Eva, präst i Dalsland

… då Herren grep in.
Låt oss jubla och vara glada! (Ps 118:23)

Ja, egentligen är ju alla dagar ”dagen då Herren grep in”. Vi kanske inte alltid märker det, men Gud är närvarande alla dagar och stunder. Han är aktiv i skapelsen varje ögonblick. Vore han inte det skulle vi försvinna – poff!

Men han gör inte alltid det vi skulle vilja att han gör. Han har gett oss människor ansvar för skapelsen, för jorden, för våra mänskliga mellanhavanden. Vi skulle nog gärna vilja att det inte vore så. Det vore mycket enklare att vara människa om man slapp ansvar, och kunde göra som man ville, utan att tänka på konsekvenserna. Och för den som blir lidande av andra människors ansvarslöshet och missbruk av livet vore det förstås bättre om Gud grep in idag, och gjorde slut på allt som inte är bra.

Varför gör inte Gud någonting åt allt det dåliga i världen, nu, direkt?

Jag har en del teorier om det. Men dem berättar jag om en annan dag.

Ibland får jag höra att jag har hållit en bra predikan, en som har berört den som lyssnar.

Det gör mig glad, för det är just det jag vill – beröra. Jag vill att mina ord ska förmedla tro och hopp, och göra att människor vågar lita på Gud.

Men sanningen är att det inte är jag som skriver mina predikningar.

Eller, jo, det är jag som sitter vid datorn, som knappar på tangenterna. Det är jag som tänker och funderar och formulerar texterna.

Men så fort jag börjar tänka att jag är duktig på att skriva predikningar händer någonting märkligt. Orden tar slut, och jag kan inte fortsätta att skriva. Det har hänt många gånger.

Jag kan inte göra det utan Guds hjälp.

För jag kan ju inte veta vad du behöver höra. Det är det bara Gud som vet (och ibland du själv också).

Så visst är det jag som skriver. Men förmågan att skriva har jag fått av Gud. Och det är Gud, inte jag, som vet vad mina predikningar behöver innehålla.

Sen är det förstås så, att jag inte alltid lyssnar på Gud. Det jag skriver och säger är inte alltid det jag kanske borde skriva och säga.

Mina predikningar kanske inte är vad just du behöver höra, just då.

Men Gud är inte beroende av just mig för att nå dig. Du kan höra Guds röst på väldigt många olika sätt. Om du vill.

Vill du?

När jag skapade den här bloggen tänkte jag att jag skulle skriva någonting på den varje dag. Bara några korta rader, men ofta.

I verkligheten har det inte blivit så. Varken ”kort” eller ”varje dag”.

Jag hoppas att du som läser min blogg har hittat funktionen ”sök på bloggen” här uppe till höger *pekar*. För det ligger väldigt många inlägg och väntar på att du ska hitta dem, och läsa dem. 🙂

En av de saker jag bekymrar mig för, som präst, är att en präst alltid har viss makt.

Det kan vara verklig makt, som beror på en präst har kunskap som kanske inte alla har, till exempel om Bibeln, eller makt som beror på prästens anställning och roll i kyrkan. Det kan vara makt som människor tror att en präst har. Men det kan också vara makt som människor ger en präst, därför att de tycker att det känns bra att ha någon att förlita sig på.

Men vilken typ av makt det än handlar om, är det en riskfaktor.

För makt korrumperar.

Om prästen gör sitt bästa för att dela sin makt, eller sin ”makt”, med andra människor, då minskar risken för korruption.

Därför strävar jag på alla sätt efter att ge makt åt andra.

Makt att bidra till kyrkans verksamhet, med det var och en har och kan.

Makt att ta ansvar för sina egna liv.

Makt att lita mer på sig själv än på prästen.

Makt att förlita sig på Gud.

… att det är Herren som är Gud och ingen annan. (1 Kung 8:60)

Om det bara finns en enda Gud, då kommer en dag alla människor, överallt, förstå att det är så.

Hur ska vi, som tror att vi tror på den enda Gud som finns, göra för att alla människor ska förstå?

Jag tror att det bara finns ett enda sätt – kärlek.

Gud är kärlek, och om vi har Guds kärlek i oss älskar vi varandra, och alla människor.

Kärlek kan vara svårt. Vi kanske inte tycker om allt som andra människor gör, men om vi har mött verklig kärlek, då vill vi att andra också ska möta verklig kärlek. Att älska betyder att vilja den andra väl, att önska att den andra ska få uppleva kärlek i sitt liv.

Gud älskar på djupet. Vi är alltid älskade, precis som vi är.

Gud kanske inte tycker om allt vi gör, men vi är alltid helt och hållet älskade.

Har du upplevt Guds kärlek?