Idag gick det upp för mig att jag den här säsongen har möjlighet att odla.
Lägga små frön i jorden, och så småningom få se dem förvandlas till stora växter av olika slag.
Slumpens verk?
Knappast!
Eller vad tror du?
Riskmedveten men trygg
Jag är en ganska ängslig bilförare.
Jag är så väldigt medveten om vad som skulle kunna hända.
– Att den mötande bilen skulle kunna få en sladd och köra rätt in i min bil.
– Att lastbilschauffören kanske sitter och tittar på film i stället för på vägen.
– Att en älg helt plötsligt skulle kunna springa ut på vägen
– Att en drogpåverkad förare skulle kunna …
Och så vidare.
Men när man kör bil måste man lita på sina medtrafikanter, att de kör som man ska köra, följer trafikregler och inte skickar SMS i stället för att vara uppmärksam på vad som händer på vägen. Annars blir man själv en dålig bilförare, om man ägnar sin energi åt att vara ängslig och nervös.
På motsvarande sätt kan man vara en ängslig människa, som hela tiden är medveten om vad som skulle kunna hända.
Miljökatastrofer, terrorattentat, pandemier och alla andra hemskheter som jag inte behöver räkna upp (eftersom du antagligen är lika medveten om dem som jag).
Om man ägnar sin energi åt att oroa sig för allt som skulle kunna hända glömmer man bort att ta vara på allt det goda som faktiskt har hänt, och som händer hela tiden.
Visst kan det hända alla möjliga katastrofer. Det gör det också, då och då.
Men jag litar på Gud.
Jag litar på att vad som än händer är jag trygg i Guds hand.
Inte trygg på det viset att ingenting negativt någonsin kommer att drabba mig. För det kommer det att göra.
Men trygg i tanken att jag aldrig är ensam i det som händer.
Trygg i tanken att Gud alltid är nära, alltid lyssnar, alltid bryr sig om.
Då kan jag njuta av nuet, och planera för framtiden, utan att oroa mig för mycket.
Den tryggheten önskar jag dig också.
… ska du dö.
Jag brukar säga att Gud redan från början visste att vi människor skulle välja att gå vår egen väg i stället för att lyssna på vad Gud säger.
Du kan läsa mer om det på den här sidan: Gud visste!
Resultatet av vårt kollektiva val ser vi omkring oss varenda dag.
Jag tror att om vi funderar lite extra kommer vi att se att nästan allting som händer oss – oss personligen, oss människor, eller vår värld – beror på att människor, eller rättare sagt människosläktet, väljer att gå sin egen väg i stället för att göra det som är bra för oss.
Men om Gud visste hur det skulle bli, varför varnade han oss inte?
Svaret är att vi blev varnade. På ett mycket tydligt sätt:
Om berättelsen i Bibeln är bokstavlig eller symbolisk spelar inte så stor roll, tänker jag. Budskapet är detsamma.
Om vi har blivit skapade av Gud, om vi är resultatet av Guds tanke och handling, då har vi också blivit varnade, informerade om vad som händer när vi väljer att lita mer på oss själva och på varandra än på Gud.
För det enda vi med säkerhet vet, här i livet, det är att vi en gång kommer att dö.
Hur vi dör, när vi dör, vad som rent konkret och praktiskt orsakar vår död, det kan vi inte veta i förväg.
Men vi kan veta, eller tro, att den som har tänkt ut oss inte har glömt oss eller övergivit oss, och att döden inte är slutet på vår existens.
Vi kommer inte att bli utplånade av Covid-19. Och även om jag eller du skulle dö av sjukdomen är det inte slutet.
Inte slutet på mitt liv. Inte slutet på ditt liv. Inte slutet på mänsklighetens liv.
Tillsammans är vi starka!
Just nu har vi ovanligt mycket att kämpa med.
Jag tänker förstås på Covid-19, som sveper över hela jorden, och verkar ha landat i nästan alla länder och områden.
Och vi blir rädda.
Och när vi blir rädda reagerar vi på lite olika sätt.
En reaktion är att rädda vad som räddas kan, se om sitt hus och i första hand skydda sig själv och sina nära och kära.
Det är naturligt, och så ska vi göra.
Men vi behöver också tänka på alla andra, vad vi behöver göra och hur vi behöver tänka för att vi allihop ska gå ur den här krisen i så bra skick som möjligt.
Vi människor hör ihop. När en av oss lider lider alla andra också.
Vi kanske inte märker det just då. Men det märks på lång sikt.
För det finns inga onödiga eller oviktiga människor.
Därför behöver vi tänka på vad som är bäst för hela jorden och hela vårt mänskliga släkte, inte bara vad som är bäst för just mig, eller just dig.
Vända andra kinden till
I det avsnitt i Bibeln som brukar kallas Bergspredikan står det att Jesus bland annat säger så här:
Vad menar Jesus? Om någon klipper till mig, ska jag då erbjuda hen att klippa till mig igen?
Nej, naturligtvis inte!
Men, som så ofta när det gäller Jesus Kristus handlar hans ord inte så mycket om just slag och kinder, utan om någonting mer, någonting större.
Alldeles före de här orden står det kända uttrycket ”öga för öga och tand för tand”. Det är hämtat från Andra Moseboken, i Bibeln. Jesus ord om att vända andra kinden till är motsatsen till ”öga för öga och tand för tand”.
Av sammanhanget framgår att det handlar om att inte ge igen med samma mynt när någon gör fel mot oss, och inte om att göra sig till slagpåse för våldsamma människor.
Inte minst på nätet behöver vi tänka på att inte ge igen när vi blir angripna eller förtalade. Det som ligger närmast till hands kanske är att ge svar på tal, eller att försöka förmå angriparen att ändra sig.
Men gör inte det!
Visst, ibland behöver man ändå göra det. Men det brukar oftast inte leda till någonting bra, bara ännu mer käbbel och påhopp, åt båda håll.
Att vända andra kinden till kan då betyda att inte ge igen eller säga emot. Att inte låta sina sårade känslor tala, utan vänta tills det har lugnat sig, och då, kanske, ta en diskussion med den andra parten.
Eller att helt enkelt avstå från fortsatt diskussion.
Det kan kännas som ett nederlag, men är det verkligen det?