Kunskap är makt – och medför ansvar

Jag såg ett program på TV om framtidens mat. Till exempel visade de hur man odlar grönsaker i enorma växthus, där man kontrollerar allting – ”jorden” (som i själva verket är en sorts mineralull), klimatet, belysningen, bevattningen, pollineringen, ohyrebekämpningen – med vetenskapliga metoder. Resultatet är rejält ökade skördar. Och jag häpnar.

Inte över de ökade skördarna, även om det i sig är fantastiskt, utan över människans längtan att kontrollera sin omgivning och sina levnadsvillkor. Vi vill inte vara beroende av den nyckfulla naturen när vi producerar vår mat. Vi vill själva bestämma exakt när, var och hur maten ska produceras. Helst också exakt hur stor skörden kommer att bli. För att åstadkomma detta drar vi oss inte ens för att förändra växternas gener och forma dem efter våra syften.

Jag kommer att tänka på det valspråk min gamla gymnasieklass hade: Scientia potestas est – kunskap är makt. Det är sant att kunskap medför makt, i alla fall i någon bemärkelse. Men med kunskap följer också ansvar. Mer kunskap – mer ansvar. Är vi verkligen beredda att ta det ansvaret?

Vad händer när vi modifierar naturen för att den ska passa oss bättre? Till att börja med kanske det ser ut som om följderna bara är goda. Men vi kan aldrig i förväg veta vilka effekter våra manipulationer får.

Om vi vill leka Gud måste vi också ta Guds ansvar. Vare sig vi tror att det finns en Gud eller tror att det inte finns en Gud måste vi ta ansvar för det vi skapar. Ingen annan kan ta det ansvaret åt oss.

Men när det blir fel, när våra experiment misslyckas, då vill vi väldigt gärna skylla på någon annan.

Ofta skyller vi på Gud. Märkligt nog.

Själens ankare

Upplever du att din tro, kanske hela ditt liv, svajar? Att du ena dagen är lugn och trygg, för att nästa dag vara full av oro och tvivel?

Då är du inte ensam. Det är kanske så det är att vara människa. Men det finns hopp, även för dig.

I Hebreerbrevet står det att ”Detta hopp är vår själs ankare”.

Det hopp som orden syftar på är hoppet om att livet inte tar slut när vi dör. Hoppet att Jesus Kristus har gjort det möjligt för oss att bli hela och trygga, inte bara i det här livet, utan även efter döden. Hoppet om gemenskap med Gud.

För att hoppet ska göra oss trygga behöver vi förstås lita på den som har gett oss möjligheten att hoppas.

Om du inte vet om du kan lita på Jesus föreslår jag att du tar reda på så mycket som möjligt om honom. Läs om honom i Bibeln, pratat med människor som känner honom. Prata gärna också med människor som har en annan uppfattning. Försök att få överblick över personen Jesus, inte bara lösryckta åsikter eller ögonblicksbilder. Ta reda på hur han mötte människor medan han levde som människa. Ta reda på hur människor har upplevt att han har mött dem. Och bilda dig en egen uppfattning om vem han var och vem han är.

Om du kommer fram till att du kan lita på Jesus kommer din tro på honom att vara som ett ankare, som du kan använda för att komma tillbaka till lugnet, tryggheten, kärleken och hoppet. Även om ankarlinan är lång går det att ta tag i den, och dra sig tillbaka till den plats där man kastade ankar.

Jesus kommer aldrig att ge upp om dig. Han släpper dig inte, om du inte själv verkligen vill att han ska göra det.

Du kan alltid lita på att du är älskad av Gud. Nu och för evigt.

Ett val som ingen slipper undan

Finns det en väg, en lära, en tro, som är ”den enda rätta”? Kan man säga att någonting är sant för alla människor? Hur tänker du om det?

– – – paus för eftertanke – – –

Vill du veta vad jag tänker?

Min tanke är att om allting är relativt, alltså om det finns en ”rätt tro” för varje enskild människa, om det finns lika många ”sanningar” om Gud som det finns individer i världen, då är ingen av dem ”sann”. Då finns det bara uppfattningar och åsikter, inga sanningar.

Den kristna tron säger att det finns en sanning som gäller för alla, överallt, genom alla tider. Sanning, inte åsikt. Vare sig vi gillar det eller inte.

Det är en tro som grundar sig i vad Jesus själv har sagt, enligt vad hans lärjunge Johannes skriver i sitt evangelium:

”Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig.” (Joh 14:6)

Den Fader som Jesus pratar om är den som har tänkt ut och format hela vår värld, allting vi kan se och höra och ta på, och allt som är för stort eller för smått för att vi ska kunna se eller förstå det.

Enligt den kristna läran kommer alla människor att behöva ta ställning, för eller emot Jesus Kristus. Aposteln Paulus skriver att alla knän ska böjas för Jesus Kristi namn och att alla tungor ska bekänna att Jesus är herre. (Fil 2:9-11)

Det innebär, enligt den kristna tron, att alla, både de som tror och de som inte tror, både de som vill och de som inte vill, en dag kommer att bli tvungna att se och inse vad som är sant och vad som inte är sant.

Du får givetvis tro precis vad du vill. Jag hoppas bara att du har funderat ordentligt, och grundar din egen personliga uppfattning på någonting som du är övertygad om är sant.

… och har del i världens bortvändhet från dig.

(Det här skrev jag för några år sedan, men det är tyvärr lika aktuellt fortfarande.)

Ännu ett terrordåd. Ännu en tid av sorg och avsky. Ännu en tid då vi kanske tänker ”vi” (som aldrig skulle…) och ”de” (som gör såna hemska saker).

Men eftersom vi människor har gemensamt ansvar för vår värld, och för varandra, har vi på sätt och vis del i ansvaret för det som har hänt. Vår egen synd (dvs allt som hindrar oss från att ha gemenskap med Gud och med varandra) gör det möjligt för andra att synda (dvs stå utanför gemenskapen med Gud och med andra människor).

Som vi säger i en av de olika bekännelseböner vi använder i kyrkan: ”Genom min synd är jag skyldig till mer ont än jag själv förstår, och har del i världens bortvändhet från Gud”.

På motsvarande sätt bidrar den som har släppt in Gud i sitt liv och i sitt hjärta till att göra världen bättre, genom att ha med sig Gud (i hjärtat) vart man än går. Det ena utesluter inte det andra.

Låt oss göra allt vi kan för att göra världen till en bättre plats att leva på! Låt oss göra allt vi kan för att ge Gud större utrymme i världen!