Eva, präst i Dalsland

Vem kan se Guds härlighet utan att bli förskräckt? Gud är så otroligt mycket härligare än vi kan föreställa oss. Om vi skulle få se en skymt av Gud, ansikte mot ansikte, skulle ingen av oss vara oberörd.

När Petrus, Jakob och Johannes fick se Jesus stråla av ljus, på förklaringsberget, blev de rädda. De hade vandrat med Jesus en tid, och sett honom göra otroliga saker och säga saker som fick dem att häpna. Ändå blev de överväldigade av synen. Efteråt fortsatte de som vanligt, tillsammans med den Jesus de kände så väl.

När vi tänker på hur mäktig och helig Gud är, låt oss då inte glömma bort att denna mäktiga och heliga Gud faktiskt älskar oss människor, var och en av oss, med en kärlek som gör att vår rädsla försvinner när vi upplever den.

Läs bibeltexten här: Mark 9:1-13

”Genom att laglösheten tilltar kommer kärleken att kallna hos de flesta.” (Matt 24:12)

Frågan är vad som är orsak och vad som är verkan. Ökar laglösheten för att kärleken kallnar, eller kallnar kärleken på grund av att laglösheten ökar?

När jag hör och läser om allt som händer i både Sverige och övriga världen, då fylls jag av motstridiga känslor. Ilska och besvikelse över det som händer brottas med en känsla av att vi måste göra allt vi kan för att sprida kärlek och förståelse mellan människor, för att eventuellt kunna påverka det mänskliga klimatet till det bättre.

Den här sången sjöng vi när jag växte upp: En ensams händer kan ej bygga en fredens värld

En och en kan vi aldrig förändra och förbättra vår värld. Men om vi gör gemensam sak kan vi åstadkomma oerhört mycket.

Ska vi, du och jag, komma överens om att göra det vi kan för att sprida kärlek, Guds oändliga kärlek, som motvikt mot ondska och hat?

Då behöver du ta en titt på bilden här nedanför. Grå och mossig, kanske. Men rak och stolt, med blicken riktad mot framtiden.

”Därför ger jag inte upp. Även om min yttre människa bryts ner förnyas min inre människa dag för dag.” (2 Kor 4:16)

Om du har följt min blogg ett tag vet du nog att jag blev prästvigd för snart ett år sedan, och har arbetat som pastorsadjunkt sedan dess.

Nu ska jag gå vidare till en tjänst som komminister. Var jag kommer att arbeta är ännu inte bestämt.

Beroende på var jag får tjänst kommer mitt arbete att vara ”lätt” eller ”svårt” (för att generalisera och förenkla det hela).

I en församling eller ett pastorat som är väl fungerande, och där personalen är fulltalig, kan jag så att säga glida in och hitta min plats. Det kallar jag ”lätt”.

I en församling eller ett pastorat som inte fungerar så bra, och/eller där det saknas personal, kommer det att krävas mer av en nyanställd präst, eftersom det kanske inte är så tydligt vad just den prästen ska fokusera på. Det kallar jag ”svårt”.

Vill jag få en ”lätt” eller en ”svår” tjänst?

Jag vet inte riktigt. Det finns fördelar och nackdelar med båda varianterna.

Huvudsaken, som jag ser det, är att jag är präst. Och det kommer jag att vara, oavsett var jag får jobb.

Det är ganska vanligt, nu för tiden, att föräldrar skriver sina barns namn någonstans på sin kropp. Det är ganska vanligt, men inte något nytt för vår tid.

Redan för mer än 2500 år sedan skrevs detta:

”… ditt namn är skrivet i mina händer …”

Ditt namn är skrivet i Guds händer. Gud glömmer aldrig bort dig.

Du är älskad, precis som du är.