En som alltid lyssnar

Ibland har vi behov av att prata med någon som lyssnar. Men kanske finns det ingen där, när vi behöver prata.

Då känns det bra, tycker jag, att Gud finns. För Gud lyssnar alltid.

För oss kan det vara svårt att förstå hur Gud kan lyssna till oss allihop, samtidigt. Men det kan Gud.

När du behöver någon att anförtro dig åt, någon att ventilera saker med, någon att berätta dina hemligheter för, helt enkelt någon att prata med, då kan du med förtroende prata med Gud.

När vi pratar med Gud får vi alltid någon sorts svar. Inte så att vi hör en röst som talar, i alla fall är det väldigt ovanligt. Men svar kan komma på många andra sätt.

Som en hälsning genom en annan människa. Som en händelse som har direkt samband med det vi har pratat med Gud om. Som ett lugn i själen, en frid i hjärtat. Som en trygg insikt. Som en tydlig inre maning. Eller som någonting helt annat. Men svar får vi alltid.

När pratade du med Gud senast?

Friheten i Kristus

Jag har nu haft körkort i ett halvår. Fortfarande har jag inte riktigt fattat vilken frihet det har gett mig – att jag när jag vill kan åka iväg vart jag vill (så länge tiden och bränslet räcker). Tänk att det ska vara så svårt att fatta!

I gudstjänsten igår handlade texterna och predikan om friheten i Kristus. Alltså att den som tror på Kristus är fri, inte bunden.

Visserligen finns det många regler i Bibeln, från Moseböckernas tio budord till breven i Nya testamentet med deras uppmaningar och förmaningar. Men allt det där går att sammanfatta i en enda mening:

Älska Gud, och älska din nästa som dig själv!

Alla andra regler och uppmaningar och förmaningar är bara till för att förklara vad det betyder att älska Gud och sin nästa. För att vi har så svårt att fatta, liksom. Men det räcker med den enda meningen här ovanför.

Det är inte alltid så enkelt att älska sig själv. Men du är oändligt älskad av Gud, och det betyder att du är värd att älskas, både av dig själv och av andra människor.

Och när vi förstår hur otroligt älskade vi är blir det lättare att älska andra.

Precis som jag inte riktigt fattar, eller kommer ihåg, hur fri jag är tack vare mitt körkort, fattar vi inte alltid, eller kommer ihåg, hur fria vi är tack vare Guds kärlek. Vi behöver inte vara rädda för Gud. Vi behöver inte vara oroliga att vi inte är älskade, eller värda att älska.

För Gud älskar dig precis som du är. Det borde du också göra. Och det borde alla andra människor också. Att du inte alltid upplever att du är älskad förändrar inte Guds kärlek. Den är oändlig, den tar aldrig slut.

Oändlig kärlek. Tugga på den, du!

Kristus är sannerligen uppstånden!

I påskdagens gudstjänster är det vanligt att prästen (eller någon annan) säger: ”Kristus är uppstånden!”, och att församlingen då svarar ”Ja, han är sannerligen uppstånden!” Det gör vi för att påminna varandra om det som är själva grunden för den kristna tron – att Jesus dog, på riktigt, och sedan fick sitt liv tillbaka igen, på riktigt.

Om Jesus bara hade dött, om han inte också hade blivit levande igen, då hade vår tro varit meningslös. Då hade vi inte kunnat komma till Gud genom Jesus, utan hade varit hänvisade till att göra vårt bästa och hoppas att Gud skulle ta emot oss ändå.

Och eftersom Gud är helig, och eftersom det som inte är heligt går under i kontakten med det som är heligt, med den som är helig, skulle det inte gå så bra för oss utan Jesus, eftersom vi aldrig kan bli heliga själva, heliga i betydelsen helt fria från allt ont.

Men nu har de personer som kände Jesus väl, som levde nära honom i flera år, som själva såg eller hörde andra ögonvittnen berätta om hans död, och som sedan själva mötte honom, livs levande – nu har de berättat om det för oss. De var så övertygade att de ägnade resten av sina liv åt att berätta om Jesus för de människor de mötte. Vi möter de människorna i berättelserna i Apostlagärningarna, i Bibeln.

Och genom åren, de ca två tusen år som har gått sedan det hände, har många, många, många andra människor på olika sätt mött Jesus, och blivit övertygade om att han verkligen lever.

Enbart någon annans berättelse kan ofta inte övertyga någon om att någonting är sant. Det är av den egna personliga erfarenheten vi blir övertygade.

Idag utmanar jag dig. Vågar du ta reda på om berättelserna om Jesus kan vara sanna?

Tiga är guld

Om du följer min blogg någorlunda regelbundet kanske du undrar varför jag inte har skrivit så mycket den senaste tiden.

Delvis beror det på coronaviruset, att min livssituation har förändrats på grund av det.

Men den kanske viktigaste anledningen till att jag inte skriver varje dag är den här:

”Om du inte har någonting att säga – håll tyst!”

Jag frestas ibland att skriva bara för att skriva, och pressa fram någonting fastän jag inte har någonting vettigt att säga, bara för att du ska hitta någonting nytt när du återvänder hit till min blogg.

Men jag försöker låta bli.