En del saker kan man både ha och mista, de gör varken till eller från. Medan andra saker är viktigare.
”… jag räknar faktiskt allt som en förlust jämfört med det som är långt mera värt…”
Så skrev en känd person, för ganska länge sen.
Vad var det som var så värdefullt för den personen?
Kolla själv: Fil 3:7-9
I söndags läste vi i kyrkan några verser ut profeten Jesajas bok.
Ofta tänker vi kanske att en profet talar om för alla hur fel de har, att vägen de går på leder åt fel håll, att det sätt de hanterar sina liv och sitt ansvar (läs: makt) är förkastligt.
Så är det ganska ofta i Bibeln. Men profeterna var inte bara kritiska. De var också utsända med ett glädjebud – Gud har inte glömt oss, Gud bryr sig om hur vi har det och vill att vi ska förstå hur mycket han älskar oss.
När vi möter orättvisor och förtryck reagerar vi ofta med en motreaktion. Vi kanske protesterar, höjer våra röster och talar om att vi inte uppskattar det som händer.
Och det är bra, det ska vi göra. Men…
Att protestera, att säga emot, att försöka ta bort det som är fel, det räcker inte.
Vi behöver också ersätta det dåliga med någonting bra.
Vi behöver också komma till dem som har blivit lidande av det felaktiga. Vi behöver stötta, trösta och hjälpa.
Om inte det dåliga ersätts med någonting bra, då kommer det dåliga tillbaka, kanske ännu mer än tidigare.
Min idol och förebild, Jesus Kristus, berättade en liten berättelse om just det. En liknelse, som ska tolkas som en symbolberättelse, inte som en exakt beskrivning. Om du vill kan du läsa den berättelsen här: Matt 12:43-45
Protestera gärna mot orättvisor och förtryck! Men glöm inte att vara en glädjebudbärare också.
Idag satt jag i en telefonkö i en och en halv timme.
Vem orkar vänta så länge på att komma fram?
Jo, jag väntade, och kom till slut fram. Och orkade till och med vara trevlig mot den som tog emot mitt samtal. Men det krävde en ansträngning, måste jag tyvärr erkänna.
Tänk då på Gud.
Gud, som har väntat på oss människor i tusentals år (eller miljontals, om man tänker så).
Och som fortsätter att vänta.
Och som orkar vara trevlig mot oss ändå.
Om jag säger ”fasta”, vad tänker du på då?
Kanske att under en tid minska ner på ätandet, bara inta flytande föda?
Kanske att fasta låter jobbigt?
I så fall tänker vi lika, du och jag. Det är jobbigt att fasta, att inte äta som vanligt.
Men i den kyrkliga världen kan det vara någonting annat att ”fasta”.
Då kan ”fasta” betyda att under en period, framför allt under den tid på året som kallas fastetiden, tänka på att Jesus Kristus blev plågad och dödad. På grund av oss människor, och för oss människors skull.
Ibland kan det underlätta att avstå från någonting, för att lättare kunna fokusera på det som är viktigt i livet.
Och det viktigaste av allt är Gud.
Utan Gud skulle vi inte ha någon framtid.
Utan Gud skulle inte vi finnas. Alls.
Hur vill du fasta under fastetiden?
Läste en artikel idag. Den satte fingret på vad som är problemet med världen…
Nej, den satte fingret på vad som är problemet med oss människor…
Nej, den satte fingret på vad som är problemet med mig.
Och med dig, gissar jag.
Problemet är inte, som en skulle kunna tro, ondskan.
Problemet är inte heller, som en också skulle kunna tro, pengar.
Nej, problemet med mig, med dig, med oss människor, med världen, det stavas e g o i s m.
Jag vill ha, först.
Jag vill ha.
Jag vill.
Jag.
