När man har nått sitt mål (del 8)

En kommentar jag har fått på den här blogg-serien om att nå sitt mål är att det kan vara ett mål att landa i det man just nu är i. (Tack Eva!)

Leva i nuet, brukar man säga.

Det är inte så lätt som man skulle kunna tro.

Leva i nuet.

Vara medveten om var man är just nu, vad man ser och hör och känner.

Göra det man gör just nu.

Inte hela tiden tänka på vad som har varit, eller vad som ska komma.

Bara leva i det man just nu har.

”Gör er därför inga bekymmer för morgondagen.” (Matt 6:25-34)

Har du prövat det?

När man har nått sitt mål (del 7)

Som troende kristen ser jag fram emot att en dag få möta Gud på ett nytt sätt, och få leva på det vis som det var tänkt från början.

En dag, när den rätta tiden är inne, kommer Gud att ta tag i vår värld, och i oss, och göra slut på det som brukar kallas ”det onda”.

Det är också ett mål. Men ett mål som jag inte själv kan vara på väg mot, inte genom att göra det ena eller det andra.

Eller kan vi göra någonting för att den dagen ska komma fortare?

Hur tänker du om det?

När man har nått sitt mål (del 6)

Men egentligen kan man nog aldrig helt och fullt nå sitt mål.

Det finns alltid nya mål att vara på väg mot.

När man blir troende, när man på något vis får en tro på att det finns en Gud som bryr sig och som vill någonting med våra liv, då har man nått ett mål.

Men det går alltid att nå längre. Lära sig mer. Lära känna Gud bättre. Lära känna sina kristna syskon bättre. Bli tryggare i sin tro.

Fortsättning följer.

När man har nått sitt mål (del 5)

Nu tycker du kanske att jag är tjatig, som skriver om det här med att nå sitt mål, idag igen.

Men det är ett viktigt ämne, tycker jag.

Jag har varit på väg mot att bli präst sedan 2008. Eller sedan 2003. Eller sedan 1984. Eller sedan 1981. Eller ännu längre. Beroende på hur man ser på saken.

Det har präglat mitt liv att ”vara på väg”.

Nu är jag inte längre på väg, inte på samma sätt.

Och jag är nyfiken på hur jag reagerar på det.

Fortsättning följer.