Konsten att bli förlåten

”Om du bär fram din gåva till offeraltaret och där kommer ihåg att din broder har något otalt med dig, så låt din gåva ligga framför altaret och gå först och försona dig med honom; kom sedan tillbaka och bär fram din gåva.” (Matt 5:23-24)

Förra söndagen skrev jag om förlåtelse, att vi behöver förlåta varandra, för att vi inte mår bra om vi inte förlåter.

Men ansvaret för förlåtelsen vilar inte bara på den som behöver förlåta. Den som behöver bli förlåten har också ansvar.

I bibeltexten här ovanför står det ”försona dig”. Det betyder att göra relationen bra igen. Det räcker inte med att be om förlåtelse, vi behöver också ändra oss, så att vi inte gör likadant igen.

Om vi inte ändrar oss spelar det ingen roll om vi får den andra personens förlåtelse. För då kommer vi att behöva bli förlåtna igen. Och igen. Och igen.

Det vi gör fel kan ligga som ett hinder mellan oss och Gud. Om vi tar ansvar för det vi gör fel blir det lättare för oss att vara nära Gud.

Favoritpsalm

En av mina favoritpsalmer är nummer 45 (i 1986 års svenska psalmbok), ”Jesus för världen givit sitt liv”.

Läs mer på den här sidan: Jesus för världen givit sitt liv. Där finns både text och melodi nedskriven och inspelad.

Jag gillar psalmen för att vi sjöng den när jag var liten, och för att den sammanfattar evangeliet så bra. Men frasen ”offrande mig” behöver nog en liten utläggning (som kanske kommer vid ett senare tillfälle).

Har du någon favoritpsalm? Kanske ur en annan psalmbok?

En ”släpp”-övning (nej, två!)

Ibland går jag och ältar samma sak om och om igen. Jag försöker släppa det, men det kommer bara tillbaka. Om du känner igen dig kanske du kan ha nytta av den här övningen:

1. Sätt ihop dina händer som en skål framför dig.
2. Tänk dig att du lägger det som du inte kan släppa i skålen. Föreställ dig att du ser det, där i dina händer, och känner tyngden.
3. Öppna skålens botten och låt innehållet ramla ut, och försök känna att dina händer nu verkligen är tomma och lätta.
4. Om det kommer tillbaka – börja om från 1 igen.

Ett annat tips är att ”kasta dina bekymmer på Herren” (1 Petr 5:7). Jag föreställer mig ibland att Jesus står framför mig, och så kastar jag mina bekymmer på honom, riktig slungar iväg dem. Han tål ju det.
Ibland, eller kanske ofta, kommer det jag har kastat tillbaka igen. Som om det satt fast i mig med en gummisnodd. Då kastar jag det igen. Och igen. Och igen, tills gummisnodden går av.

Ett varmt och levande hjärta

”Jag skall ta bort stenhjärtat ur kroppen på dem och ge dem ett hjärta av kött …” (Hes 11:19)

Nu för tiden är Annandag Pingst inte en röd dag i kalendern, och det är inte självklart att vi firar gudstjänst den dagen. Det är tråkigt av flera skäl. Ett av dem är att jag inte får så många tillfällen att predika över Hes 11:17-20, som har en mycket speciell betydelse för mig.

Vid ett tillfälle för kanske 30 år sedan fick jag ett nytt hjärta av Gud. Jag liksom såg, nästan som i en film, hur mitt hjärta, som kändes hårt och kallt, var med Jesus på korset, och dog med honom. När han sedan uppstod och kom ut ur graven bar han mitt hjärta i handen, och det var rött, levande och varmt. Jag kände verkligen skillnaden, inne i mitt bröst.

När jag läser texten i Hesekiels bok blir jag påmind om att jag har fått ett nytt och levande hjärta av Gud, och att jag inte vill att det ska bli hårt och kallt igen.