Eva, präst i Dalsland

En gång i tiden kom jag på att jag inte ville fortsätta att säga ”skit” varje gång något hände som jag inte gillade, som jag då ofta gjorde. Jag bestämde mig för att vänja om mig, så att jag i stället för ”skit” skulle säga ”Halleluja”.

Jag tränade, och tränade, och tränade. Och tränade lite till. Så småningom hade det blivit en vana. När jag förut skulle ha sagt ”Skit!” sa jag ”Halleluja!”.

Och då blev jag påmind om vad som var viktigt i mitt liv. Inte det där tappade smörpaketet, den missade bussen, blixtlåset som gick sönder, eller ägget som gick sönder i handen på mig. Men Gud.

När jag sa ”Halleluja!” i stället för ”Skit!” vändes min blick upp mot Gud i stället för ner i smutsen.

Gud älskar mig, fastän jag tappar saker, missar saker, blir kladdig, tappar brallorna.

Gud älskar dig också. Alltid.

När man läser igenom Gamla testamentet i Bibeln märker man snart att det finns många ställen som är svåra att förstå. Vad gör man med dem?

Den enkla lösningen är förstås att döma ut hela Bibeln, och Gud, eftersom man tycker att det som står är obegripligt. Men gör inte det!

Fundera i stället på varför det står som det står. Finns det ett mönster, ett genomgående budskap från dem som skrev texterna?

Och viktigast av allt, tycker jag, är att man inte dömer ut Bibeln eller Gud utifrån enstaka texter. Bibeln är en helhet, som berättar någonting om både Gud och oss människor. Vissa texter kan man läsa och ta till sig rakt av, till exempel mycket av breven i Nya testamentet. Andra texter behöver kompletteras och diskuteras – ”tolkas”, som det heter.

Man måste inte läsa hela Bibeln. Man måste inte ens läsa någonting alls i Bibeln, men då missar man väldigt mycket info som kan vara till hjälp och nytta i kontakten med Gud och med andra människor. Och om man läser allt som står är det lättare att göra sig en hel bild av budskapet.

Jag utmanar dig att någon gång i livet läsa igenom hela Bibeln, och att då inte vara rädd för de svåra ställena utan låta dem få vara en liten del i helheten!

Varför drabbas vi av den här pandemin?

Varför blir en del av oss sjuka, kanske rentav dör, medan andra inte ens blir snuviga?

Varför är livet så orättvist?

Den frågan är inte så lätt att svara på, inte så att alla blir nöjda med svaret.

Därför tänker jag inte försöka mig på att ge ett svar. Inte idag.

Däremot vill jag påminna dig om att Gud är god.

Och att Gud inte är orättvis.

Orättvisan ligger någon annanstans.

Här kan du, om du vill, lyssna på Roland Utbult: Livet är inte rättvist, men Gud är god.

En av de allra mest uppskattade delarna av Svenska kyrkans gudstjänster är välsignelsen:

”Herren välsigne dig och bevare dig.
Herren låte sitt ansikte lysa över dig och vare dig nådig.
Herren vände sitt ansikte till dig och give dig frid.”

Att välsigna någon betyder att be om Guds beskydd för den personen, alltså att önska hen allt gott.

Genom att det är Gud som ombeds bevara och beskydda personen får bönen, önskningen, en särskild styrka.

I kyrkan är det bara prästen som använder välsignelsen i den ursprungliga formen. När någon som inte är präst läser välsignelsen byts ”dig” ut mot ”oss”.

Ursprunget till välsignelsen finns i Fjärde Moseboken i Bibeln, där Moses bror Aron, som var överstepräst, och hans söner, fick som uppdrag av Gud att välsigna folket. Därför kallas den för ”den Aronitiska välsignelsen”.

Men även om prästen har fått det särskilda uppdraget att välsigna församlingen i gudstjänsten så kan vem som helst be om Guds välsignelse, över sig själv eller över någon annan.

När bad du om Guds välsignelse senast?

Gud, välsigna mig och bevara mig.
Låt ditt ansikte lysa över mig och var mig nådig.
Vänd ditt ansikte till mig och ge mig din frid.
Amen. Tack!

När Gud hjälper oss, griper in och förändrar vår verklighet, då är det inte av snällhet.

Snällhet slätar över och ursäktar. Det gör inte Gud.

När någonting är fel, när vi har gjort fel, då behöver vi få det klart för oss. Då hjälper det inte att säga att det inte var så farligt, eller att det inte gjorde någonting.

När Gud griper in i våra liv, då är det för att vi ska förstå vem som är Gud, vem som har all makt i himlen och på jorden. Vem som älskar oss.

För Gud skapade inte världen och oss av snällhet, utan av kärlek.

Kärlek till dig.