Jesus är inte ”kultur”

Somliga menar att Svenska kyrkan är viktig som ”kulturbärare”. Och så kan det nog vara. Också. Men om kyrkan bara är bärare av en kultur som anses vara viktig att bevara för sin egen skull, då är den ingenting värd som kyrka.

Det är innehållet som avgör om kyrkan är betydelsefull eller inte, inte kyrkans uttryck.

Och kyrkans innehåll stavas J-e-s-u-s.

Kyrkan är en gemenskap av människor som tror (eller vill tro) på Jesus Kristus.

Utan Jesus ingen kyrka, vad vi än säger och gör.

.


Du kanske vill läsa fler inlägg på min blogg?
Här är en länk till ett av dem:

Från fängelsekund till chef

Advent

Advent,
han kommer,
ja, han är redan här,
min Herre,
Jesus Kristus.

På julafton ”föds” han,
och i skepnad av ett litet
skyddslöst barn
ber han dig
att sprida ljus
och glädje
i denna mörka tid.

Jag kan inte annat
än lyda min Herre.

Hur är det med dig?

(Eva, 19 år)

.


Du kanske vill läsa fler inlägg på min blogg?
Här är en länk till ett av dem:

Vill du veta vad som ska hända dig, i förväg?

… ska du dö.

Jag brukar säga att Gud redan från början visste att vi människor skulle välja att gå vår egen väg i stället för att lyssna på vad Gud säger.

Du kan läsa mer om det på den här sidan: Gud visste!

Resultatet av vårt kollektiva val ser vi omkring oss varenda dag.

Jag tror att om vi funderar lite extra kommer vi att se att nästan allting som händer oss – oss personligen, oss människor, eller vår värld – beror på att människor, eller rättare sagt människosläktet, väljer att gå sin egen väg i stället för att göra det som är bra för oss.

Men om Gud visste hur det skulle bli, varför varnade han oss inte?

Svaret är att vi blev varnade. På ett mycket tydligt sätt:

… skall du dö”.

Om berättelsen i Bibeln är bokstavlig eller symbolisk spelar inte så stor roll, tänker jag. Budskapet är detsamma.

Om vi har blivit skapade av Gud, om vi är resultatet av Guds tanke och handling, då har vi också blivit varnade, informerade om vad som händer när vi väljer att lita mer på oss själva och på varandra än på Gud.

För det enda vi med säkerhet vet, här i livet, det är att vi en gång kommer att dö.

Hur vi dör, när vi dör, vad som rent konkret och praktiskt orsakar vår död, det kan vi inte veta i förväg.

Men vi kan veta, eller tro, att den som har tänkt ut oss inte har glömt oss eller övergivit oss, och att döden inte är slutet på vår existens.

Vi kommer inte att bli utplånade av någon ny pandemi. Och även om jag eller du skulle dö av sjukdom är det inte slutet.

Inte slutet på mitt liv. Inte slutet på ditt liv. Inte slutet på mänsklighetens liv.

.
Du kanske vill läsa fler inlägg på min blogg? Här är en länk till ett av dem:
Är det bra att få allt man vill ha?

Det som finns i hjärtat kommer ut genom munnen

Våra ord avslöjar ofta vad vi har i vårt hjärta, vare sig vi vill det eller inte.

Barn säger många gånger precis vad de tänker. Det tycker vi vuxna ofta är pinsamt.

När man blir vuxen blir man bättre på att vakta sin tunga, men jag erkänner att jag inte alltid tänker innan jag talar.

Egentligen vore det bättre om jag (du) förändrar mitt (ditt) hjärta, så att det som finns där är bra, i stället för att jag (du) behöver vakta min (din) tunga hela tiden så att inte fel saker slinker ut.

Jag tror att den som har ett gott hjärta också lever ett bättre liv.

Vad tror du?

”Mer än allt annat – vakta ditt hjärta,
ty hjärtat styr ditt liv.” (Ords 4:23)

.


Du kanske vill läsa fler inlägg på min blogg?
Här är en länk till ett av dem:

Det där med äktenskap

Den där stoltheten!

Böj på nacken, Eva!

Ta tillbaka det där,
det var fel,
det var dumt.

Erkänn,
det var du som missade,
gjorde en tabbe.
Det var ditt fel
att det blev som det blev.

Stå inte bara där
stolt som en staty.
Lär dig ta emot kritik,
medge dina fel.

Allt blir så mycket enklare
om vi inte
är som porslinsägg:
hårdnackade,
okuvliga,
ger aldrig vika.

Lär dig säga
”Det var mitt fel,
förlåt mig!
Jag ska försöka
bättra mig.”

(Eva, 16 år)

.


Du kanske vill läsa fler inlägg på min blogg?
Här är en länk till ett av dem:

Skamkänslor och gummiband