En bra chef bryr sig om.
En bra chef stöttar och uppmuntrar.
En bra chef peppar, och inspirerar till självständigt tänkande.
En bra chef tillåter egna initiativ.
En bra chef tillhandahåller de resurser som krävs för att jobbet ska fungera.
Jag har absolut världens bästa chef.
Min kyrkoherde får ursäkta, men jag talar om min högsta chef, den som har kallat mig att bli präst, och som följer varje steg jag tar med gränslös kärlek och omsorg.
Du vet nog vem jag menar. 🙂
När man har en blogg eller ett konto på sociala medier kan man få följare. Vi är många som gärna följer den ena eller den andra intressanta bloggaren eller Facebookaren eller influencern. Att ”följa” har en positiv klang.
Jesus Kristus säger: ”Följ mig!”
En avskedad förvaltare som tar till tjyvknep för att klara sig får beröm av ”Herren”. Men vilken ”herre” är det som berömmer honom?
Vad är det som har verkligt värde medan vi lever, och som är lika värdefullt efter vår död?
Vad betyder det att kämpa den goda kampen?
Idag har jag inte hållit gudstjänst, men jag har skrivit en predikan, som du kan läsa på den här sidan.
Om du föredrar att lyssna kan du göra det på den här sidan.
I morse läste jag den femtonde psalmen i Psaltaren, i Bibeln. Den som har skrivit den psalmen frågar vem som får komma nära Gud, och svarar sedan själv med att räkna upp diverse berömliga gärningar, och avslutar med att säga att den som gör så alltid står trygg (Ps 15:1-5).
Om det är sant att Gud är helig (1 Petr 1:15-16), som ”en förtärande eld”, hur ska då vi vanliga människor, vi som verkligen inte är heliga, kunna komma nära eller ens ha kontakt med Gud? Kontakten med Gud är ju någonting som den kristna tron räknar stenhårt med.
Svaret är: I Jesus.
Det var därför Jesus blev människa. Det var därför Jesus dog. Det var därför Jesus blev levande igen. För att vi i Jesus ska kunna ha kontakt med Gud (Ef 3:11-12), som är helig, som på grund av sin helighet är som ”en förtärande eld”.
Som Paulus skriver i Efesierbrevet: ”Men nu, tack vare Kristus Jesus, har ni som en gång var långt borta kommit nära, genom Kristi blod.”
Det kan låta komplicerat, det där med Jesus. Att hans blod, hans död, gör att vi slipper dö av Guds helighet. Men tänk dig att Jesus är en sorts filter. Att närma sig Gud utan Jesus är som att titta på solen med blotta ögat. Vi blir förstörda av det.
Det är förstås mer komplicerat än så. Varför skulle annars hela Nya Testamentet försöka förklara det för oss? Men det är också hur enkelt som helst.
– Vi behöver acceptera att vi inte är heliga, alltså att vi inte är felfria, och att vi inte på egen hand någonsin kan bli det.
– Vi behöver acceptera att Jesus gör det möjligt för oss att ändå närma oss Gud.
– Och så behöver vi förstås vara intresserade av att närma oss Gud.
Men det viktigaste av allt är att alla som vill ha med Gud att göra också får det. I Jesus.
Vill du?
Vad är skillnaden mellan skuld och skam?
Skuld är att känna att man har gjort någonting fel, någonting som man behöver göra någonting åt, till exempel rätta till eller be om förlåtelse för.
Skam är att känna att man ÄR fel, utan att kanske riktigt kunna sätta fingret på vad det är som är fel.
Skulden pekar med ett tydligt pekfinger, på någonting speciellt som man har gjort fel.
Skammen pekar med en alla fingrarna på en gång, åt flera olika håll samtidigt.
Ibland kanske man känner både skuld och skam på en gång. Då får man be Gud om hjälp att förstå vad som är vad.
Du är älskad av Gud, precis som du är. Den som är älskad av Gud behöver aldrig skämmas.
