Döma och bedöma

Det är så lätt att döma andra. Att be-döma, alltså bilda sig en uppfattning om andra, om deras utseende, bakgrund eller beteende. Det går så fort att bedöma andra. Även om man inte sätter ord på sin bedömning, eller sin dom, så finns den där.

Men om man tänker efter – går det verkligen att bilda sig en korrekt uppfattning om mig (dig) genom att kasta en hastig blick på mig (dig)? Knappast.

Döm inte, så ska ni inte bli dömda, säger Jesus, enligt evangelisterna Matteus och Lukas (Matt 7:1, Luk 6:37).

Att finna det som är självklart

För den som söker efter Gud kan sökandet kännas svårt. Var ska man söka? Hur ska man söka? Hur kan man veta att det går att finna Gud? Och hur vet man att man har funnit Gud?

För den som har funnit Gud kan det i stället kännas självklart. Ja-HA! Var det så här det var! Så självklart.

Flickan Anna, i boken Herr Gud, det är Anna*, säger att Gud finns ”mitt i mej”, och att jag (du) finns ”mitt i Gud”. Det tycker jag är en bra beskrivning.

* Läs mer om Anna här: Herr Gud, det är Anna …

Ni som söker Gud …

… era hjärtan skall leva.” (Ps 69:33, 1917 års översättning, men den varsamt redigerade versionen som användes innan Bibel 2000 kom.)

Jag frågade en vän idag vad det innebär att söka Gud. Svaret jag fick var helt otroligt mitt i prick: Det är att ställa in sin antenn på Guds våglängd (igen).

Söka Gud kan man alltså göra oavsett om man någon gång har ”funnit” Gud eller inte. Och det behöver man också ständigt göra, fortsatte min vän, för om man inte gör det riskerar man att tappa kontakten.

Jag kan bara instämma.