En världslig sak (sa Karlsson på taket)

Man ska inte fästa sig allt för mycket vid sina jordiska ägodelar. Allt vi äger är bara ting, världsliga saker. Eller pengar, om vi omvandlar ägodelen till vad det kostar att skaffa en ny.

Jag har blivit av med mina mobiltelefoner. Förhoppningsvis får jag dem tillbaka. Men just nu känner jag mig ganska handikappad.

Och då tänker jag på det här med att inte fästa sig allt för mycket vid saker.

Vad äger du, som du har fäst dig allt för mycket vid?

En bok i lappteknik

Vilken bok kan det vara, som är gjord på samma sätt som ett lapptäcke?

Ja, du gissar nog att jag tänker på Bibeln. Bibeln är en enda bok, men den är sammansatt av många enskilda böcker.

När du tittar på ett lapptäcke tittar du antagligen på hela täcket, för att se mönstret ordentligt. Kanske tittar du också på varje enskild lapp, men om du ska beskriva täcket berättar du antagligen om helheten, den stora bilden.

För att få överblick över Bibeln behöver en titta på alla böckerna, inte bara någon enskild bok. Varje bok berättar om Gud på sitt eget sätt, och det är bara när en lägger ihop de olika delarna till en helhet som en får en bild av Gud som är både nyanserad och hel.

Ja, det var väl en bra beskrivning av Gud, förresten – Gud är både nyanserad och hel.

Vad kan man veta om Gud?

Vi TROR en hel del saker om Gud. Vi UPPLEVER att vi vet en del saker om Gud. Men vad KAN vi egentligen veta, om Gud?

I Romarbrevet (i Bibeln) står det att ”Det man kan veta om Gud kan de ju själva se; Gud har gjort det uppenbart för dem. Ty alltsedan världens skapelse har hans osynliga egenskaper, hans eviga makt och gudomlighet, kunnat uppfattas i hans verk och varit synliga.” (Rom 1:19)

Det vi KAN veta om Gud är alltså synligt för vem som helst, i det vi ser omkring oss. Enligt Paulus, som har skrivit Romarbrevet.

Allting annat är i så fall bara spekulationer.

Och det är ju lite jobbigt för en teolog som mig.

… som var död och har fått liv igen.

I en av de texter vi läste i kyrkan i söndags, från Uppenbarelseboken, står orden jag har använt som rubrik för det här blogginlägget. ”… som var död och har fått liv igen”. Samma eller motsvarande uttryck återkommer ett antal gånger i Bibeln.

Och det är själva grunden för vår tro, vi som tror på Kristus. Kristus, som var död och har fått liv igen.

För det hade inte spelat någon som helst roll, alla de där bra sakerna Jesus gjorde medan han levde på jorden, alla underverken, alla kloka ord – om han inte också hade dött, blivit dödad, och sedan blivit levande igen.

Genom att ge sitt liv och sedan få det tillbaka igen visade Jesus att inte ens döden är mäktigare än han. Döden, som vi ofta är så rädda för.

Och visst avslutar döden livet. I alla fall livet så som vi tänker oss det. Men döden är ändå inte slutet. Det liv vi har fått av Gud, det liv som inte är begränsat till våra kroppar, det tar inte slut när vi dör.

Tack vare honom som var död och har fått liv igen.