Gör dig inga bekymmer!

Beredelseord Femtonde söndagen efter Trefaldighet 2018 (Första årgången)

Bibeltext: Matt 6:31-34

”Fråga inte: Vad skall vi äta? Vad skall vi dricka?” säger Jesus i texten. Ska vi då inte ta ansvar för våra liv, för vad vi behöver för att överleva?

Jo, självklart ska vi det!

En gång i min ungdom packade jag en resväska och gav mig av ut i världen – utan pengar, utan kontakter, utan att ta ansvar. Jag hade tur, eller om jag var beskyddad. I vilket fall som helst gick det bra för mig, och jag kom hem helskinnad. Men jag lärde mig att jag måste ta ansvar för mitt eget liv. Precis som du också måste göra.

Vad vi inte behöver göra är att bekymra oss, framför allt behöver vi inte bekymra oss i onödan.

Om vi oroar oss för vad som ska hända oss i morgon, då glömmer vi att leva i nuet, att vara öppna för vad som händer omkring oss, att njuta av livet och se allt det goda vi faktiskt har.

Gud vet vad vi behöver. Han har gett oss en jord att leva på, han har gjort det möjligt för oss att få tag på mat att äta, och han har gett oss varandra att få hjälp av när vi får det bekymmersamt.

Tyvärr gör vi inte alltid det vi borde göra.

Vi tar inte vara på våra möjligheter, vi gläder oss inte över det vi har omkring oss, vi hjälper inte varandra, och vi stirrar oss blinda på vad som – kanske – ligger framför oss i stället för att leva i nuet.

Om du – som jag, känner att du skulle behöva bli bättre på att inte göra dig bekymmer, då får du – som jag, lägga fram det inför Gud och be om förlåtelse.

Och sedan – det är minst lika viktigt – får vi också ta emot förlåtelsen som Gud ger.

Älska dig själv som din nästa

Älska din nästa som dig själv, står det i en av bibeltexterna vi läste i gudstjänsten i söndags.

Älska din nästa som dig själv.

Jag skulle vilja vända på det, och säga: älska dig själv som din nästa.

För ibland älskar vi inte oss själva, fastän vi älskar andra.

”Jag är fin
för du, Gud, har skapat mig.
Jag är dyrbar
för du älskar mig.
Skön är jag
i dina ögon
en ädelsten
i din hand.

Därför kan det kvitta
om någon säger
att jag är värdelös
och dum.
I mitt hjärta
viskar du sanningen:
att jag är värd
mer än guld.

Jag är din ögonsten
din hemliga skatt.
Du, Gud, är glad
att jag finns till.
Jag vill tacka dig
så länge jag lever
och aldrig glömma
vem jag är.”

(Margareta Melin)

Känner du dig borttappad?

Betraktelse Tredje söndagen efter Trefaldighet 2018 (Första årgången)

Bibeltexter: Mika 7:18-20, Luk 15:1-7

Har du känt dig borttappad någon gång?

Har du känt dig vilsen i livet, ensam och utan hopp?

Det har jag, många gånger.

Men vi är aldrig så ensamma som vi känner oss. Gud är aldrig långt borta, även om det ibland kan kännas så.

I evangelietexten berättar Jesus om en herde, som har etthundra får, och som bryr sig så mycket om varje litet får att han lämnar alla de andra och går och letar efter ett enda får som har försvunnit.

Herden är Jesus själv, och fåren, det är vi.

När vi känner oss långt borta från Gud är han fortfarande lika nära.

Egentligen behöver Jesus inte leta efter oss. Han vet hela tiden var vi är, och där vi är, där är han också.

Men för oss kan det kännas som om vi är långt borta. Och då gör Jesus allt han kan för att vi ska förstå att vi fortfarande är kvar hos honom.

Jag vet inte hur det är med dig, men jag känner mig ibland som en dålig människa. Jag gör inte alltid det jag vet att jag borde göra. Jag tänker inte alltid det jag vet att jag borde tänka. Jag känner inte alltid det jag vet att jag borde känna. Och då tänker jag att Gud kanske inte tycker om mig längre.

Men Gud har lovat att ta bort vår skuld och förlåta vår synd. Han inte bara förlåter synden, han kastar den i havets djup!

För Gud är inte en sträng domare, som söker efter fel hos oss.

Gud vill helst visa nåd, och förlåta oss när vi gör fel.

När vi dömer oss själva letar Gud efter förmildrande omständigheter. Han söker vår blick, när vi skäms, och inte vågar titta på honom.

Och när vi kommer tillbaka, när vi förstår att vi är förlåtna, att Gud fortfarande älskar oss, då blir han glad, lika glad som herden i liknelsen som Jesus berättade.

För Gud älskar oss mer än vi kan förstå.

Och vi kan alltid komma till Gud genom Jesus Kristus.

Det har han lovat.

Att se ner på andra människor

Beredelseord Elfte söndagen efter Trefaldighet 2018 (årgång 1)

Bibeltext: Luk 18:9-14

Vad gjorde fariséen i den här liknelsen för fel?

Han tyckte att han var ganska duktig, men om man är duktig får man vara glad och tacksam för det.

Han tackade Gud, men det är aldrig fel att tacka Gud.

Däremot tyckte han att han var bättre än andra människor. Det var det han var stolt över, och tackade Gud för.

Jag tror att han tänkte att Gud tyckte bättre om honom för att han var så duktig och gjorde allting rätt, att han var mer värd än andra.

Och det var fel.

Vad gjorde tullindrivaren som var rätt?

Jo, han kände sig själv.

Han visste att han inte var en så bra människa som Gud ville att han skulle vara, och som han själv egentligen ville vara.

Han kände sig själv, och han kände Gud.

Han visste vad Gud ville, hur Gud ville att han skulle leva. Så som han inte levde, fastän han ville göra det.

Men han visste också att Gud älskade honom, och att Gud skulle förlåta honom, eftersom han ångrade sig, och bad om förlåtelse.

Gud ser vad som finns i våra hjärtan. Han vet vad vi vill och vad vi önskar, hur vi egentligen vill vara och vad vi egentligen vill göra.

Och det är det Gud bryr sig mest om.

Det spelar ingen roll vad andra människor tycker, om oss.

Det spelar inte så stor roll vad vi själva tycker, om oss.

Det viktiga är vad Gud tycker, om oss.

När vi blir besvikna på oss själva, då blir inte Gud besviken på oss.

När vi blir trötta och inte orkar med oss själva, då orkar Gud fortfarande med oss.

För att han älskar oss lika mycket hela tiden.

Och tack vare Jesus Kristus kan vi alltid göra som tullindrivaren:

Vi kan komma till Gud och be om förlåtelse.

Nåd, inte makt

Jesus, vet du vad? Till och med demonerna lyder oss, när vi säger ditt namn!

Lärjungarna var superlyckliga. Wow, vilken makt de hade!

Men Jesus, som hade gett dem den makten, sa:

Var inte så glada över det där, det är inte inte viktigt.

Det som är viktigt, det är att höra till Guds rike, att ha kontakt med Gud.

Och det är nåd. Inte makt.

(Läs bibeltexten här, om du vill: Luk 10:17-20)