Eva, präst i Dalsland

När man läser Bibeln behöver man titta på helheten för att förstå delarna. Det blir inte så bra om man plockar ut ett enskilt bibelställe, och försöker förstå hela Bibeln genom bara det stället. Ändå är det ofta så vi vill göra. Det står ju så mycket i Bibeln, vem orkar läsa allt det! Men vi kan inte förstå Bibeln om vi inte läser den.

Ett hus blir ett ”hus” på grund av helheten. Huset består av små, små detaljer, men detaljerna är inte huset. Alla detaljerna tillsammans blir huset.

En stickad tröja blir en ”tröja” på grund av helheten. Tröjan består av små, små maskor, men maskorna är inte tröjan. Alla maskorna tillsammans blir tröjan.

Ett land blir ett ”land” på grund av helheten. Landet består av många olika människor, både små och stora, men en enskild människa är inte landet. Alla människorna tillsammans blir landet.

På motsvarande sätt blir Bibeln ”Bibeln” på grund av helheten. Bibeln blir också en berättelse om Gud, om människan, och om livet, på grund av helheten. Varje försök att beskriva Bibeln, eller Gud, eller människan, utifrån något enskilt bibelställe ger en felaktig bild.

Vill man förstå Bibeln behöver man därför skaffa sig kunskap genom att läsa just Bibeln.

För några dagar sedan påbörjade jag en serie inlägg om straff och konsekvenser. I slutet av det andra inlägget skrev jag: ”Jag skriver mer om det i morgon.”

Men ”i morgon” kom och gick, liksom nästa dag, och nästa dag, och nästa dag igen. Så det som var ”i morgon” för några dagar sedan blev i stället ”idag”.

Det påminner mig om hur Gud ser på tiden. Eller, hur jag tror att Gud ser på tiden.

För dig och mig är tid någonting som kommer och går. Även utan att någon klocka tickar, mäter och räknar, passerar tiden förbi, utan uppehåll.

När någon dör säger en ibland att hen ”går ur tiden”, eller ”går hem till Gud”. Och det står i Bibeln att för Gud ”är en dag som tusen år och tusen år som en dag”.

Jag tänker mig därför att Gud inte är bunden av tiden, som vi är. Jag tänker mig rentav att Gud liksom ”ser” tiden, all tid, samtidigt.

Fråga mig inte hur det är möjligt. För oss är det ju inte möjligt, bara för Gud.

Ja, jag tycker alltså att det är intressant att tänka på det, fastän jag inte riktigt kan förstå det. Jag tycker att det förklarar en hel del.

Igår skrev jag om straff och konsekvenser, och om Bibeltexter som kan ge intrycket att Gud kommer att straffa människor som har gjort fel.

”Försvinn härifrån!” står det att Jesus ska säga till dem som har använt hans namn på fel sätt.

Jag får en bild i huvudet när jag tänker på det här. En bild som är svår att beskriva, men ändå otroligt enkel.

Gud, och vi människor. På varsin sida. Förenade med någonting som ser ut som en tråd eller en lina.

Tråden symboliserar kontakten mellan Gud och människan.

Mycket av det vi gör i kyrkan, och i andra sammanhang där Gud får vara med, är bara begripligt om tråden är hel. Tar vi bort tråden ur bilden förändras allting.

Tråden markerar alltså kontakten med Gud, inte kunskapen om Gud.

Även den som inte vet så mycket, kanske inte ens har förmågan att tänka och analyserar och förstå, kan ha kontakt med Gud.

Bara för att någon är otroligt klok och har massor av kunskap om Gud betyder det inte nödvändigtvis att den personen har kontakt med Gud.

Så vad ska vi tro att orden ”Försvinn härifrån!” kan betyda?

Jag skriver mer om det i morgon.

I gudstjänsten idag läste vi texter som handlar om att bli godkänd eller att bli förkastad. Till exempel den här texten:

”På den dagen skall många säga till mig: ’Herre, herre, har vi inte profeterat i ditt namn och drivit ut demoner i ditt namn och gjort många underverk i ditt namn?’ Då skall jag säga dem som det är: ’Jag känner er inte. Försvinn härifrån, ni ondskans hantlangare!’ ” (Matt 7:22-23)

Det är Jesus som talar. Vid en hastig läsning, eller om vi läser texten utan sitt sammanhang, kan vi få intrycket att Jesus dömer och straffar människor som inte förstår att de gör fel, som rentav tror att de gör någonting bra.

Men vi läste också den här texten:

”Var och en måste tänka på hur han bygger. Ingen kan lägga en annan grund än den som redan finns, och den är Jesus Kristus. På den grunden kan man bygga med guld, silver eller ädelstenar, trä, gräs eller halm, och det skall visa sig hur var och en har byggt. Den dagen skall avslöja det, ty den kommer med eld, och elden skall pröva vad vars och ens arbete är värt. Den vars byggnad består skall få lön. Den vars verk brinner ner skall bli utan. Själv skall han dock räddas, men som ur eld.” (1 Kor 3:10-15)

Elden ska pröva vad vars och ens arbete är värt, står det. Är det ett straff att trä, gräs och halm brinner upp när det kommer i kontakt med eld?

Nej, det är inte ett straff. Att de brinner upp är en konsekvens av att materialen trä, gräs och halm kan brinna upp.

För att bygga någonting som inte brinner upp vid kontakt med eld behöver vi alltså välja ett material som inte brinner.

Jag skriver mer om det här i morgon. Till dess kan du gärna fundera på de här orden ur texten:

”Själv skall han dock räddas …”

Ja, det är ju en bra fråga. Måste man läsa Bibeln?

Här är mitt kortaste svar på den frågan: Nej.