Eva, präst i Dalsland

Har du någon gång undrat varför Jesus gör det så svårt för oss att tro på honom?

Varför kan han inte låta oss få se honom, med våra egna ögon, så att vi vet säkert att han finns, och vem han är?

Men vänta lite nu! Några av hans lärjungar fick ju faktiskt se honom i all hans härlighet, den där gången på det vi brukar kalla förklaringsberget. Och de blev alldeles skräckslagna.

Nej, vi vill nog inte se Jesus i all hans härlighet. Vi kan inte ta in hans helighet och renhet, det förmår inte våra sinnen och våra hjärnor hantera.

Men om vi någon gång ändå skulle få se en glimt av Jesus i hans härlighet, och överväldigas av upplevelsen, då skulle vi få vi höra samma sak som lärjungarna fick höra, där uppe på berget.

Vi får höra Jesus säga: ”Stig upp och var inte rädd.”

Och det är kanske Bibelns budskap i sammanfattning.

Stig upp!
Res dig, och våga vara den du innerst inne är!

Var inte rädd!
När Gud befriar dig från det som binder och förminskar dig, då släpper rädslan taget om dig.

För när Gud är med oss behöver vi inte göra om oss till någonting som vi inte är.

Då behöver vi inte vara rädda.

För då vet vi att vi är älskade.

Älskade av honom som har all makt, i himlen och på jorden.

Jag sitter just nu och vilar efter att ha städat på mitt skrivbord. Det var sannerligen på tiden! Massor av skräp, massor av damm. Nu är det tomt och snyggt igen. 🙂

Men vad händer om jag inte underhåller städningen, städar med jämna mellanrum, och slänger bort papper och annat som jag inte ska spara?

Då kommer det att se lika illa ut igen, ganska snart.

Jesus säger att när man har slängt ut allt skräp man har samlat på insidan, då behöver man fylla tomrummet med någonting annat, någonting som är bra. Annars blir det snart fullt med skräp igen.

Om du vill kan du läsa vad Jesus säger här: Matt 12:43-45, Luk 11:24-26

Att tolka Bibeln är som att spänna en gummisnodd.

En gummisnodd är till för att hålla ihop saker. Den töjer sig och ger med sig, efter behov.

Om gummisnodden dras ut för långt kan den brista.

Om den som drar ut gummisnodden tappar taget om den, kan den sprätta iväg åt oväntat håll, och förvandlas till ett vapen, som kan göra skada där den träffar.

Om gummisnodden används för att hålla ihop någonting som är mindre än dess omkrets, då ramlar den av, och gör ingen nytta.

Samma sak gäller för bibeltolkning.

Precis som när det gäller gummisnodden är bibeltolkningen till för att hålla ihop saker, hålla ihop berättelserna om Gud med berättelsernas läsare.

Bibeltolkning töjer sig och ger med sig, allt efter behov.

Om bibeltolkningen dras ut för långt, om tolkningen blir allt för långsökt eller fantasifull, går gummisnodden den av, och den som tolkar texterna och den som lyssnar/läser försvinner iväg åt olika håll.

Om den som tolkar bibeltexterna tappar kontakten med dem som lyssnar eller läser, då sprätter tolkningen iväg åt oväntat håll, och förvandlas till ett vapen, som kan göra skada där den träffar.

Om den som tolkar bibeltexterna inte vågar tolka alls, bara läser upp exakt vad som står i texten, då är tolkningen för slapp, och håller inte ihop någonting alls, och blir meningslös.

Så var rädd om gummisnodden, du (och jag) som har till uppgift att tolka Bibelns texter!

Idag läste jag Psalm 40 i Psaltaren i Bibeln. Där står bland annat detta:

”Mina synder har hunnit upp mig,
jag förmår inte se dem.
De är fler än håren på mitt huvud,
och modet sviker mig.”
(Ps 40:13)

Det påminner mig om ett experiment jag gjorde för många år sedan. Jag bad att Gud skulle låta mig märka när jag syndade, alltså när jag gjorde någonting som var fel.

Och det gjorde Gud.

Jag blev uppmärksam på att jag ofta gjorde saker som var fel. Små saker och större saker, hela tiden. Det kändes som att pulsa fram i djup snö. Det var jättejobbigt.

Så jag bad att Gud skulle låta mig slippa den upplevelsen, eftersom den blev en börda som tyngde mig till marken. Jag kunde ändå inte låta bli att göra fel. Jag kunde inte leva helt och hållet utan synd. Det kan ingen av oss.

Och Gud befriade mig från det ständiga medvetandet om alla mina synder.

Synd, brukar man säga, är allting som skiljer oss från Gud.

Varenda gång vi gör ett val där vi struntar i Gud, skaparen och livgivaren, syndar vi.

Varenda gång vi gör ett val där vi medvetet, avsiktligt och i onödan ignorerar andra människors relevanta behov, syndar vi.

Synd behöver inte vara någonting stort och förfärligt. Det kan vara pyttesmå saker.

Och syndens lön är döden, heter det. Så vi förtjänar alla att dö, eftersom vi alla gör saker som skiljer oss från Gud.

Men då ska vi också komma ihåg att Jesus gav sitt liv för att vi inte ska behöva dö.

Vi dör alla, en dag. Men vi får leva vidare tillsammans med Jesus, om vi vill det.

Om vi ger honom vårt förtroende, litar på honom, och låter honom bära oss över den fysiska dödens tröskel.

En kristen ska vara snäll och god, alltid på gott humör och vänlig mot alla i alla sammanhang. Eller hur?

Får man då som kristen säga ifrån? Bli arg och upprörd? Låta bli att göra det någon annan vill att man ska göra?

Läs om en arg och upprörd Jesus som säger ifrån på skarpen, i Mark 11:15 (och Matt 21:12 och Joh 2:14-16). Läs också om att Jesus inte alltid gjorde som andra ville, i Mark 10:35-40 (och Matt 20:20-23).

Jesus var ingen mes. Det behöver inte vi heller vara.