En och annan rövare

När Jesus avrättades på ett kors avrättades också två
rövare på varsitt kors. Den ena rövaren hånade Jesus, och var cynisk och hatisk ända in i döden. Men den andra rövaren vände sig till Jesus och sa:

”Jesus, tänk på mig när du kommer med ditt rike.” (Luk 23:42)

Det var allt som behövdes för att Jesus skulle ta emot honom.

Rövaren visade med sina ord att han trodde på Gud, att han förstod att han hade levt sitt liv på fel sätt, att han trodde på att Jesus var mer än en människa, att han trodde på att Jesus hade ett rike som inte var ett vanligt världsligt rike. Han bad inte ens om förlåtelse för det onda han hade gjort i sitt liv, det som han dömdes till döden för. Han bara bad Jesus bry sig om honom.

Bara en av de fyra evangelierna berättar om den här rövaren på det sättet. Du kan läsa berättelsen här: Luk 23:32-43

Om du tror på Jesus får du samma svar från honom som rövaren fick:

”Sannerligen, redan i dag skall du vara med mig i paradiset.”

P.S. Rövaren var på väg att dö när han vände sig till Jesus. Men det var inte därför Jesus tog emot honom. Man kan vara med Jesus ”i paradiset” medan man fortfarande lever. Mer om det en annan dag.

Ingen skönmålning, precis

Bibeln berättar en historia som inte är anpassad för att visa bara det positiva och vackra. Det finns både ont och gott i storyn, och både goda och onda människors handlingar visas upp. Till och med den store (kung David) gjorde både gott och ont i sitt liv, står det.

Om Bibeln bara var ett påhitt av Israels folk, som hela Gamla Testamentet handlar om, då tror i alla fall jag att de goda människornas onda handlingar skulle ha tonats ner, eller inte tagits med alls.

Eller vad tror du?

Men vad ska man göra, då?

OK, om man nu har bestämt sig för att bli en kristen, vad ska man då göra?

(Ett annat sätt att säga ”bli kristen” är ”bli frälst”. Ordet frälst betyder helt enkelt räddad. Vad man blir räddad från ska jag återkomma till.)

I Bibeln finns det både enkla och komplicerade svar på frågan. Det enklaste svaret är:

Tro på Herren Jesus! (Apg 16:30-31)

Att tro på Jesus är både lätt och svårt. Mer om det (också) en annan dag.

Pseudo-yrken, igen

Jag skrev för några dagar sedan om ”pseudo-yrken”, alltså yrken som inte har något samband med jordens kretslopp eller den mänskliga livscykeln. Givetvis är den definitionen en grov förenkling och generalisering. Det finns många yrken som är både riktiga och viktiga utan att handla om mat, inte minst alla olika serviceyrken.

I programserien Sociala monster, på SVT, ges typiska exempel på vad jag skulle kalla pseudo-yrken. Man kan försörja sig på att vara kändis, utan att göra någon egentlig praktisk nytta. Kanske speglar det vår tid, där vi sätter det egna jaget främst, och där vi verkar tänka mest på oss själva och på våra pengar (2 Tim 3:2).

Som präst kommer jag att hantera den mänskliga livscykeln, från barndop till begravning. Jag kommer också att ha möjlighet att engagera mig för jordens kretslopp, även om det kanske inte uttryckligen kommer att stå med i min arbetsbeskrivning. Präst är därmed inte ett pseudo-yrke, enligt min definition.

Hur tänker du?