Varför präst (del 1)

Varför vill jag vara präst? Det är både lätt och svårt att svara på den frågan. Om jag vill göra det enkelt för mig svarar jag: För att Gud vill det.

Egentligen är det den enda anledningen. Jag skulle inte vilja vara präst om inte Gud också vill det.

Det svåra ligger i att försöka förklara hur jag vet att Gud vill att jag ska vara präst.

Jag har inte fått någon skriftlig kallelse från Gud som jag kan visa upp, där det står att jag ska vara präst. Det är snarare en inre upplevelse. Gud har på olika sätt gjort klart för mig att han vill att jag ska vara präst. När jag rör mig i den riktningen känns det bra inuti mig. När jag rör mig åt något annat håll känns det inte bra inuti mig.

Det är alltså det enkla svaret.

Fortsättning följer.

.

Du kanske vill läsa fler inlägg på min blogg?
Här är en länk till ett av dem:

Vad händer om man älskar sina fiender?

Mera arg än rädd

Här kommer ett musiktips: Tove Janssons ”Vem ska trösta Knyttet?”, tonsatt och framförd av Peter Lundblad 1978. Finns att lyssna på här: Knyttet på Youtube.

Mitt favoritcitat är hämtat från avsnitt ”I hotfulla skogen”:

”… men om en kvart flög Knyttet opp och stampade och sa: Nu är jag mera arg än rädd, och det är ganska bra.”

Ibland kan man inget annat än att vara rädd. Men om man blir arg i stället kan man göra någonting åt det man är rädd för.

Pröva själv!

.
Du kanske vill läsa fler inlägg på min blogg? Här är en länk till ett av dem:
Att ha Gud som sitt ljus

Guds namn på min panna

I Uppenbarelseboken står det att ”Guds tjänare” ska bära Guds namn ”på sin panna” (Upp 22:4). Det står också att de som ”bär Guds sigill på sin panna” ska ha ett särskilt skydd i kommande onda tider (Upp 9:4). I Andra Moseboken står det att prästen skulle ha ett särskilt utformat ”sigill” fastbundet på sin panna för att Gud skulle vara nöjd med dem (2 Mos 28:38), och enligt vad som står i Femte Moseboken ska Guds lag, stadgar och föreskrifter vara ”ett kännemärke” på hans folks pannor (5 Mos 6:8, 5 Mos 11:18).

Vad betyder det? Ska man skriva Guds namn på sin panna för att bli godkänd?

Nej, jag tror att Gud bryr sig mer om vad som finns i vårt hjärta än om vad vi har eller inte har på kroppen. Vi människor har behov av tecken och signaler för att identifiera varandra på olika sätt. Men det behovet har inte Gud. Han känner igen oss ändå, och vet precis vilka vi är och vad vi bär i våra hjärtan.

Att ha Guds namn på sin panna skulle därför till exempel kunna betyda att stå för sin tro på Gud, inte vara rädd för att andra ska få veta att jag/du tror.

Inte för att bevisa någonting för Gud. Kanske för att bevisa någonting för mig/dig själv?

.
Du kanske vill läsa fler inlägg på min blogg? Här är en länk till ett av dem:
Jag är ju bara ett barn!

Jag är ingen solist, men …

Jag sjunger.

Jag sjunger gärna.

Men jag är ingen solist.

Jag sjunger helst inte solo. Det känns för läskigt, jag litar inte riktigt på min egen sångröst.

Men, vänta nu, det är ju faktiskt inte sant. Jag sjöng solo så sent som igår, i gudstjänsten.

Då sjöng jag litanian, en traditionell liturgisk kyrkans förbön. Och jag sjöng den utan ackompanjemang.

Jag sjunger också vid andra tillfällen i gudstjänsterna.

Så även om jag inte tycker att jag är någon solist, måste jag motvilligt acceptera att jag i vissa sammanhang faktiskt är just – solist.

… Så skrev jag när jag gjorde praktik, innan jag började jobba som präst. Och tack vare detta, att jag regelbundet har sjungit solo i min tjänst som präst, vågade jag för några år sedan tacka ja när jag blev tillfrågad om jag ville sjunga solo, på riktigt.

Vad kan du, utan att du är riktigt medveten om det?

.

Du kanske vill läsa fler inlägg på min blogg?
Här är en länk till ett av dem:

Vad händer om man dödar sina fiender?