Eva, präst i Dalsland

Ibland tror jag att vi har för oss att Jesus inte var så känd medan han levde, att han började bli känd först efter sin uppståndelse. Men om man läser i evangelierna får man ett annat intryck.

I tre av evangelierna står det att Jesus gav sina tolv närmaste lärjungar makt över orena andar/demoner och kraft att bota sjukdomar, och sände ut dem i hela landet för att förbereda att han själv skulle komma dit (Matt 10:1, Mark 6:7, Luk 9:1). I Lukasevangeliet står det att han gjorde samma sak med sjuttiotvå andra lärjungar (Luk 10:1).

Det var alltså en hel massa människor som gick omkring hela i landet och pratade om Jesus, och som också själva på hans uppdrag gjorde vad vi skulle kalla underverk. Internet och sociala media fanns inte på den tiden, inte ens TV eller radio. Men utifrån vad som berättas i Bibeln kan vi vara ganska säkra på att de allra flesta i landet hade hört talas om Jesus, och kände till vad han sa och gjorde.

Trots att våra moderna kommunikationsmedel inte fanns vid den tiden spred sig nyheter snabbt och långt. När aposteln Paulus stod inför rätta sa han till kungen att det som hänt (och då syftade han främst på det som hade hänt när Jesus hade dött och blivit levande igen) inte hade ”tilldragit sig i någon avkrok”. Jesus levde inte i ett litet undangömt land som ingen kände till. Och det var inte bara han själv som drev ut demoner och botade sjuka, utan även hans lärjungar.

Om Jesus var så känd redan medan han levde, och om till och med hans lärjungar gjorde underverk, vad betyder det för oss idag?

Jag gillar att resonera logiskt, även när det gäller min kristna tro. Här är ett boktips för den som funderar på om det finns några logiskt hållbara argument för att vara en kristen: Kristen på goda grunder (om länken inte fungerar kan du läsa på den här sidan i stället), av Stefan Gustavsson. Den gavs ut 1997 och är ”definitivt slut” på det utgivande förlaget, men kan fortfarande köpas i flera olika nätbutiker. Underrubriken är ”Om sanning i en tid av tvivel”. Det hade lika gärna kunnat stå ”Om sanning i en tid av relativism”.

Här kan du, om du vill, läsa mer om Stefan Gustavsson och vad han har gjort och skrivit: Vem är Stefan Gustavsson?

Ibland kan tanken på att någon vet allt om oss kännas oroande, kanske rentav skrämmande. Det finns en hel del i mig som jag helst skulle vilja glömma bort, och som jag helst inte vill att någon annan ska få vetskap om. Fastän jag ska bli präst tänker jag tankar som jag inser att jag inte borde tänka, säger saker som jag förstår att det inte är så bra att säga, och gör inte alltid de rätta sakerna. Kanske det är likadant med dig?

Om Gud vet allt om mig, då vet han också allt det där som jag helst skulle vilja glömma, eller gömma. Då kan hans kunskap om mig kännas oroande. Vad tycker Gud om mig, när jag kan tänka, säga och göra så där?

Men Gud använder inte sin kunskap om mig till att trycka ner mig. I stället vill han hjälpa mig att få ordning på mitt liv. Vad jag än har gjort har jag alltid möjlighet att plocka fram det i ljuset och ge det till Gud. Då får jag förlåtelse, och förlåtelsen befriar mig, så att jag orkar ta itu med det jag behöver ändra på.

Och det gäller lika mycket för dig som för mig.

När människor ser våra hemliga dumheter är det risk att de ser ner på oss, och tar avstånd från oss. Kanske för att det är lättare att se ner på andra människor än att kännas vid att man är likadan själv. Men när Gud ser våra hemliga dumheter kommer han närmare. Inte som ett hot, utan som en vän.

Att vara helt och hållet känd av någon som älskar mig helt och hållet blir en lättnad. Jag behöver inte lägga min energi på att gömma undan saker, eller på att försöka vara någon annan än den jag egentligen är.

Samma sak gäller för dig också. Gud vet allt om dig. Och han älskar dig ändå. Eller som Ingemar Olsson sjunger: ”Du är helt enkelt genomskådad, men lika välkommen för det” (Lyssna på sången här, om du vill).

När man funderar på hurdan Gud är (om man nu tror att Gud finns, förstås) kan man fundera åt flera olika håll.

Man kan koncentrera sig på allt dåligt som finns. Krig, svält, miljökatastrofer, onda människor… listan kan bli hur lång som helst. Med så mycket som är dåligt kan det väl inte finnas en Gud som är god?

Men man kan också se det från andra hållet. Egentligen är det ju ganska konstigt att vi människor inte har råkat värre ut än vi har gjort. Våld och krig och hat har funnits i alla tider, men vi, människorasen, har ändå överlevt. Med tanke på hur många som kör bil när de har druckit alkohol är det obegripligt att det inte händer fler olyckor och att inte fler människor dör i trafiken. Och trots att så många bara verkar bry sig om sig själva finns det fortfarande kärlek och vänlighet ibland oss. Kanske det ändå kan vara så att det finns en Gud som är god, och som skyddar oss från att förinta oss själva?

Om det finns en Gud som är god, hur skulle det då påverka dig och ditt liv?

När Jesus avrättades på ett kors avrättades också två
rövare på varsitt kors. Den ena rövaren hånade Jesus, och var cynisk och hatisk ända in i döden. Men den andra rövaren vände sig till Jesus och sa:

”Jesus, tänk på mig när du kommer med ditt rike.” (Luk 23:42)

Det var allt som behövdes för att Jesus skulle ta emot honom.

Rövaren visade med sina ord att han trodde på Gud, att han förstod att han hade levt sitt liv på fel sätt, att han trodde på att Jesus var mer än en människa, att han trodde på att Jesus hade ett rike som inte var ett vanligt världsligt rike. Han bad inte ens om förlåtelse för det onda han hade gjort i sitt liv, det som han dömdes till döden för. Han bara bad Jesus bry sig om honom.

Bara en av de fyra evangelierna berättar om den här rövaren på det sättet. Du kan läsa berättelsen här: Luk 23:32-43

Om du tror på Jesus får du samma svar från honom som rövaren fick:

”Sannerligen, redan i dag skall du vara med mig i paradiset.”

P.S. Rövaren var på väg att dö när han vände sig till Jesus. Men det var inte därför Jesus tog emot honom. Man kan vara med Jesus ”i paradiset” medan man fortfarande lever. Mer om det en annan dag.