Den seger som har besegrat världen

[responsivevoice voice=”Swedish Female” buttontext=”Listen to this”] ”… detta är den seger som har besegrat världen: vår tro.” Så står det i en av dagens texter, idag på Andra söndagen i påsktiden. Det låter som om vi som tror på Gud ska strida mot världen, och besegra den. Men läser man dagens text ur Psaltaren får man klart för sig vad det är för en strid vi är inblandade i. Där står att generation efter generation ska ropa ut Guds stora godhet och jubla över hans trofasthet. Vi ska inte strida mot människor, eller med vapen i hand. Vi ska berätta vad vi vet om Gud och om hans kärlek, och vi ska låta hans kärlek bli synlig i våra egna liv. Och den seger som ska vinnas är att alla människor en dag ska veta vem Gud är och vad det innebär att leva i gemenskap med honom. Sen är det upp till var och en att välja hur man vill använda sig av den kunskapen.

[/responsivevoice]

(Jer 18:1-6; 1 Joh 5:1-5; Joh 21:15-19; Ps 145:1-7)

Svårigheter och bekymmer

Vi människor tänker mycket på vår hälsa, och på hur vi ska leva längre. En del av oss lägger mer energi på sådana tankar än andra. Men viktigare än livslängd och hälsa är inre livskvalitet. Ett långt liv utan sjukdomar och plågor leder inte automatiskt till ett mer meningsfullt liv.

Ibland tror jag att sjukdomar och plågor kan vara till hjälp för oss. Genom att vi möter svårigheter av olika slag lär vi oss att uppskatta livet på ett annat sätt än vi skulle ha gjort om allting bara hade rullat på, utan gnissel och utan motgångar. Bekymren i sig gör oss inte mycket gott. Det är hur vi hanterar bekymren som formar oss.

Jag säger inte att jag är bra på att hantera de svårigheter som möter mig i livet. Jag säger bara att jag vill försöka.

”Vem av er kan med sina bekymmer lägga en enda aln till sin livslängd?”

(Luk 12:25)

 

Sinnesrobönen

Här är en användbar bön:

”Gud, ge mig sinnesro
att acceptera det jag inte kan förändra,
mod att förändra det jag kan
och förstånd att inse skillnaden.”

Själv lägger jag allt för mycket tid och kraft på saker som jag inte kan förändra. Det vill jag förändra.

Vem tror jag att jag är, egentligen?

När jag sitter här och lägger ut den ena texten efter den andra som jag själv har skrivit kan jag inte låta bli att reflektera över anledningen till att jag gör det. Vem tror jag att jag är, egentligen? Är mina ord så speciella och intressanta att hela världen vill läsa dem? Det är de förstås antagligen inte. Men det evangelium som jag har fått i uppdrag att berätta om är både speciellt och intressant. Om du som läser det här tycker att jag verkar mallig – varsågod, det får du tycka! Om någon annan som läser det här får någonting av tröst, uppmuntran och hopp av orden på sidan, ja, då är det värt det.