Eva, präst i Dalsland

Gamla Testamentet, framför allt Tredje Moseboken, innehåller detaljerade beskrivningar av hur djur skulle slaktas och offras för att Gud skulle bli nöjd, som det står i Bibel 2000. Det skulle också kunna stå att offren var som en lugnande doft, eller till försoning.

Att läsa de avsnitten i Bibeln kan kännas jobbigt, särskilt om fokus för läsningen är offerdjurens väl och ve.

Men Bibeln är inte skriven för Gud, utan för oss människor. Lagarna och reglerna i Gamla Testamentet är inte till för Gud, utan för oss. Gud behöver inte blidkas eller göras nöjd. Det är vi som behöver bli påminda om vilka vi är, och vem Gud är.

Naturligtvis gillar inte Gud att vi dödar djur och bränner upp dem till hans ära. Att gudsfolket befalldes att ändå göra det var inte för Guds skull, utan för deras egen skull. För att de skulle komma ihåg att de, och för den delen alla vi människor, spelar i en helt annan liga än Gud.

Eftersom Gud är helt igenom god och bra, medan vi människor inte är det.

Eftersom vi därför inte kan komma nära Gud utan att gå under, brinna upp av Guds blotta helighet.

Så om du tycker att det är jobbigt att läsa om djuroffren, tänk då på symboliken. Oxen, fåret, geten, duvan dog i stället för dem som offrade dem.

Bibeln är en helhet. En hel och sammanhängande berättelse om Gud, och om mänskligheten, som gradvis byggs upp över tid. Skapelsen, människans egoism (”syndafallet”), vägen tillbaka till gemenskap med Gud – alla böckerna i Bibeln bidrar med sin del av storyn.

Berättelsen om offersystemet är en förberedelse för berättelsen om Kristus, som geom sin död och sin uppståndelse gör det möjligt för oss att ha gemenskap med Gud och med varandra. Fastän vi inte är helt och hållet goda och bra.

Vår diskmaskin ville inte starta. Vi prövade allt, men ingenting hjälpte. Till slut kände vi oss tvungna att ringa efter en reparatör.

Reparatören kom. Hen tittade på diskmaskinen en stund. Sedan drog hen ut kontakten ur vägguttaget. Sedan satte hen in kontakten igen. Sedan startade hen diskmaskinen.

Vi hade också prövat med att dra ur kontakten. Men när vi väntade tio sekunder väntade reparatören 20-30 sekunder innan hen satte in kontakten igen.

Och detta kostade oss en tusenlapp.

Kanske samma sak gäller oss människor?

När vi inte fungerar som vi ska – när vi egentligen inte orkar gå till jobbet på morgonen, när vi inte för vårt liv kan komma på vad vi ska laga till middag, när vi inte orkar träffa människor, när vi … o s v – då kanske vi behöver ”dra ur sladden”, ta en paus, och vila ut? Inte bara ”tio sekunder”, utan 20 eller 30, eller så lång tid vi behöver för att verkligen bli utvilade.

Glöm inte att du är viktig, inte i första hand för det du gör eller presterar, utan för att du är den du är!

När gudsfolket i Bibeln hade befunnit sig i Egypten en tid började egypterna bli rädda för dem. Därför försökte de kuva dem genom att göra dem till slavar.

”Men ju mer man förtryckte dem, desto fler blev de och desto mer bredde de ut sig, så att egypterna kände sig hotade.” (2 Mos 1:12)

Det står ingenting om att invandrarna skulle ha uppträtt hotfullt, eller betett sig illa på något vis, bara att de var många. Egypterna kände sig hotade, blott och bart av främlingarnas stora antal.

Att enskilda individer, både bland invandrarna och bland egypterna, var rötägg, det kan vi förstås utgå ifrån. Men egypterna särbehandlade samtliga invandrare enbart för att de var invandrare.

Känns det igen?

Det finns olika sätt att se på Gud, på Guds handlande med oss, med skapelsen.

Ett sätt är att Gud hela tiden griper in, ser till att saker och ting händer, kanske att det är Guds aktiva handlande som gör att årstiderna växlar, att jorden går sin bana runt solen. Och att vi därför kan skylla på Gud när väder och annat inte fungerar som det borde fungera.

Ett annat sätt är att Gud inte bryr sig, bara tittar på, från lite avstånd, och inte påverkar någonting alls.

Ett tredje sätt, som jag själv är inne på, är att Gud skapade allting – på vilket sätt och i vilken takt tycker jag inte är så viktigt – och att det är Guds aktiva närvaro i skapelsen, Guds livsande, som gör att allting fortfarande fungerar, men att Gud som regel inte griper in i det konkreta skeendet. Om Gud skulle sluta att vara den som håller livet igång skulle både vi människor och hela skapelsen försvinna, gå upp i rök.

Det finns givetvis andra sätt att tänka om det här.

Hur tänker du själv?

Tilläggas skall att jag tror att Gud verkligen ingriper ibland. Men inte för att rädda oss människor från vår egen dumhet och ondska. Våra handlingar får konsekvenser, även för andra än oss själva. Men det är vi människor som tillsammans har ansvar för jorden och för våra liv. När Gud handlar, rent konkret, är det för att vi ska förstå vem han är.

När jag läser Psalmerna i Psaltaren slås jag av att de som skrev dem kände att de kunde säga precis allt till Gud. De visste att Gud tål att höra alla våra tankar, och att vi därför kan säga vad som helst när vi pratar med Gud.

Ibland behöver man prata av sig, klaga sin nöd, även om man kanske egentligen vet att man har fel, att det man känner inte är sant eller verkligt. Fastän man kanske inte menar allting man säger. Fastän man själv inser att man överdriver.

Vare sig du känner dig glad eller ledsen, arg eller nöjd, kärleksfull eller hatisk, trygg eller otrygg – du kan alltid säga precis vad du tänker och känner till Gud.

När du vågar vara helt ärlig mot Gud tror jag att du åtminstone ibland kommer att uppleva att orden i Filipperbrevet är sanna:

”Då skall Guds frid, som är mera värd än allt vi tänker, ge era hjärtan och era tankar skydd i Kristus Jesus.” (Fil 4:7)