Är allting som händer Guds vilja?

”Somliga går med trasiga skor, säg, vad beror det på? Gud fader som i himmelen bor, kanske vill ha det så?” (Cornelis Vreeswijk)

Har du också hört någon säga att ”det var nog Guds vilja”, när någonting har hänt?

Jag har hört de orden sägas om både positiva och negativa händelser. Ibland som någon sorts tröst. ”Det var nog Guds vilja, så sörj inte över det.”

Jag tycker att det är oschysst att säga så.

Oschysst mot mig/dig.

Oschysst mot Gud.

Allting som händer är verkligen inte Guds vilja.

Guds vilja är att vi, jag och du, ska ta ansvar. Ta personligt ansvar, och ta gemensamt ansvar, utifrån de förutsättningar vi har.

Inte skylla ifrån oss. På Gud eller på varandra.

Det är inte svårt att be

Att be är att prata med Gud.

Prata precis som man pratar med vem som helst.

Säga som det är, utan krusiduller.

Eller be med ord som är skrivna av någon annan.

Som till exempel den här bönen:

Gud som haver (=har) barnen kär (= som älskar alla, både stora och små), se till mig (var nära mig) som liten är (och egentligen är vi väl allihop rätt så små, särskilt nu när vi tillsammans kämpar mot ett tidigare okänt och ganska skrämmande virus). Vart jag mig i världen vänder (och även när jag sitter hemma i min egen lägenhet) står min lycka i Guds händer (jag kan känna mig lycklig även när livet känns extremt otryggt). Lyckan kommer, lyckan går (ibland känner vi oss lyckliga, ibland känner vi oss inte alls lyckliga), du förbliver (= är alltid densamma) Fader vår (= vårt ursprung). Amen

Aldrig ensam

För dig som sitter i karantän eller självisolering kan det kännas bra att veta att du inte är ensam.

Du är inte ensam om att vara isolerad. Just nu är vi många.

Du är inte ensam om att undra hur det ska bli. Det gör vi nog allihop.

Du är inte ensam om att vänta. Det gör vi alla.

Och det viktigaste av allt – när du nu inte har möjlighet att träffa dina nära och kära, då är du ändå inte ensam.

Hos dig finns hela tiden, dag och natt, den enda som kan krama dig på insidan, som Anna brukade säga.

Den som aldrig tröttnar, aldrig överger, aldrig sviker.

Den som älskar dig mer än någon människa kan älska.

Du är inte ensam!

Aldrig ensam.

Livets orättvisor

Har du någonsin tänkt ”Varför just jag”?

Varför ska just jag drabbas av…

Varför skulle det här hända just mig?

Varför ska just jag råka ut för så mycket?

Men egentligen, varför inte du?

Varför inte du, när så många andra också råkar ut för allt möjligt?

Vi har fått livet, och varandra, och jorden, som en gåva, ett förtroende, ett ansvar och ett uppdrag.

Det vi råkar ut för är resultatet av andra saker, som har hänt tidigare. Kanske inte med just dig eller just mig, men med mänskligheten, och med jorden.

Coronaviruset, till exempel, är ett resultat av att världen är i obalans.

Vad kan du och jag göra för att bidra till att den kommer i balans igen?