I en av de texter vi läste i kyrkan i söndags, från Uppenbarelseboken, står orden jag har använt som rubrik för det här blogginlägget. ”… som var död och har fått liv igen”. Samma eller motsvarande uttryck återkommer ett antal gånger i Bibeln.
Och det är själva grunden för vår tro, vi som tror på Kristus. Kristus, som var död och har fått liv igen.
För det hade inte spelat någon som helst roll, alla de där bra sakerna Jesus gjorde medan han levde på jorden, alla underverken, alla kloka ord – om han inte också hade dött, blivit dödad, och sedan blivit levande igen.
Genom att ge sitt liv och sedan få det tillbaka igen visade Jesus att inte ens döden är mäktigare än han. Döden, som vi ofta är så rädda för.
Och visst avslutar döden livet. I alla fall livet så som vi tänker oss det. Men döden är ändå inte slutet. Det liv vi har fått av Gud, det liv som inte är begränsat till våra kroppar, det tar inte slut när vi dör.
Tack vare honom som var död och har fått liv igen.