När all tvätt samlas i påslakanet

När jag tvättar lakan brukar det mesta av tvätten samlas inne i ett av påslakanen. Handdukar, örngott, underlakan och övriga påslakan kryper på något vis in i där, och stannar där. Så när jag tar ut tvätten ur maskinen är allt bara en enda stor klump.

När jag ska hänga upp tvätten till tork får jag därför plocka ut en sak i taget ur påslakanet, och skaka ut det, innan jag hänger upp det.

Det är ett pyssel som kräver tålamod.

Så tror jag att kan vara med våra tankar och bekymmer också. I alla fall kan det vara så för mig.

Jag bekymrar mig för någonting. Och då snurrar alla mina andra tankar in sig i det bekymret, så att allt blir en enda klump.

Då får jag sätta mig ner och plocka fram en tanke i taget, och skaka ut den, och ge den till Gud. Och sedan ta nästa tanke, och skaka ut den, och ge den till Gud.

Till slut har jag identifierat alla enskilda tankar, och gett dem till Gud.

Då är jag oftast inte lika bekymrad längre.

”Gör er inga bekymmer, utan när ni åkallar och ber, tacka då Gud och låt honom få veta alla era önskningar. Då skall Guds frid, som är mera värd än allt vi tänker, ge era hjärtan och era tankar skydd i Kristus Jesus.” Fil 4:6-7

.

Du kanske vill läsa fler inlägg på min blogg?
Här är en länk till ett av dem:

Gud har inte bråttom

Det där med att alltid vara glad

På ett ställe i Filipperbrevet i Bibeln står det så här:

”Gläd er alltid i Herren. Än en gång vill jag säga: gläd er.” (Fil 4:4)

Det kanske kan låta som att vi alltid ska vara glada, vad som än händer. Och på sätt och vis är det också så. Men det står ”i Herren”. Gläd er alltid i Herren.

Vad som än händer oss i livet kan vi alltid vara säkra på att vi, om vi vill det, får höra till Gud. Vi, du och jag och alla andra, får vara Guds barn. Vi får vara lika trygga med Gud som ett litet barn är, om det barnet har åtminstone en förälder som verkligen vet hur man älskar och tar hand som sitt barn (och inte bara vet det, utan också gör det).

Det är för att vi får vara Guds barn som den som skrev orden i Filipperbrevet menar att vi alltid ska glädja oss. Vet man i sitt inre att man är älskad, helt och hållet, hela tiden, vad som än händer, då kan man alltid vara glad för det. Även när det är annat som man verkligen inte tycker att man kan (eller ska) vara glad för.

Ibland får man nog gräva lite för att hitta den där glädjen ”i Herren”. Det är inte alltid den känns, man kan behöva fundera ett tag för att komma ihåg hur trygg man är, i det avseendet.

Jag hade kunnat skriva ”jag” i stället för ”man”.

Jag hade också kunnat skriva ”du”.

Kärlek kan inte tvingas fram

”Du skall älska Herren, din Gud, av hela ditt hjärta, med hela din själ och med all din kraft.” (5 Mos 6:5)

Hur kan man älska någon med hela sitt hjärta, hela sin själ och all sin kraft?

När man är förälskad går det bra. Då är man helt uppfylld av målet för sin kärlek. Men sedan går dagarna. Kärleken blir till vardag. Hjärta och tanke fylls med annat än den första förälskelsen överväldigande känslostorm.

Vad händer då?

Antingen tänker man att kärleken har tagit slut, och att man behöver hitta (eller redan har hittat) någon annan att älska.

Eller också tänker man att kärleken är ett förbund, ett löfte om trohet. Och försöker hitta sätt att älska som inte i första hand bygger på känslor.

Men kärlek kan inte tvingas fram. Om någon kräver att bli älskad har den personen redan förbrukat det förtroende som är grunden för kärleken. Kärleken måste först komma av sig själv, innan den kan bli en överlåtelse, ett förbund, ett löfte.

När Gud säger att ”du ska älska” mig ”av hela ditt hjärta”, då är det inte ”du ska älska” som betonas. Inte ens Gud kan tvinga fram kärlek. Nej, det som betonas är ”hela”.

Älska mig, eller älska mig inte, men gör det helhjärtat. Det är vad Gud säger.

Att älska Gud kan innebära känslor. Särskilt när man just har upptäckt vem Gud är. Men det är inte känslorna som bär kärleken.

Om du vill tillhöra Gud, fundera då på vad det kostar dig.

Fundera på vad det ger dig.

Och gör ett val som du tror att du kan hålla fast vid, både när solen skiner och när åskan går.

.
Du kanske vill läsa fler inlägg på min blogg? Här är en länk till ett av dem:
Gärna förmåner – men inte på någon annans bekostnad

Alltid något att fira

En gång i tiden hade jag ett café. Ett inte särskilt lönsamt café, eftersom min målsättning inte i första hand var att tjäna pengar på verksamheten.

Det var ett bokcafé med kristen inriktning, och lite då och då tyckte jag att jag ville bjuda på tårta. Om jag inte kom på någon annan anledning att fira tog jag till det här:

”Detta är den dag som Herren har gjort. Låt oss på den fröjdas och vara glada.” (Ps 118:23)

För om det är så, som jag och många med mig tror, att vi har Gud att tacka för att vi finns till är varje ny dag värd att fira. Eller hur?