kommer jag antagligen att skriva mer om. Men inte idag.