Eva, präst i Dalsland

När vi gör sådant som vi inte skulle göra, då får vi själva ta konsekvenserna av det. Gud kommer inte rusande och rättar till våra dumheter.

Vi kan få hjälp av Gud att själva rätta till det vi har gjort fel, men våra handlingar får konsekvenser, och de konsekvenserna får vi ta.

Ibland får även andra ta konsekvenserna av det vi gör. Kanske är det då vi tycker att Gud är orättvis, fastän det egentligen är vi själva som är orättvisa, när vi låter andra lida av det vi gör.

Gud låter dig ta ansvar för ditt eget liv. Vill du ha någon som överbeskyddar dig får du söka på annat håll.

En kristen ska vara snäll och god, alltid på gott humör och vänlig mot alla i alla sammanhang. Eller hur?

Får man då som kristen säga ifrån? Bli arg och upprörd? Låta bli att göra det någon annan vill att man ska göra?

Läs om en arg och upprörd Jesus som säger ifrån på skarpen, i Mark 11:15 (och Matt 21:12 och Joh 2:14-16). Läs också om att Jesus inte alltid gjorde som andra ville, i Mark 10:35-40 (och Matt 20:20-23).

Jesus var ingen mes. Det behöver inte vi heller vara.

Ibland när jag åker buss tänker jag att en del bussförare kör som om varje rödljus, varje vägkorsning, varje övergångsställe och varje farthinder kommer som en total överraskning. Ändå har nog de flesta av dem kört samma sträcka ganska många gånger förut.

Är det kanske så jag (och du?) lever mitt (ditt?) liv. Som om allt som händer, det som vi rimligtvis borde ha varit förberedda på, kommer som en total överraskning. När den första snön kommer. Att det är kallt på vintern. Att man är trött på morgonen när man har gått och lagt sig för sent. Att man måste diska när man har ätit. Att man behöver borsta tänderna varje dag. Att man luktar illa om man inte duschar emellanåt. Att man kan bli sjuk. Att människor (även jag och du) blir äldre och till och med dör.

Bussförare är visst också människor.

En förälder älskar, i alla fall teoretiskt, alla sina barn lika mycket. I praktiken kan det nog vara så att något av barnen har en särskild plats i föräldrahjärtat, och om något av barnen krossar sin förälders hjärta tillräckligt många gånger kan föräldrakärleken faktiskt ta slut, eller i alla fall nästan ta slut.

Man brukar säga att Gud älskar alla människor lika mycket. Är det verkligen möjligt?

Vi kan inte låta bli att jämföra Gud med oss, och förutsätta att Gud på något sätt fungerar som vi fungerar. Och då kan tanken att Gud älskar alla lika mycket kännas obegriplig.

När jag var yngre, och tänkte på Guds kärlek, och hörde att Gud älskar alla precis lika mycket, då drog jag slutledningen att Guds kärlek inte kan vara särskilt mycket värd. Om han älskar alla lika mycket kan det inte bli mycket kärlek till var och en, tänkte jag.

Men då hade jag inte klart för mig att Gud inte är som vi, och särskilt inte som en mänsklig förälder. Gud är inte begränsad i tid och rum, och kan därför vara 100 % närvarande i en en människas liv och samtidigt vara 100 % närvarande i någon annan människas liv. Ja, faktiskt kan Gud vara 100 % närvarande i alla människors liv, samtidigt.

Guds matematik är verkligen annorlunda.

Du måste inte hålla med om det jag skriver. Det är till och med bra om du inte gör det. Då kan vi lära oss av varandra, i alla fall om du hör av dig.

För man måste inte tycka lika. Särskilt inte i kyrkan. Det är ju bra om man har en gemensam grund att stå på, men ingen ska bestämma vad någon annan ska tro, eller säga att någon annan har fel, när det gäller tron.

Gud vet vad vi innerst inne tror, och det räcker.