Jag är en riktig Marta…

”Marta, Marta, du gör dig bekymmer och oroar dig för så mycket, fast bara en sak behövs”, sa Jesus. (Luk 10:41-42)

Jag känner igen mig i Marta. Jag gör mig alltid en massa bekymmer och oroar mig för så mycket – som för det mesta aldrig händer.

Är du som jag?

Jesus sa att bara ett är nödvändigt. Det där enda som är nödvändigt kan vara olika saker, beroende på situationen.
När man är trött, och har en plats att sova på, ska man sova, inte oroa sig för morgondagen.
När man är hungrig, och har mat, ska man äta, inte bekymra sig för vad man ska äta nästa dag.
Ja, du förstår nog vad jag menar.

Jag önskar verkligen att jag kunde låta bli att oroa mig för allt möjligt. Det är en nåd jag ofta ber om.

Är du som jag?

Jesus skällde inte på Marta. Han bara konstaterade att hon oroade sig i onödan. Han skäller inte på någon av oss, när vi är oroliga.

Det finns hjälp att få, för oss Martor. Jag vet det, men glömmer lika fort.

”Gör er inga bekymmer, utan när ni åkallar och ber, tacka då Gud och låt honom få veta alla era önskningar.
Då skall Guds frid, som är mera värd än allt vi tänker, ge era hjärtan och era tankar skydd i Kristus Jesus.” (Fil 4:6-7

Öppna ditt hjärta för Guds Ande, och våga lita på Gud. Sätt ord på allt det där du oroar dig för, och lägg det i Guds hand.

.

Du kanske vill läsa fler inlägg på min blogg?
Här är en länk till ett av dem:

Bättre en katt i handen

Vem? När? Till vem?

När jag läser Bibelns profetböcker reagerar jag ofta på att det som står där verkar så hårt och dömande. Jag får då påminna mig själv om hur viktigt det är att ställa frågor till texterna vi läser i Bibeln. Vem skrev boken? När skrevs texten? Till vem riktar sig orden? De frågorna är inte så lätta att besvara, med tanke på att det är så länge sedan böckerna skrevs. Men vi behöver ändå fundera på dem.

Profetböckerna är skrivna till ett folk som under många år hade haft en speciell relation till Gud. De visste väldigt mycket om sin egen historia, och om vad Gud hade gjort för dem som folk. Ändå valde de väldigt ofta att strunta i vad de visste, och strunta i Gud. Som folk hade de gång på gång bestämt sig för att hålla sig till Herren Gud, den ende guden som finns. Men de sa ett, och gjorde ett annat. Och eftersom de hade kunskapen och – som folk – erfarenheten om Gud, talar Gud strängt till dem.

Vi ska inte döma Bibelns gudsfolk, när vi läser om deras tillkortakommanden. Det har vi ingen rätt till, eftersom vi inte är bättre än de var. Gud har rätt att döma, både dem och oss. Vi har inte den rätten.

När du läser profetböckerna, ja, för den delen när du läser Bibeln över huvud taget – fastna inte i detaljerna, utan försök att se det underliggande budskapet! Vad säger Bibeln som helhet om Gud? Vad säger Bibeln som helhet om oss människor?

Gud har inte förändrats. Det har inte vi människor heller.

Vi, mänskligheten som grupp, har svikit Gud från början.

Men Gud har inte svikit oss, eller gett upp om oss.

Ge inte upp om dig själv!

.

Du kanske vill läsa fler inlägg på min blogg?
Här är en länk till ett av dem:

Anpassa er inte efter denna världen …

Jag är ju bara ett barn!

Gud,
jag vill vara barn hos dig.
Börja om från början,
vällingstadiet,
och så gå framåt
under din ledning.

Alla tar för givet
att jag är en av dina vuxna,
en som vet
förstår
och kan lära ut
till vällingbarn.

Men jag kan ju inte!

Varför kan inte jag
få lära mig
av dig, Far?
Du är den ende
som är klok nog att lära ut.

Ska människors
”för givet”-tagande
hindra mig
från att närma mig dig?

Folk frågar.
Hur ska jag kunna vet?
Kan en nyfödd förklara
hur det är
att vara människa?

Mina filosofiska funderingar
kanske är avancerade,
men du har ju dolt sanningen
för de lärde
och i stället
uppenbarat den
för barnen…

Herre,
låt mig få födas
som ett barn!
Låt mig få tillåtelse
att vara nyfödd,
okunnig,
svarslös,
mjuk
och genomskinlig.

Håll om mig
hårt
på insidan.

Jag är så rädd!

(Eva, 19 år)

.

Du kanske vill läsa fler inlägg på min blogg?
Här är en länk till ett av dem:

Också genom din egen själ ska det gå ett svärd

Mer än en människa, men inte farlig

Jesus var en människa, som vi. Han föddes som vi. Han växte upp som vi. Han blev hungrig och törstig som vi, blev trött som vi, blev glad och blev ledsen som vi. För det mesta såg han ut precis som vi.

Men han var också mer än en människa. Och den där gången på berget fick Petrus, Jakob och Johannes se att han inte var en vanlig människa.

Hans kläder blev vita som ljuset och hans ansikte lyste som solen. Så ser inte en vanlig människa ut. Så ser bara Gud ut.

Jag tror att lärjungarna inte förstod vem Jesus var. Inte då, den gången på berget. Jag tror att de inte förstod det förrän Jesus hade dött och sedan blivit levande igen. För vanliga människor blir inte levande när de har dött.

Men eftersom Petrus och Jakob och Johannes hade varit med Jesus uppe på det där berget, och sett hur han såg ut som Gud ser ut, så kunde de berätta om det, för andra, som berättade för andra, som berättade för andra, som berättade för oss. Så att vi också kan veta vem Jesus verkligen är, fastän vi inte har sett honom med våra egna ögon.

Men fastän Jesus är Gud behöver vi inte vara rädda för honom. Han är inte farlig.

När lärjungarna blev så där rädda, så rädda så att de kastade sig ner på marken, då gick Jesus fram till dem. Han rörde vid dem, och han sa: ”Stig upp, och var inte rädda.”

Jesus säger samma sak till oss, när vi blir rädda för honom. Han säger: ”Stig upp. Res på dig. Var den du innerst inne är. Du behöver aldrig vara rädd för mig! Jag älskar dig.”

.

Du kanske vill läsa fler inlägg på min blogg?
Här är en länk till ett av dem:

Varför präst? (Del 3)