Jag har nu haft körkort i ett halvår. Fortfarande har jag inte riktigt fattat vilken frihet det har gett mig – att jag när jag vill kan åka iväg vart jag vill (så länge tiden och bränslet räcker). Tänk att det ska vara så svårt att fatta!
I gudstjänsten igår handlade texterna och predikan om friheten i Kristus. Alltså att den som tror på Kristus är fri, inte bunden.
Visserligen finns det många regler i Bibeln, från Moseböckernas tio budord till breven i Nya testamentet med deras uppmaningar och förmaningar. Men allt det där går att sammanfatta i en enda mening:
Älska Gud, och älska din nästa som dig själv!
Alla andra regler och uppmaningar och förmaningar är bara till för att förklara vad det betyder att älska Gud och sin nästa. För att vi har så svårt att fatta, liksom. Men det räcker med den enda meningen här ovanför.
Det är inte alltid så enkelt att älska sig själv. Men du är oändligt älskad av Gud, och det betyder att du är värd att älskas, både av dig själv och av andra människor.
Och när vi förstår hur otroligt älskade vi är blir det lättare att älska andra.
Precis som jag inte riktigt fattar, eller kommer ihåg, hur fri jag är tack vare mitt körkort, fattar vi inte alltid, eller kommer ihåg, hur fria vi är tack vare Guds kärlek. Vi behöver inte vara rädda för Gud. Vi behöver inte vara oroliga att vi inte är älskade, eller värda att älska.
För Gud älskar dig precis som du är. Det borde du också göra. Och det borde alla andra människor också. Att du inte alltid upplever att du är älskad förändrar inte Guds kärlek. Den är oändlig, den tar aldrig slut.
Oändlig kärlek. Tugga på den, du!